Påven: Liturgin förenar oss med Kristus

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven höll via nätet sin sedvanliga onsdagsaudiens (den 3 februari), som sändes till de troende över hela världen. I sin fortsatta kateketiska utläggning om den kristna bönen, talade han om hur kyrkans liturgiska firande gör Kristus levande i våra liv. Han inledde med att notera att den kristna historien har haft många rörelser som åsidosatt liturgiska riter. ”Ofta har denna tendens hävdat en fiktiv finare religiös innebörd, oberoende av yttre ceremonier, som betraktat som en värdelös eller skadlig börda.” Många katoliker går i söndagsmässan, men tillgodoser också sina egna andliga behov genom olika personliga andaktsövningar.

Påven hävdade att kyrkan under de senaste decennierna har noterat framgång beträffande liturgins betydelse för troslivet. Den kristna bönen är starkt bunden till konkreta uttryck för tron, såsom den Heliga skrift, sakramenten och liturgiska riter. ”I det kristna livet kan man inte undvara det kroppsliga och materiella, ty i Kristus blev detta en väg till frälsning.”

Liturgin, sade påven, är mera än bara spontan bön. Det är en handling som ligger till grund för hela den kristna erfarenheten och är därför också bön. Det är en händelse som äger rum, en närvaro, ett möte med Kristus”. Han sade att ”Jesus Kristus gör sig själv närvarande i den Helige Ande genom sakramentala tecken. Kristendom utan liturgi är kristendom utan Kristus.”

Påven fortsatte med att förkunna att ”liturgin genom sin blotta natur inbjuder oss att delta helt och fullt, så att vi kan undfå den nåd Gud erbjuder oss genom den”. Vidare, ”många kristna böner har inte sitt ursprung i liturgin, men alla, om de är kristna, förutsätter liturgin, det vill säga Jesu Kristi sakramentala förmedling. Han är närvarande varje gång Sakramentet firas.”

Bönen är det som låter oss undfå Jesu sakramentala närvaro. ”Det som för oss är något yttre blir en del av oss”, en verklighet som uttrycks i den naturliga handlingen att äta. ”Mässan skall inte enbart åhöras, som om vi blott vore åskådare till något som sedan glider bort utan att vi blir inblandade. Mässan firas alltid och inte bara av prästen som celebrerar den utan av alla kristna som upplever den.”

Påven avslutade sin kateketiska utläggning genom att fastslå att Kristus är medelpunkten i liturgin, där varje kristen är inbjuden att helhjärtat delta i det sakramentala. ”Livet är en kallelse att vara en tillbedjan av Gud, men det kan inte ske utan bön, i synnerhet liturgisk bön.”

Vatican News 2021-02-03

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven höll via nätet sin sedvanliga onsdagsaudiens (den 3 februari), som sändes till de troende över hela världen. I sin fortsatta kateketiska utläggning om den kristna bönen, talade han om hur kyrkans liturgiska firande gör Kristus levande i våra liv. Han inledde med att notera att den kristna historien har haft många rörelser som åsidosatt liturgiska riter. ”Ofta har denna tendens hävdat en fiktiv finare religiös innebörd, oberoende av yttre ceremonier, som betraktat som en värdelös eller skadlig börda.” Många katoliker går i söndagsmässan, men tillgodoser också sina egna andliga behov genom olika personliga andaktsövningar.

Påven hävdade att kyrkan under de senaste decennierna har noterat framgång beträffande liturgins betydelse för troslivet. Den kristna bönen är starkt bunden till konkreta uttryck för tron, såsom den Heliga skrift, sakramenten och liturgiska riter. ”I det kristna livet kan man inte undvara det kroppsliga och materiella, ty i Kristus blev detta en väg till frälsning.”

Liturgin, sade påven, är mera än bara spontan bön. Det är en handling som ligger till grund för hela den kristna erfarenheten och är därför också bön. Det är en händelse som äger rum, en närvaro, ett möte med Kristus”. Han sade att ”Jesus Kristus gör sig själv närvarande i den Helige Ande genom sakramentala tecken. Kristendom utan liturgi är kristendom utan Kristus.”

Påven fortsatte med att förkunna att ”liturgin genom sin blotta natur inbjuder oss att delta helt och fullt, så att vi kan undfå den nåd Gud erbjuder oss genom den”. Vidare, ”många kristna böner har inte sitt ursprung i liturgin, men alla, om de är kristna, förutsätter liturgin, det vill säga Jesu Kristi sakramentala förmedling. Han är närvarande varje gång Sakramentet firas.”

Bönen är det som låter oss undfå Jesu sakramentala närvaro. ”Det som för oss är något yttre blir en del av oss”, en verklighet som uttrycks i den naturliga handlingen att äta. ”Mässan skall inte enbart åhöras, som om vi blott vore åskådare till något som sedan glider bort utan att vi blir inblandade. Mässan firas alltid och inte bara av prästen som celebrerar den utan av alla kristna som upplever den.”

Påven avslutade sin kateketiska utläggning genom att fastslå att Kristus är medelpunkten i liturgin, där varje kristen är inbjuden att helhjärtat delta i det sakramentala. ”Livet är en kallelse att vara en tillbedjan av Gud, men det kan inte ske utan bön, i synnerhet liturgisk bön.”

Vatican News 2021-02-03

Detta är en nyhetstext.