Paideia 10 år

Paideia 10 år
– Judiska perspektiv på Europa.
Tord Fornberg

Paideia, The European Institute for Jewish Studies in Sweden, har fyllt tio år. Institutet skapades år 2000 med ekonomiskt stöd av bland annat Sveriges regering som ett akademiskt institut för att främja återuppbyggnaden av ett rikt judiskt kulturellt liv i Europa.

Bakgrunden är det gångna seklets tragedier, den alltmer tydliga antisemitismen i Öst- och Centraleuropa med pogromer i Ryssland under slutet av 1800-talet och därefter den exempellösa katastrofen med nazismen och ha-Shoah, Förintelsen, när Europas judiska befolkning så när bokstavligen förintades och blott spillror fanns kvar efter kriget. Europa, som varit platsen för en rik judisk kultur, hade förvandlats till en kontinent av gravar. Under de senaste årtiondena har ett medvetande vuxit fram om att denna mångskiftande och rika kulturskatt riskerar att för alltid försvinna; majoriteten av dagens judar lever under helt annorlunda förutsättningar i Nordamerika eller i det av politisk nationalism präglade Israel, inte i den europeiska diasporasituationen.

Med kommunismens fall i Central- och Östeuropa åren kring 1990 förändrades förutsättningarna för ett judiskt liv i Europa. Kulturarvet kunde åter lyftas fram; judiska museer (t.ex. i Berlin och Prag) och andra judiska ”sevärdheter” kom till, men det fanns mycket få judar som i någon rimlig mening kunde föra detta judiska arv vidare. Det är här som Paideia kommer in i bilden.

Sedan tio år tillbaka har man erbjudit europeiska ungdomar, flertalet av dem med judisk bakgrund, en ett års intensiv utbildning av akademisk karaktär i den mångfasetterade judiska kulturen och det hebreiska språket. Avsikten är att dessa ungdomar, nu uppgående till 200, sedan skall fungera som ambassadörer för denna kultur och sträva efter att åter göra den till en levande del av hela det europeiska kulturarvet. Förintelsen åren 1933–1945 får inte tillåtas bli det definitiva slutet på detta arv.

Institutet är beläget i Stockholm och leds alltsedan starten av dr Barbara Spectre, som tidigare undervisat vid Shalom Hartman Institute i Jerusalem. Vid sin sida har hon ett stort antal gästlärare, bland annat från etablerade israeliska universitet.

Tioårsjubileet firades med en konferens, förlagd till Uppsala universitet, den 14–16 augusti 2011. Temat för denna konferens var ”Jewish Perspectives on Transformation in Contemporary Europe”. Ett par hundra personer deltog, däribland en stor grupp av institutets tidigare studenter, en grupp som förenas av den gemensamma uppgiften att återuppliva och synliggöra den judiska närvaron i Europa.

Några av programpunkterna skall nämnas helt kort. Professor Moshe Halbertal från Jerusalem talade om toleransbegreppet; ett samhällsklimat kan vara positivt på många olika sätt. Det kan vara ”tolerant” (jag har rätt, du har fel, men jag tolererar det), ”öppet” (ingen har monopol på sanningen), ”pluralistiskt” (den andre har något av värde, men det berör mig inte) och till sist ”mångkulturellt” (jag låter mig påverkas av det positiva som den andre har).

Två föreläsare behandlade frågan om samspelet mellan judisk och allmäneuropeisk kultur. Professor Eric Nelson från Harvard University påtalade att det västerländska demokratibegreppet har viktiga rötter hos judiska tänkare, vars skrifter blev lästa i Europa i och med att intresset för orientaliska språk, däribland hebreiska, väcktes på 1600-talet (Claudius Johannis Opsopaeus blev år 1605 den förste professorn i semitiska språk vid Uppsala universitet). Professor Zygmunt Bauman från Leeds University (se Upsala Nya Tidning den 17 augusti och Svenska Dagbladet den 20 augusti) fokuserade i stället det ömsesidiga idéutbytet mellan judisk kultur och europeisk kultur, sedan Napoleon gjort judarna till fullvärdiga samhällsmedborgare. Han undvek därmed den självbekräftande nostalgi som lätt kan prägla sammanhang som dessa.

Avraham Burg, mångårig medlem av Knesset (Israels parlament) och åren 1999–2003 dess talman, beklagade, att vår tids judendom till stor del har förvandlats till att bli antingen renodlad nationalism eller en stelbent ortodoxi med dess detaljreglering av det judiska livet. Han såg i Paideia ett viktigt initiativ för att återskapa den rika judiska civilisation som så när förintades av ha-Shoah. Men han efterlyste också ett positivt förhållande till islam; att älska Israel/judendomen får inte betyda ett ställningstagande mot det som är centralt och heligt för våra muslimska bröder och systrar.

Ett föredrag behandlade ett teologiskt problem. Det var professor Jesper Svartvik från Lunds universitet, som analyserade de båda begreppen Populus Dei, ”Guds folk” och Corpus Christi, ”Kristi kropp”, ofta använda under det senaste halvseklet, och ställde frågan vilken av dessa termer som kristna bör använda om sig själva. Han menade, att Corpus Christi är att föredra, eftersom Populus Dei lätt kan ge ett intryck av att det judiska folket inte skulle vara ett Guds folk. Kyrkan bör i stället formulera sig på ett sätt som inte exkluderar andra från anspråken att de också utgör Guds folk; då framstår Corpus Christi som ett användbart begrepp.

Bland övriga talare kan den svenske diplomaten Jan Eliasson nämnas. Han bidrog liksom dåvarande statsminister Göran Persson till att Paideia kunde etableras i Sverige.

Samlingen avslutades, som sig bör, med tack till Barbara Spectre, Paideias direktor genom åren, och välgångsönskningar inför en framtid full av nya utmaningar för alla som delar målsättningen att åter levandegöra den efter mitten av förra seklet marginella judiska närvaron i Europa. Tord Fornberg är docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet.

Publicerad 2011 i nummer 5