Polen och den Helige Fadern

Av Gustaf Armfelt

Från alla delar av den katolska världen, både från korporationer och enskilda, inströmma dagligen till Vatikanen telegram och skrivelser, betygande den Helige Fadern orubblig trohet, hängiven kärlek och varmaste deltagande i hans sorger och bekymmer under hans strid för sanning och rätt gent emot övergrepp av fascistiska koryféer, hemfallna åt hednisk statsförgudning.

I denna katolska symfoni ljuda icke minst röster från Polen, trons och Kyrkans hängivna riddare, nu liksom i forna dagar.

Sålunda har den katolska aktionen i ärkebiskopsdömet Warszawa sänt den Helige Fadern ett telegram av följande lydelse:

»Helige Fader, i denna stund, då Eders Helighets fadershjärta är uppfyllt av bekymmer, känna de katolska ungdomsföreningarna, manliga och kvinnliga, en varm önskan att vid Eders Helighets fötter nedlägga uttryck av vördnad och hängivenhet för att på detta sätt gottgöra de ovärdiga angreppen mot Eder upphöjda person och Eders Helighets höga värdighet. Livade av den kristna solidaritetens ande, uttrycka de uppriktiga önskningar om en ljusare framtid för sina bröder och systrar i den katolska aktionen i Italien, vilken är i besittning av så utmärkta förtjänster och som alltid så mycket utmärkte sig genom sin lydnad mot den Heliga Stolens direktiv. Vi bedja på samma gång Eders Helighet att oss till tröst i dessa svåra ögonblick och såsom underpant på gudomlig hjälp vilja meddela den apostoliska välsignelsen.»

Liknande telegram hava blivit sända från andra biskopsdömen i Polen liksom även från internationella katolska kvinnoförbundets möte i Warszawa.

I polska riksdagen föreslogs att ställa slottet Wawel, Polens gamla minnesrika konungaborg i Krakau, till den Helige Faderns förfogande, därest förhållanden i Rom bleve sådana, att Påven, liksom så många av hans företrädare, t. ex. S:t Gregorius VII († 1085), nödgades för någon tid residera annorstädes än i apostlafurstens stad.

I hela Polen voro förböner för Påven anordnade på apostlarna Petri och Pauli dag (den 29 juni), och i de överfyllda kyrkorna bådo de troende för Petri efterföljare med samma värme som de första kristne, då Petrus var i fängelse, och utan uppehåll böner av kyrkan uppsändes för honom till Gud (Apg. 12: 5).

Alla dessa yttringar av trohet och hängivenhet äro ägnade att bereda Påven tröst under hans tunga prövningar. Men även andra glädjeämnen erbjudas honom från Polen, där han också personligen åtnjuter en utomordentlig popularitet från den tid, när han (då Mgr. Ratti) var nuntie i Warszawa. Till dessa höra de stora eukaristiska kongresser, vilka hållits i olika polska biskopsdömen såsom Wilno, Lódz, Czestochowa och Wloclawek. Stora skaror av troende hade strömmat till dessa, icke minst till Wilno, dit mer än 60,000 pilgrimer kommit, också från mycket avlägsna trakter, och det fastän staden kort förut varit hemsökt av svåra översvämningar. I Polens östra provinser, där en del av befolkningen sedan sekler tillhör den schismatiska (»ortodoxa») kyrkan, öva de eukaristiska kongresserna ett välgörande inflytande på den katolska befolkningen, och även den schismatiska visar mycket intresse och sympati för de religiösa högtidligheterna.

Så länge det ryska oket tryckte Polens folk, var återvändande av »ortodoxa» till den katolska enheten belagt med strängt straff från ryska myndigheter vilka på allt sätt gynnade schismen. Nu däremot är den unionistiska rörelsen, vars organisation står under ledning av Polens romersk-katolska biskopar, stadd i ständigt framåtskridande bland den schismatiska befolkningen i rikets östliga, till Sovjet-Ryssland gränsande provinser.

Man kan göra sig ett begrepp om denna rörelses styrka, om man tager i betraktande de talrika, nu bestående församlingar av unierad ritus, vilka upprättats under de senaste tio åren, trots häftigt motstånd från det »ortodoxa» prästerskapet, till stor del understött av den ateistiska Sovjetregeringen, vilken icke endast i Ryssland utan även i andra länder bekämpar katolska Kyrkan.

Den nyutnämnde biskopen och apostoliske visitatorn Mgr. Czarnecki är sedan några månader utan uppehåll sysselsatt med att visitera församlingar av slavisk-orientalisk ritus, och han blir överallt mottagen med glädje såväl av den romersk-katolska befolkningen som även av den schismatiska, varvid hans arbete finner bistånd hos de romersk-katolska biskoparna och prästerna. Fastän det schismatiska kleresiet ställer sig fientligt, deltager den schismatiska befolkningen mycket talrikt i de av visitatorn hållna andakterna, ja, icke sällan hänvända de sig till honom och anhålla, att unierade församlingar måtte upprättas.

Att utbilda präster för de unierade församlingarna är en huvuduppgift för missionsinstitutet vid Lublins katolska universitet, men fastän detta utvecklar en, ytterst intensiv verksamhet, är det knappast i stånd att ställa ett tillräckligt antal själasörjare till förfogande för dessa år från år allt talrikare församlingar.

Lublin, nu säte för ett katolskt universitet, upprättat efter världskriget, var fordom hemvist för Polens äldsta Birgittiner-kloster, grundat av konung Wladyslaw Jagello såsom en tacksamhetsgärd för segern vid Grünwald 1410. Och ännu i dag sitter över ingången till Mariakyrkans, den forna Birgittinerkyrkans, sakristia en bild av S:ta Birgitta*, Nordens stora sierska, vars liv var en oavlåtlig kamp för Kyrkans och Petri efterföljares heliga sak, och vars dödsdag i Rom den 23 juli 1373 kristenheten ihågkommer i dag.

Kulla pr Odensviholm den 2–3 juli 1931.

*) J. Armfelt och W. de Pomian, »Polen nu och i forna dagar», sid. 65.