Påvens besök i Benin – mission i interreligiös miljö

År 1861 kom katolska missionärer till det västafrikanska landet Benin, som ligger mellan Nigeria och Togo. För att även fortsättningsvis vara en vital kyrka och kunna ta sig an förestående utmaningar höll den afrikanska katolska biskopskonferensen en synod i oktober 2009. Ett syfte med det besök som påven Benedictus XVI gjorde i Benin den 18–20 november i år var att fira 150-årsminnet av missionens början och att underteckna slutdokumentet Africae munus (Afrikas uppdrag) från nämnda synod. Dokumentet består av två delar. Den första handlar om uppdraget att stifta fred, försona och skapa rättvisa strukturer samt gestaltningen av gudstjänst- och böneliv. Den andra delen tar upp kyrkans bidrag till samhället i form av utbildning, hälsovård och sociala nätverk. Dokumentets innehåll och inriktning kan bildligt sägas återspeglas i de kardinaler som reste till Benin i påvens sällskap: kardinal Peter Turkson (Påvliga rådet för rättvisa och fred), kardinal Robert Sarah (Påvliga rådet för mänsklig och kristen utveckling, Cor Unum) och kardinal Francis Arinze, före detta prefekt för gudstjänstkongregationen.

Benin är pluralistiskt både med avseende på religion och samhällsskick. Av landets 9,3 miljoner invånare är 3,7 miljoner kristna (varav tre miljoner katoliker), omkring tre miljoner är muslimer och knappt tre miljoner hör till olika inhemska religioner, i synnerhet voodoo-religionen. Den tidigare franska kolonin blev självständig 1960 och styrs sedan 1991 demokratiskt med ett flerpartisystem. När landet övergick från en marxistisk regim till demokrati, spelade den katolske ärkebiskopen Isidore de Souza en avgörande roll. Det nuvarande religiösa och politiska läget i landet är stabilt, men den ekonomiska situationen är prekär. Den genomsnittliga årsinkomsten är mycket låg. Utbildningsnivån är likaså låg, endast 40 procent av de vuxna över 15 år är läskunniga.

Det fanns folkliga inslag redan i början av påvens besök. En popkonsert med mottot ”Åstadkom fred Afrika!” anordnades på fredagskvällen i ett idrottsstadion i huvudstaden Cotonou. De i Afrika populära musikerna Papa Wemba från Kongo och Bongo Kuenda från Angola framförde tonsättningar av texter ur slutdokumentet från Afrikasynoden 2009. Sångerna har spelats in på cd tillsammans med predikningar av påvarna Johannes Paulus II och Paulus VI. Cd:n har producerats i 5 000 exemplar och distribueras bland annat till katolska radiostationer i många afrikanska länder.

På lördagsmorgonen mötte påven politiker och religiösa ledare i presidentpalatset i Cotonou. Talet till dem berörde både västvärldens syn på Afrika och de afrikanska ländernas självförståelse. Benedictus XVI uttalade sig kritiskt om tendenser i västvärlden att på olika sätt visa brist på respekt för afrikanska länder. En sådan brist på respekt kan komma till uttryck i en förmyndaraktig attityd, där väst uppträder som en moralpredikande lärare, som hänsynslös exploatör av råvaror och mineraler, eller som ”en nyfiken etnolog”. Samtidigt poängterade påven att de afrikanska länderna behöver komma ut ur beroendeförhållandet till rika länder i väst. Vikten av att Afrika tar eget ansvar och står på egna ben var huvudbudskapet, något som påven återkom till även under den avslutande gudstjänsten på söndagen. Vid denna deltog omkring 80 000 troende, hälften fick plats inne i nämnda idrottsstadion och hälften samlades utanför, varifrån de kunde följa mässan via bildskärmar.

I mötet med politiker och religiösa ledare markerade Benedictus XVI också att de fredliga relationer som råder i Benin mellan katoliker, protestanter, muslimer och anhängare av voodoo-religionen bör upprätthållas och främjas genom interreligiös dia­log. I detta sammanhang tog påven återigen tillfället i akt att fördöma varje försök att rättfärdiga våld i Guds namn eller med hänvisning till den heliga Skrift.

Påven var tydlig med att lovorda de goda kontakterna mellan olika religioner. I ett möte med katolska prästseminarister, missionärer, ordensfolk och kateketer samma dag vände han sig dock mot en blandning av olika religioner. Benedictus XVI klargjorde att ”en fast förankrad kristen tro är ett effektivt medel mot synkretism”. Även om påven uttryckte skepsis mot synkretism (religionsblandning), så var han inte alls främmande för att kärleken till Gud, till sakramenten och kyrkan kan leda till en uppskattande attityd av värderingar i traditionella (inhems­ka) kulturer.

På lördagen besökte Benedictus XVI också ett hem för föräldralösa barn, som tog emot honom med dans och sånger. Moder Teresas systrar har plats för 50 barn i det barnhem som de driver i Cotonou. I ett barnanpassat och personligt hållet tal, uppmuntrade han barnen att vända sig till Jesus med sina glädjeämnen och bekymmer, och han pekade på rosenkransens betydelse. Påven berättade om första gången han själv fick ta emot nattvarden (första kommunionen). Det var en av de finaste dagarna i hans liv, inte så mycket på grund av högtidskläderna, presenterna eller den goda maten, utan därför att han då fick möta Jesus på ett speciellt sätt.

I samband med att Benedictus XVI undertecknade den afrikanska biskopssynodens slutdokument Africae munus kommenterade han särskilt några av dess aspekter. Förutom frågan om interreligiös dialog lyfte han också fram problematiken kring aids och diskriminering av kvinnor på många håll i Afrika. Påven hävdade att kvinnor drabbas negativt av traditionella mönster av förödmjukande och nedvärderande slag, och han beklagade att kvinnors värdighet och rättigheter ”fortfarande varken uppskattas eller erkänns fullt ut”.

Fredrik Heiding

ur Signum nr 8/2011