Paneldebatt vid Uppsala universitet med Nobels fredspristagare 2011

Leymah Gbowee från Liberia och Tawakkol Karman från Jemen, årets mottagare av Nobels fredspris deltog i en paneldebatt tisdagen den 13 december, i Uppsala universitets aula. I panelen med Nobelpristagarna ingick, förutom nobelpristagarna, lärare och studenter från Uppsala universitet, som hade möjlighet att ställa frågor till fredspristagarna.

Leymah Gbowee och Tawakkol Karman talade med sina starka röster om ”att ge människor en röst”, vilket inte var oväntat, eftersom det var den tankegång som den tredje fredspristagararen, Ellen Johnson-Sirleaf, hade uttalat under Nobelfesten i Oslo (hon kunde dock inte närvara i Uppsala).

Redan som barn, berättade Leymah Gbowee, blev hon uppmanad av sin mamma att aldrig låta någon hindra henne att säga sin mening. Att få framföra sin egen åsikt, är en viktig del i undervisningen i de fredsprojekt hon nu driver i Liberia. Tawakkol Karman talade med lika stark och medryckande röst om ledarskap, om modet att formulera sin egen vision av ett liv i frihet och i demokrati, och om att aldrig sluta hoppas att ett sådant mål kan förverkligas.

Den sista fråga som panelen ställde var vem årets båda Nobelpristagare önskade sig som fredspristagare år 2012. Den 32-åriga, smala och kortväxta Tawakkol Karman svarade: en person som är mindre än jag! Hon korrigerade dock snabbt sin felsägning till: en person som är yngre än jag! Hennes felsägning var en underbar sammanfattning av både den minnesvärda debatten och Nobelkommitténs kloka beslut att utse dessa tre kvinnor till årets Nobelpristagare i fred. De två fredspristagarna var helt övertygade om att fred börjar som en folkrörelse. Fred växer fram nerifrån och bärs upp av modiga människor, oftast kvinnor, som följer sitt samvete och lockar andra människor att följa deras exempel.

Det var inte överraskande att Tawakkol nämnde Mahatma Gandhi, Nelson Mandela, Martin Luther King och Moder Teresa, som sina fyra främsta förebilder. Dessa har på olika sätt gett uttryck för att fred alltid börjar i en övertygelse om att kompromisslöst följa sitt samvete.

Den unga jemenitiska fredspristagaren, som tyckte att framtida nobelpristagare borde vara ännu yngre än hon själv, blev i dessa adventsdagar nästan en julmeditation i sig själv. Bara ett barn (dvs. en ännu yngre Nobelpristagare) saknades i hennes famn för att budskapet om hur fred kommer till världen skulle bli fullständigt, enligt såväl Lukas som fredspristagarna själva.

Philip Geister, rektor för Newmaninstitutet