Påven reformerar kyrkliga universitet med ny apostolisk konstitution

I måndags publicerade påven Franciskus en ny apostolisk konstitution i vilken han uppmanade till en ”radikal” reformering av de kyrkliga universiteten. I dokumentet som heter Veritatis gaudium [på svenska ungefär ”sanningens glädje” – övers. anm.] slår påven fast att de troendes viktigaste behov idag är att förbereda sig för en ny tid av evangelisation, ledd av den helige Ande. För detta spelar systemet för kyrklig utbildning en strategisk roll och måste därför uppdateras på ett ”passande sätt”.

Dokumentet handlar specifikt om kyrkliga universitet, högskolor och institutioner som alltså skiljer sig från vanliga katolska universitet genom att de erbjuder av Vatikanen godkända examina vilka krävs för att få undervisa på prästseminarier och vid påvliga universitet. Det uppdaterar tidigare gällande regelverk och upphäver sådana normer som tidigare funnits men skulle motsäga de nya allmänna normer som fastställs i Veritatis gaudium.

Påven konstaterar att världen idag befinner sig i en situation inte bara av förändring utan av en vittomfattande ”antropologisk och ekologisk kris” med konsekvenser för sociala, miljömässiga och ekonomiska förhållanden som snabbt är på väg mot en ”brytpunkt”. Denna realitet kräver att vi helt ”omdefinierar vår uppfattning om framsteg”. Ett problem här är att vi fortfarande saknar kulturella förutsättningar att konfrontera detta, exempelvis ett ledarskap som kan visa på nya vägar. Detta pekar i sin tur på behovet av ett paradigmskifte inom vetenskapliga studier, slår påven vidare fast. Kyrkliga universitet och institutioner måste därför bättre och tydligare främja evangeliet och den kyrkliga traditionen i en situation som kräver ”öppenhet för nya situationer och idéer”.

Filosofin och teologin tillåter människan att grunda sig i de övertygelser som ”strukturerar och styrker förnuftet och upplyser viljan”, vilket i sin tur kräver både öppet sinne och en tydlig tro. Påven anvisar därför ett antal styrande kriterier för utbildningen, bland annat en djupare kontemplation över vad som krävs för en bättre andlig, intellektuell och existentiell integration av förkunnelsen av evangeliet om Jesus Kristus, en starkare interdisciplinär och korsdisciplinär approach i ljuset av Guds uppenbarelse i Kristus och ett större utbyte mellan de olika institutionerna och mellan dem och andra kulturella och religiösa traditioner, exempelvis genom etablerandet av mer specialiserade forskningscentra för policyutveckling inom de områden som påverkar mänskligheten i dag.

Som en vägledande norm för de kyrkliga universiteten anger påven uppgiften att evangelisera och genom forskning bättre formulera trons sanningar så att de kan förstås i olika kulturer. Biskopskonferenserna får ett tydligare ansvar att övervaka universiteten vilka också samtidigt nu måste ha en specifik funktion för kontakterna direkt med Heliga stolen. Vittnesbördet om det kristna livet och ansvarskänsla måste vägleda anställningar av lärare. Utöver doktorsgrad och dokumenterad akademisk skicklighet måste lärarna vid institutionerna också kännetecknas av både en ”rättskaffens livsföring” och en ”doktrinär fullständighet”. Icke-katolska professorer kan tjänstgöra vid institutionerna om de också uppfyller dessa krav, menar påven. De lärare som inte lever upp till kraven måste ”avlägsnas från sina poster”.

Lärare som undervisar om ”tro och moral” måste vidare ”vara medvetna om deras plikt att genomföra sin uppgift i full gemenskap med kyrkans autentiska läroämbete och framförallt den romerske påven”. Studenterna måste i sin tur kunna ”vittna om ett moraliskt liv” vid sidan av att verkligen ha avslutat sina tidigare studier innan de skrivs in på en högre institution. Påven efterlyser vidare didaktiska och pedagogiska metoder som möjliggör en hög grad av involvering från studenternas sida också i planering av studierna. Även om den forskning som bedrivs ska präglas av frihet och flexibilitet måste den samtidigt ”baseras på den tydliga efterlevelsen av Guds ord och aktningen för kyrkans läroämbete vars ansvar det är att autentiskt tolka Guds ord”.

Påven efterlyser också att forskningen inriktas på vad som faktiskt motsvarar de pastorala behoven hos de troende. Därför blir också ”den systematiska förklaringen” av katolsk doktrin en forskaruppgift som måste härledas med största hänsyn från den gudomliga uppenbarelsen. Den ”uppenbarade sanningen” måste alltid läggas bredvid giltiga vetenskapliga framsteg på ett sätt som tydliggör ”hur tro och förnuft vittnar om enheten i sanningen”. Medan detta utan att ändra på sanningen måste ta hänsyn till karaktären av varje kultur och filosofin och visdomen hos olika folk, framhåller påven att ”all synkretism och varje form av falsk partikularism måste uteslutas” och att ”system och metoder som inte är förenliga med kristen tro” aldrig får accepteras.

Dessa allmänna riktlinjer, kombinerat med ett antal mycket specifika som gör den konkreta strukturen för utbildningar inom teologi och filosofi mer enhetlig och överblickbar, ska börja gälla från och med det akademiska läsåret 2018/2019. Före den 8 december 2019 måste varje universitet, högskola och institution, överallt i världen, som berörs, presentera reviderade arbetsordningar och statuter för godkännande för en prövoperiod av tre år.

Catholic News Agency, 2018-01-29