Påven Franciskus – måttfull realist enligt nyutkommen bok

En dialog mellan den argentinske rabbinen Abraham Skorka och den nuvarande påven, då han ännu var ärkebiskop i Buenos Aires har kommit ut i bokform i engelsk översättning, On Heaven and Earth. Boken utgavs på spanska 2010 och är ovärderlig som källa om man vill veta något om påvens åsikter om kapitalism, globalisering, interreligiös dialog och feminism, ja till och med hur han ser på ledarskap.

”En dålig ledare är den som är självsäker och envis”, skriver han på ett ställe. ”En egenskap som dåliga ledare har är att de blir normativa i överkant på grund av den egna självsäkerheten”. Men de som har förväntningar om en rik skörd av reformer, torde få uppleva några magra år.

Här bör man komma med ett varningens ord: Det går inte att dra en rak linje mellan åsikter han uttryckte innan han blev vald till påve och vad man kan vänta sig nu när han innehar ämbetet. De som undrar vilken inställning han har beträffande ett antal frågor – prästerligt celibat, livsuppehållande behandling i livets slutskede, att vägra ge kommunion till katolska politiker, som bryter mot kyrkans lära, och så vidare – kan få svar på många av frågorna i On Heaven and Earth.

På det hela taget framstår Franciskus som en måttfull realist. Han håller sig till klassisk kristen ortodoxi, men uttrycker den på ett balanserat sätt, med särskild betoning av situationen för de fattiga och marginaliserade i samhället.

Några exempel:
–       Religiösa sanningar förändras inte, men de utvecklas och växer.
–       Dödsstraff kan inte längre accepteras.
–       Det finns ett slags rigid religiositet med stöd av läror som påstås rättfärdiga den, men som i själva verket berövar människan hennes frihet och hindrar henne att växa till.

Han beskriver hur han vid en ekumenisk gudstjänst i Argentina, vid vilken 7 000 katoliker och evangeliska kristna deltog, knäföll och mottog välsignelsen av en pastor. Nästa dag kunde man i en traditionalistisk tidning läsa följande rubrik:
–       Buenos Aires – sede vacante: ärkebiskopen har avfallit!
Franciskus förblev oberörd och hävdade att man mycket väl kan be tillsammans med en agnostiker och frågade: ”Vad är problemet?”

Eftersom boken är en dialog med en rabbin är det naturligt att påven har något att säga om judendomen:
–       Kyrkan har officiellt erkänt att Israel fortfarande är det utvalda folket, vilket kom till uttryck vid Andra Vatikankonciliet.
–       Den gamla anklagelsen för ”gudsmord” avvisas klart och tydligt.
–       Vatikanens arkiv om perioden 1939-45 bör öppnas fullständigt för forskare för att klarlägga Pius XII:s hållning till Förintelsen. Kyrkan måste kunna säga: ”Vi handlade fel” om det visar sig vara så.

Han förhåller sig skeptisk till påstådda helbrägdagörelser, visioner och uppenbarelser och säger att Gud inte är som något slags Federal Express, som ständigt skickar meddelanden. Till präster som kämpar med sina svårigheter med celibatet har han ett enkelt budskap: Det är bättre att vara en god kristen än en dålig präst. Han vidhåller visserligen den västerländska kyrkans syn, men antyder öppenhet inför frågan: ”Det är ingen lärofråga, utan en ordningsfråga och kan ändras. För närvarande är jag för att bevara den ordningen, med dess för- och nackdelar, för ett årtusendes goda erfarenheter överväger mer än misslyckandena.”

John L. Allen Jr,
National Catholic Reporter 2013-04-19

Ovanstående översättning av Sven Heilo är en förkortad form av en artikel som i sin helhet kan läsas här