Påvens ankomsttal i Beirut

Påven Benedictus XVI anlände till Libanon under eftermiddagen i dag den 14 september, den första dagen av hans tre dagar långa apostoliska besök i landet.
Nedanför finner ni den fullständiga texten av påvens tal på välkomstceremonin på Rafik Hariri Airport, Beirut.

___

Herr President,
Herrarna Europaparlamentets talman och ministerrådet,
Ers heligheter, Medlemmar av den diplomatiska kåren,
Civila och religiösa myndigheter, kära vänner,

Det är min ära att acceptera er inbjudan, herr president och de katolska patriarkerna och biskoparna i Libanon, att få besöka ert land. Denna dubbla inbjudan visar tydligt det dubbla syftet med mitt besök i ert land. Det understryker de utmärkta förbindelser som alltid funnits mellan Libanon och Heliga stolen, och syftar till att bidra till att stärka dem. Detta besök är också ett svar på era egna besök i Rom i november 2008 och mer nyligen i februari 2011, ett besök som följdes upp nio månader senare av premiärministern.

Det var under det andra av våra möten som den magnifika statyn av Sankt Maron välsignades. Hans tysta närvaro vid Peterskyrkan är en ständig påminnelse om Libanon på den plats där aposteln Petrus lades till vila. Den vittnar om ett långt andligt arv som bekräftar det libanesiska folkets vördnad för de första apostlarna och för deras efterträdare. Den stora hängivenhet till Simon Petrus som de maronitiska patriarkerna visar då de lägger Boutros till sitt första namn, är värd att understryka. Det är underbart att se hur, från Petruskyrkan, Sankt Maron kontinuerligt ber för ert land och för hela Mellanöstern. Låt mig tacka er på förhand, herr president, för allt du har gjort för att göra min vistelse hos er till en framgång.

En annan orsak till mitt besök är den viktiga kyrkliga händelse av undertecknandet och överlämnandet av den post-synodala apostoliska dokumentet från biskopssynoden i Mellanöstern, Ecclesia in Medio Oriente. Jag tackar alla katolska patriarker som har kommit, och särskilt patriarken emeritus, den älskade kardinal Nasrallah Boutros Sfeir och hans efterträdare patriarken Bechara Boutros Raï. Jag ger mina broderliga hälsningar till alla biskopar i Libanon, liksom till dem som har rest hit för att be med mig och för att få detta dokument ur händerna av påven själv. Via dem sänder jag faderliga hälsningar till alla kristna i Mellanöstern. Riktad till alla, är dokumentet avsett som en färdplan för de kommande åren. Under dessa dagar är jag också glad över att få kunna möta många representanter från de katolska gemenskaperna i ert land, för att fira och be tillsammans. Deras närvaro, engagemang och vittnesbörd är en stor tillgång och är mycket uppskattat i det dagliga livet för alla invånare i ert älskade land.

Jag vill också varmt hälsa till de ortodoxa patriarkerna och biskoparna som har kommit hit för att välkomna mig, liksom företrädare för andra religiösa samfund i Libanon. Kära vänner, er närvaro visar på aktning och det samarbete som, i ömsesidig respekt, ni önskar främja bland alla. Jag tackar er för era ansträngningar och jag är säker på att ni kommer att fortsätta att söka vägar enhet och harmoni. Jag kan inte glömma de sorgliga och smärtsamma händelser som har påverkat ert vackra land under åren. Det framgångsrika sätt som ni libaneser lever tillsammans visar säkerligen för hela Mellanöstern och resten av världen, att det inom en nation kan finnas ett samarbete mellan de olika kyrkorna.

Alla medlemmar i den katolska kyrkan kan leva i en broderlig anda och gemenskap med andra kristna och på samma gång ha en samexistens och respektfull dialog mellan andra kristna och deras bröder av andra religioner. Vi vet alla att denna jämvikt, som presenteras överallt som ett gott exempel, är mycket sårbar. Ibland verkar den på väg att knäckas som en båge som är överspänd eller utsatt för hårt tryck, som alltför ofta är partiskt och själviskt, i motsats och främmande för libanesisk harmoni och mildhet. Det är där verklig återhållsamhet och stor visdom prövas. Och förnuftet måste övervinna en ensidig passion, för att främja största möjliga gagn för alla. Ansåg inte den store kung Salomo, som kände Hiram, konungen i Tyrus, att visdomen var den högsta dygden? Det är därför han bad till Gud envist om visdom, och Gud gav honom ett klokt och intelligent hjärta (1 Kung 3:9–12).

Jag har också kommit för att säga hur viktig Guds närvaro är i livet för alla och hur sättet att samexistera, denna hjärtlighet som ert land vill vittna om, djupnar endast om den bygger på en välkomnande aktning inför ens nästa och på en attityd av välvilja. Och, om den är rotad i Gud, vill att alla människor skall vara bröder. Den berömda libanesiska jämvikten som önskar fortsätta att vara en realitet, kommer att fortsätta genom den goda viljan och engagemanget hos alla libaneser. Först då kommer den att fungera som en modell för invånarna i hela regionen och för hela världen. Detta är inte bara en mänsklig uppgift, utan också en gåva från Gud, som bör eftersträvas med envishet, bevarad till varje pris, och förankras med beslutsamhet.

Kopplingarna mellan Libanon och Petri efterföljare är gamla och djupa. Herr president, kära vänner, jag har kommit till Libanon som pilgrim för fred, som en vän till Gud och som en vän av människan. Kristus säger, ”Salàmi ō-tīkum”, ”Min frid ger jag er” (Joh 14:27). Och ser man bortom ert land, kommer jag också symboliskt för alla länder i Mellanöstern som en pilgrim för fred, som en vän till Gud och som en vän till alla invånare i alla länder i regionen, oavsett deras ursprung eller tro. Även till dem säger Kristus ”Salàmi ō-tīkum”. Era glädjeämnen och sorger är alltid närvarande i påvens böner och jag ber Gud att följa med dig och trösta dig. Låt mig försäkra er om att jag ber särskilt för de många människor som lider i denna region. Statyn av Sankt Maron påminner mig om vad ni lever i och måste uthärda.

Herr president, jag vet att ert land förbereder ett fint välkomnande för mig, ett varmt välkomnande, ett välkomnande som ges till en älskad och respekterad bror. Jag vet att ert land vill vara värdigt den libanesiska ”Ahlan wa Sahlan” (välkomnandet). Det är redan så, och från och med nu kommer det att bli så ännu mer. Jag är glad att få vara här med er. Må Gud välsigna er alla. (Lè yo barèk al-Rab jami’a kôm!) Tack.

Översättning: Fredrik J Wängström

Vatikanradion 2012-09-14