Paradigmatiska paradigm

av ERIK ÅKERLUND

– Apropå två femtioåriga fenomen.

Det är i år 50 år sedan Andra Vatikankonciliet öppnades. Men år 1962 hände fler saker som har kraftiga efterverkningar än i dag. En sådan är boken The Structure of Scientific Revolutions (sv. övers. De vetenskapliga revolutionernas struktur) skriven av den amerikanske fysikern och filosofen Thomas Kuhn (1922–1996). Det var i denna bok som begreppet ”paradigm”, i dagens vida mening av ordet, tillkom. Vilken betydelse gav då Kuhn begreppet ”paradigm” i denna bok? Och vilken vidare signifikans har det fått sedan dess?

Under 1900-talets första hälft hade vetenskaplig utveckling ofta beskrivits på ett kumulativt sätt, som att den vetenskapliga kunskapen ökade i samma takt som mängden av vetenskapliga data ökade. Karl Popper (1902–1994) kritiserade detta synsätt vid århundradets mitt och menade att det i stället var i samband med omkullkastandet av gamla teorier som man kunde tala om vetenskapliga framsteg. Det var nya teorier, snarare än nya data, som gjorde att vetenskapen gick framåt.

Entydigt framåt går ändå vetenskapen enligt Popper. Detta är en av de teser Kuhn vänder sig emot i sin bok. Enligt Kuhn finns inte några entydiga framsteg mellan de olika vetenskapliga teorier som funnits genom historien. De utgör i stället helheter som avlöser varandra, helheter som inte på något enkelt sätt låter sig jämföras med varandra. En sådan helhet kallar Kuhn ett paradigm.

Ett paradigm är dock mycket bredare än så. Paradigmet bestämmer vilken typ av frågor som kan eller får ställas inom vetenskapen, hur man ska gå till väga för att besvara frågorna, hur och rörande vilka frågor experiment ska utföras, etc. Paradigmet ger helt enkelt en standard eller ett mått på hur god vetenskap ska genomföras. I tider då ett paradigm är rådande bedrivs vad Kuhn kallar normalvetenskap. Skeenden där ett paradigm håller på att ersättas av ett annat kallar Kuhn paradigmskiften.

När Kuhn inför paradigmbegreppet gör han det i betydelsen av en enskild, nydanade lösning på ett vetenskapligt problem som sedan får tjäna som exempel för den efterföljande forskningen. Paradexemplen innefattar bland andra Newton och Einstein och den betydelse som deras banbrytande insatser hade för all fysikforskning som bedrevs efter dessa insatser. (Kuhn koncentrerar sig främst på fysik, och i viss mån kemi.) Kuhn inför paradigmbegreppet i anslutning till det begrepp som redan fanns inom grammatiken. Där kan, som han säger, bland annat följden amo, amas, amat (jag älskar, du älskar, han/hon älskar) tjäna som ett paradigm eller böjningsmönster för andra verb, till exempel laudo, laudas, laudat (jag prisar, du prisar, han/hon prisar). Som han också säger är dock ett paradigm inom vetenskapen betydligt mer flexibelt och fyller en betydligt mer komplex funktion än inom grammatiken.

När det gäller vetenskap använder Kuhn ordet ”paradigm” i två huvudsakliga betydelser, dels i betydelsen att utgöra ett ramverk (för naturvetenskaplig forskning), dels i betydelsen att vara ett mönster som kan tjäna som föredöme. Båda dessa betydelser förekommer i Kuhns bok från 1962. Enligt Margaret Masterman återfinns i själva verket hela 21 olika betydelser av ”paradigm” i boken, och även om man inte kan fastställa något exakt antal på det sätt Masterman gjort så pekar det ändå på hur böjligt begreppet var redan vid dess uppkomst. Sedan Kuhn myntade begreppet har betydelsespektrumet dessutom formligen exploderat i bredd.

Ordet ”paradigm” förekommer i dag i många sammanhang, inte minst i sammansättningen ”paradigmskifte”. Man talar till exempel i dag om programmeringsparadigm inom datalogin, om paradigmskiften i modevärlden liksom om skiftande paradigm vad gäller politisk retorik eller andra samhällsfenomen. Stiftelsen Forska Utan Djurförsök kan uppmana till ett paradigmskifte inom toxikologin genom att utveckla nya kemikalier utan att använda djurförsök, och inom området fysik kom tidigare i år boken Förenad materia: ett paradigmskifte i fysiken. Detta bara som ett litet axplock – exemplen kunde mångfaldigas.

Då har inte ens något exempel tagits från vetenskapsfilosofin, begreppets ursprungliga kontext. Inom detta område är Kuhn och hans paradigmbegrepp en integrerad del av varje nybörjarkurs, och teorin och begreppet genomtröskade i otaliga högre seminarier genom årtiondena. Man kunde till och med säga att begreppet och teorin blivit paradigmatiska för många skolor inom fältet.

Man kan reflektera över att det var just 1962 som begreppen ”paradigm” och det vidhängande ”paradigmskifte” myntades i dess moderna betydelse. Som så ofta säger begreppet minst lika mycket om den tid i vilken det tillkom som om den historia det används för att behandla. 1960-talet var en stor brytningstid, och då är det också naturligt att urskilja brytningstider – och kontrasterande lugna mellanperioder – i historien. Begreppet tycks också ha fyllt en lucka då det omedelbart fick en så vid spridning. Som vi sett tycks begreppet hålla sina ställningar än i dag.

Det är mot bakgrund av paradigmskiften som paradigm framträder. Om de inte byts ut märks de inte, och särskilt inte som paradigm. Kanske ligger det därför också något djupare bakom det faktum att paradigmen och Andra Vatikankonciliet är årsbarn och i år båda fyller jämnt. Så ger ju också de förra, paradigmen, en ingång till den hetaste debatten rörande det senare, Andra Vatikankonciliet. Diskussionen om Andra Vatikankonciliet kretsar nämligen kring frågan om brott respektive kontinuitet i förhållande till den föregående traditionen.

Frågan kunde omformuleras till: rör vi oss inom samma eller inom olika paradigm?