Påvens anglikanska konstitution

Benedictus XVI har den 4:e november utfärdat en apostolisk konstitution, Anglicanorum coetibus, där han öppnar möjligheten för anglikaner att korporativt ansluta sig till den katolska kyrkan. En ny organisationsform inrättas, kallad ”personalordinariat”, som står under Troskongregationen. Ett ordinariat liknar ett stift men står under ledning av en ordinarius som kan vara antingen biskop eller präst. Ordinarius utses av påven och kommer att få befogenhet att upprätta nya församlingar, inrätta seminarier för prästutbildning och godkänna nya kloster. Vid sin sida har han ett styrande råd som består av sex präster och som deltar i besluten. Ordinariaten skall också ha ansvar för sin egen ekonomi.

Denna anordning är till för hela grupper som önskar övergå till den katolska kyrkan, men även enskilda personer kan ansluta sig till någon av dem. Konstitutionen har tillkommit på begäran av en sådan grupp, Traditional Anglican Communion (TAC), som skilde sig från den anglikanska kyrkogemenskapen redan 1991. Den gruppen sägs ha omkring 400 000 medlemmar och finns runtom i det forna brittiska imperiet. TAC:s ledare, biskop John Hepworth i Australien har redan tackat ja till påvens erbjudande med stor tillfredsställelse.

Från anglikanskt håll har man framför allt lagt fram två önskemål: att man i gudstjänsten får bibehålla vissa traditionella anglikanska bruk och att redan gifta anglikanska präster skall kunna få katolsk prästvigning. Det första vållar inga svårigheter. Ifråga om det andra önskemålet heter det i den påvliga konstitutionen att celibatet skall vara norm också inom ordinariaten, men att prästvigning av gifta män kan ske under vissa omständigheter. Ett lite mer oväntat medgivande, mer symboliskt än praktiskt, är att gifta anglikanska biskopar som övergår till den katolska kyrkan visserligen inte kan bli biskopsvigda, men att de skall få rätt att behålla sin titel och också att bära biskopliga insignier.

Per Beskow 2009-11-10