Påven talar i Harissa för första gången utförligt om den arabiska våren

Den 14 september i år kommer påven Benedictus XVI till Beirut och redan under sin första dag i Libanon skall han i St Paulus Basilikan i Harissa underteckna de sista postsynodala dokumenten till den synod, som samlade biskopar från länderna i Nordafrika och Mellanöstern. Den synoden avslutades den 22 oktober 2010 med en inträngande uppmaning till fred, rättvisa och dialog i regionen.

Vid den tiden – hösten 2010 – var det ännu inte tal om en ”arabisk vår”; i Tunisien regerade den korrupte presidenten Zine el-Abidine Ben Ali med sin klan och i Egypten Hosni Mubarak. Två och en halv månad efter synoden bröt stormen ut. I Harissa får påven för första gången uttryckligen ta ställning till det som sedan hänt, till förhoppningarna, till jublet och till efterföljande besvikelser.

I det slutbudskap som då publicerades fördömer synoden våld och terrorism från alla parter liksom varje form av religiös extremism. Särskilt vänder man sig mot rasismen och antisemitismen liksom mot hatet mot kristendom och islam.

Samtidigt uppmanar synoden till ekumenisk verksamhet mellan de åtskilda kristna kyrkorna, men också till dialog och samarbete med judiska och muslimska medborgare. Denna synod, som varade i två veckor, ägde rum i Vatikanen och nästan alla katolska patriarker och biskopar från Nordafrika och Mellanöstern var närvarande liksom påven och representanter för världskyrkan.

Synoden vädjade i sitt slutbudskap till det internationella samfundet och särskilt till FN, att beslutsamt verka för en rättvis fred i regionen. Med stöd av säkerhetsrådets resolutioner kräver man att ”ockupationen av arabiskt territorium måste upphöra”.

Kyrkoledarna kräver att det upprättas en oberoende och suverän stat för palestinier och fred och säkerhet för Israel inom internationellt erkända gränser. Dessutom förespråkar de en status för Jerusalem, som gör rättvisa åt stadens betydelse som helgedom.

Med eftertryck kräver synoden också ett slut på våldet i Irak och ett återupprättande av säkerhet och skydd för alla medborgare och alla sociala, religiösa och nationella sektorer. De biskopar som samlats kring påven uppmanar också till nationell enhet i Libanon. Det landet borde i fortsättning vara ”modellen för samlevnad mellan kristna och muslimer i dialogen mellan kulturer och religioner”.

Kathpress 2012-09-02