Pater Stanislaw Papczynski

av MAGDALENA SLYK

–Grundaren av Marianorden helgonförklarad.

Söndagen den 5 juni samlades nästan 100 000 människor på Petersplatsen i Rom för att tillsammans med påven Franciskus fira helgonförklaringen av moder Elisabeth Hesselblad och pater Stanislaw Papczynski. Elisabeth Hesselblad föddes i Sverige 1870 och grundade en ny gren av Birgittinorden, Ordo Sanctissimi Salvatoris (Vår Frälsares Orden), till vardags kallad Birgittasystrarnas romerska gren. Jan Pap­czynki, senare kallad pater Stanislaw av Jesus och Maria Papczynksi, föddes i Polen 1631 och var den första person som grundade en manlig religiös orden i Polen, Kongregationen för marianska präster eller, som de kallas till vardags, Marianerna. Orden kom att få stor betydelse för den katolska kyrkan i Polen, och med tiden även i andra länder. I dag är Marianorden verksam i 18 olika länder världen över. Men vem var då grundaren av Polens första manliga religiösa ordensgemenskap?

Jan Papczynski föddes i en liten by i södra Polen. Han stannade dock inte länge i sin idylliska hemby. År 1654 blev han den förs-te polacken att avlägga klosterlöften inom Piaristorden. I samband med det antog han namnet Stanislaw. I flera år stannade han sedan i området kring Warszawa, som redan då var Polens huvudstad. I den polska historien kännetecknades denna tid av krig och oroligheter. Under nästan hela 1600- och 1700-talet drabbades Polen av krig med turkar, kazaker, ryssar, preussare och österrikare, samt även flera års ockupation av Sverige. Pater Stanislaw höll under dessa svåra tider troget fast vid sin tro och gav den vidare till befolkningen i området, där han så småningom började kallas för Mazovias apostel. Efter 16 år hos Piaristerna bestämde sig pater Stanislaw för att lämna Piaristorden och bilda en egen kongregation. Hans tanke var att den nya kongregationen skulle vara präglad av en spiritualitet med fokus på jungfru Maria och att man särskilt skulle ägna sig åt hyllandet av Guds moder.

På den tiden, då alla religiösa ordnar som var verksamma i Polen hade grundats utomlands, framför allt i västra Europa, var det ett modigt steg att ta. År 1673 kunde Papczynski förverkliga sin idé och grunda Polens första manliga orden, Marianerna. Säkerligen var det en avgörande faktor i sammanhanget att Papczynski hade vuxit upp i ett land där Mariakulten var av synnerligen stor betydelse. Men två andra aspekter har säkerligen också starkt bidragit till Papczynskis beslut att grunda den nya orden. Den första var den mirakulösa segern över de svenska trupperna vid klostret Jasna Góra i Czestochowa år 1655. Man var övertygad om att den Svarta Madonnan hade hjälpt de polska trupperna att beskydda klostret och att hindra svenskarna från att inta det. Den andra aspekten var den polske monarken Johan II Kasimirs löfte, avlagt som en tacksägelse för Polens befrielse från den svenska ockupationen. Johan II Kasimir överlämnade genom detta löfte republiken Polen i Marias beskydd och bestämde sig för att kalla Jungfru Maria för Polens drottning.

Pater Stanislaw Papczynski hade redan 200 år innan påven Pius IX år 1854 proklamerade dogmen om Immaculata conceptio (Marias syndfrihet alltifrån konceptionen) förklarat att han ”tror på allt vad den romersk-katolska kyrkan tror på, och framför allt på att jungfru Maria var syndfri alltifrån konceptionen”. Han både predikade och skrev om detta. Ett av de stora verken i polsk litteraturhistoria från denna tid är Papczynskis Templum Dei mysticum (Guds mystiska tempel), där han lär ut att inte bara munkar och präster, utan även lekfolk är kallade till helighet. Även hans skrift Norma vitae (Livsregeln) var av stor betydelse, och den kom senare att få status av ordensregel för Marianerna. Papczynski ägnade hela sitt liv åt att hedra Guds moder Marias namn och inte minst därför grundade han en orden vars syfte var att vörda henne.

Polen befann sig i ett svårt läge under dessa år och pater Stanislaw såg hur befolkningen drabbades av sjukdomar, farsoter och dödsfall och hur många familjer led och splittrades under dessa förhållanden. Han och de andra medbröderna i den nygrundade orden ägnade sig åt botgöring och bön för de avlidna i skärselden. Samtidigt såg han hur befolkningen i det krigsdrabbade Polen började avlägsna sig från sin tro och därför bestämde han sig för att särskilt verka bland dem som börjat svikta i tron. En huvuduppgift för den nya orden blev också att stödja prästerna i deras apostoliska arbete bland befolkningen, framför allt bland de mest utsatta.

Den första tiden efter ordens grundande bodde pater Stanislaw och hans medbröder i en liten eremitbostad i Puszcza Korabiewska i Mazovia. Först efter några år fick de genom den dåvarande biskopen Stefan Wierzbowski en ny bostad på en plats som i dag kallas Góra Kalwaria, i närheten av Warszawa. Det var också biskop Wierzbowski som först gav kyrkligt godkännande åt Marianerna, så att de kunde övergå från att vara eremiter till att leva som en ordensgemenskap.

Som ordens vapen valde man en bild av en duva med en färsk olivkvist i näbben. Det skulle symbolisera deras hopp och tro på att Gud skulle hjälpa den nya orden att övervinna alla svårigheter, precis som han hjälpte Noa under syndafloden. Och för att symbolisera Marias renhet valde man kritvita munkkläder. Ordens vapen har under årens lopp förändrats och numera utgörs det av en bild av jungfru Maria med en vit lilja i handen och en orm och halvmånen under fötterna. Munkkläderna har dock förblivit vita.

De enkla löften som från början avlades i Marianorden var kyrkorättsligt inte särskilt starkt förpliktande, vilket bland annat ledde till att den unga ordensgemenskapen blev mycket beroende av enskilda lokala bis­kopars välvilja. Detta blev särskilt påtagligt efter biskop Wierzbowskis död. Därför bestämde sig Stanislaw Papczynski år 1690, vid 60 års ålder, att gå till fots till Rom och be påven att ge orden kyrkorättslig status. Tyvärr inföll vallfärden under en tid av sedisvakans – påven hade just avlidit och ingen ny påve var ännu vald. Det enda han lyckades uppnå var att Marianerna fick en så kallad andlig affiliering, vilket innebar att de fick understöd från andra ordensgemenskaper. Det var i detta sammanhang som hans skrift Norma vitae blev erkänd som stadgar för Marianorden.

1699 gjorde Papczynski ett nytt försökt att få ett officiellt erkännande av sin orden, den här gången med hjälp av sin medbroder Joakim Kozlowski. Även denna gång stötte man på svårigheter och motgångar. Det enda som Kozlowski på eget initiativ lyckades med var att Marianerna uppnådde att deras orden blev kyrkorättsligt inordnad under Franciskanorden, vilket godkändes av påven Innocentius XII i oktober 1699. Därmed hade Marianerna blivit en orden som inte längre stod under biskoparnas inflytande, även om priset var att de blev beroende av franciskanerna.

Den 6 juni 1701 avlade pater Stanislaw av Jesus och Maria Papczynski sina högtidliga klosterlöften inför den påvlige nuntien Francesco Pagiatelli, som senare också mottog liknande klosterlöften från de övriga medbröderna i den nygrundade ordensgemenskapen. Denna akt har traditionellt ansetts som en definitiv bekräftelse av den långa, nästan 30-åriga uppbyggnadsfasen av den första manliga orden i Polen. Under alla dessa år tvivlade pater Stanislaw ibland om det verkligen var Guds avsikt att han skulle bilda en egen manlig orden i Polen, men han förlorade samtidigt aldrig sin tro och följde hela tiden sitt hjärta. Under hela denna tid tjänade han och hans medbröder de mest utsatta i befolkningen, för att hjälpa dem både socialt och materiellt, och för att stärka dem i deras tro. Detta har alltid varit ordens huvuduppgift. Marianerna var också den första orden som tydligt och bestämt tog avstånd från alkoholmissbruk genom att helt avstå från alkohol.

Pater Slanislaw Papczynski dog den 17 september 1701 och begravdes i kyrkan i Góra Kalwaria. Många betraktade honom redan då som ett helgon och 1767 började man arbeta för att få igång en beatifikationsprocess. Arbetet med processen avbröts dock 1775.

Om man tittar närmare på det program som pater Stanislaw satte upp för sin orden, så ser man att detta fortfarande är av stor betydelse även i dagens samhälle och att det knappast har blivit mindre aktuellt i dag. Alkoholmissbruk är fortfarande ett problem i många länder, inklusive i Polen. Och hans andliga budskap fortsätter att betyda myc­ket för människor även i dag, med jungfru Maria som förebild och trofast vägledare på vandringen till Gud, liksom även bönen för dem som redan avslutat sitt livs vandring på jorden och som genomgår skärs­eldens reningsprocess.

Marianorden har fortsatt att växa under århundradenas lopp, och i dag finns de på ett femtontal olika orter i Polen, framför allt i Mazovia-regionen kring Warszawa, där orden ursprungligen uppstod. Men man är verksam även på flera ställen i norra Polen, längs Polens kust, samt i södra Polen i Zakopane-regionen. Orden har också vunnit spridning runt om i världen. I dag finns det marianer i Argentina, Australien, Brasilien, Filippinerna, Italien, Kamerun, Kazachstan, Lettland, Litauen, Portugal, Rwanda, Slovakien, Storbritannien, Tjeckien, Tyskland, Ukraina, USA och Vitryssland.

Mot bakgrund av allt detta finns det anledning att känna tacksamhet för att man år 1953 bestämde sig för att återuppta processen för att helgonförklara pater Stanislaw av Jesus och Maria Papczynski. Eftersom det då hade gått många år sedan hans död, behövde processen fortskrida på ett annat sätt än ursprungligen. Det blev en historisk process där man fick lov att utforska de historiska dokumenten om Papczynskis liv och hans dygder. Det ledde fram till att pater Stanislaw Papczynski saligförklarades av påven Benedictus XVI den 16 september 2007, och den 15 mars i år meddelade påven Franciscus beslutet att pater Stanislaw Papczynski kunde helgonförklaras.

 

Magdalena Slyk är fil. dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.