Påven Franciskus och patriarken Bartolomaios i historisk omfamning

Påven Franciskus uttryckte vid sitt möte med den ekumeniske patriarken Bartolomaios en önskan att diskutera primatet [ärkebiskops ämbete; i det här fallet påvens och patriarkernas ställning, öv. anm.]: ”Mellan kyrkorna kvarstår det skillnader, även efter den första omfamningen. Kristna förföljs och det finns ett slags lidandets ekumenik. Liksom det var med stenen vid graven måste vi få undanröjt de hinder som finns mellan kristna.”

Franciskus och Bartolomaios omfamnade varandra på samma plats som den historiska omfamningen mellan påven Paul VI och den ekumeniske patriarken Athenagoras för 50 år sedan. Efter att ha ätit lunch med fattiga i pilgrimshärbärget ”Casanova”, möttes påven och patriarken i den apostoliska delegatens residens i Jerusalem.

Vatikanens utrikesminister Pietro Parolin och ordföranden för Påvliga rådet för de kristnas enhet, kardinal Kurt Koch, var också närvarande vid det viktiga mötet. Efter en utväxling av gåvor skrev påven och den ekumeniske patriarken under ett gemensamt uttalande: ”Denna gest, sade de, ”utgör ett nytt, nödvändigt steg på vägen mot kommunion, på denna plats där påven Paul VI och Athenagoras, efter århundradens tystnad, lade grunden för utplånandet av exkommunikationsbullan från 1054 ur minnet och kyrkans mitt”. Denna nya omfamning är nödvändig för att ”bekräfta vår förpliktelse att fortsätta vandra tillsammans mot enheten”. Påven och patriarken förklarade samfällt att de ”längtar efter den dag då vi äntligen kan fira eukaristin tillsammans. Ett gemensamt mål som vi strävar efter skall demonstrera Guds kärlek inför världen och på så sätt ses som sanna lärjungar till Jesus Kristus”.

Vid ceremonins början inträdde de båda in genom olika ingångar till Heliga Gravens kyrka. Där omfamnade de varandra igen för fotografernas och TV-journalisternas skull. De tog varandra i hand och påven uppmanade patriarken att vara försiktig och inte halka på stenarna. Sedan gick de in i det lilla kapell, där stenhällen på vilken Jesu stoft smordes och bereddes för begravning finns. Båda knäföll och kysste den. ”Här vill jag upprepa den förhoppning som redan uttryckts av mina föregångare, nämligen en fortsatt dialog med alla bröder och systrar i Kristus, samt att biskopen av Rom både skall vara sin kallelse trogen och öppen för en ny situation, samt vara en symbol för kärlek och inbördes gemenskap”, sade påven.

Han yttrade vidare: ”När kristna tillhörande olika konfessioner lider tillsammans sida vid sida och bistår varandra i broderlig kärlek uppstår en blodets ekumenik i de heligas gemenskap […] de som dödar kristna i sitt hat mot deras tro frågar inte efter om de är katoliker eller ortodoxa, de är bara ute efter att utgjuta kristet blod […] varje gång vi ber varandra om förlåtelse och varje gång vi ger den, upplever vi Uppståndelsen. Varje gång vi lägger våra mångåriga fördomar bakom oss och har modet att bygga nya broderliga relationen bekänner vi att Kristus sannerligen är uppstånden.”

Giacomo Galeazzi, Vatican Insider/LaStampa 2014-05-26