Påven Franciskus är ”ingen befrielseteolog, men …

Konflikten kring den omstridda befrielseteologin har sedan länge avtagit, men optionen för de fattiga – denna teologis viktigaste budskap – är mer aktuell än någonsin. Det betonar den tyske teologen och Latinamerikaexperten pater Martin Maier. Påven Franciskus är enligt pater Maier visserligen ”ingen befrielseteolog, men han är väldigt engagerad i de frågor som utgör det centrala i denna teologi”. Den tyske jesuitpatern Martin Maier har bland annat studerat i El Salvador och arbetat där som präst i en landsförsamling. Sedan 2014 är han verksam i jesuiternas europeiska socialcentrum i Bryssel. Han uttalar sig i en aktuell intervju med de österrikiska kyrkotidningarnas samarbetsorganisation.

Han skulle hellre vilja tala om en befrielseteologier i pluralis, menar Maier: ”Dessa teologier tar sig olika uttryck. I Argentina utvecklades en teologi utifrån folkfromheten och den betonar inte så starkt det socialanalytiska angreppssättet.” Påven Franciskus är starkt präglad av denna argentinska befrielseteologi, som man kallar folkens teologi. Uppmärksamheten på tidens tecken, inriktningen på att agera och framför allt engagemanget för de fattiga förenar dock befrielseteologierna, menar Maier: ”Detta har påven Franciskus, som vill ha en fattig kyrka för de fattiga, tillägnat sig.”

I den påvliga encyklikan Laudato si talas det visserligen inte uttryckligen om befrielseteologi. Men metodiskt och innehållsmässligt är encyklikan präglad av grunddragen i denna teologi, menar Maier. Den kände befrielseteologen Leonardo Boff har till exempel sedan många år sysslat med förhållandet mellan befrielse, fattigdom och ekologi.

Franciskus var med all säkerhet den drivande kraften bakom saligförklaringen av ärkebiskop Oscar Romero, ”därför att han såg till att blockaden hävdes”. För påven är Romero sinnebilden för en biskop, ”som känner sina får, som sätter de fattigas option i centrum och som vandrar Jesu väg”.

Maier är övertygad om att blockaden av saligförklaringen tidigare inte var ett resultat av påvarna utan av en grupp kardinaler och konservativa kretsar inom överklassen i El Salvador. Påven Benedictus XVI gav redan i slutet av 2012 en signal om att Romeros saligförklaringsprocess borde gå vidare. Johannes Paulus II såg Romero som en martyr.

Befrielseteologins historia är en konfliktfylld sådan. ”Det hänger å ena sidan ihop med att den kyrkliga rörelse som står befrielseteologin nära krävde sociala förändringar. Därigenom påverkades intressena hos dem som profiterade på dessa förhållanden. Å andra sidan finns det kalla krigets bakgrund”, menar Maier. Befrielseteologin kom – polemiskt och felaktigt – att betecknas som socialistisk och marxistisk. I Latinamerika var alla medel tillåtna för att kämpa mot detta. ”Många kristna förföljdes och mördades. I El Salvador till exempel mördas 1989 sex jesuiter, som anklagades för att vara marxister – en anklagelse som även riktades mot Romero”, säger Maier. Men det kalla kriget tog slut och det gav ny förutsättningar. Därför har denna konflikt i dag avtagit.

Optionen för de fattiga är dock i alla fall brännande aktuell, menar pater Maier: ”I Latinamerika finns det fortfarande flera miljoner människor som lever i fattigdom och elände. Det tog påven Franciskus upp under sin Latinamerikaresa. Kyrkan och teologin måste konfrontera sig med dessa frågor och söka efter lösningar.”

Kathpress 2015-07-20