Prästcelibatet i hetluften

I tyska medier pågår sedan några dagar tillbaka en engagerad och högljudd debatt om celibatet för stiftspräster av den latinska riten inom den katolska kyrkan. Debatten kan ses som ett förspel inför påvens besök i Tyskland senare i år, i september. Det blir tredje gången som Joseph Ratzinger besöker sitt gamla hemland efter att han valdes till påve i april 2005 och antog namnet Benedictus XVI.

I den nu pågående debatten har några ledande kristdemokratiska politiker, däribland talmannen i den tyska riksdagen Norbert Lammert, föreslagit att man i samband med påvens besök i Tyskland borde ta upp en diskussion om en kyrklig särlagstiftning för Tyskland, som skulle öppna för möjligheten att införa gifta stiftspräster, alternativt öppna för möjligheten att viga äldre gifta katolska män till präster (så kallade ”viri probati”). Man hänvisar bland annat till att Joseph Ratzinger år 1970, när han var teologiprofessor i Regensburg, själv skrev under en begäran riktad till de katolska biskoparna i Tyskland, att man borde överväga att införa en sådan ny ordning.

Det nu uppmärksammade dokumentet (ett så kallat Memorandum, skrivet den 9 febuari 1970) är underskrivet av nio ledande tyska katolska teologer vid denna tid, däribland Walter Kasper, Karl Rahner och Joseph Ratzinger. Dokumentet har hittills varit okänt för allmänheten, men har i dagarna publicerats i olika tyska tidningar. I dokumentet heter det att celibatet på många sätt är en passande livsform för präster, men att det samtidigt är en av orsakerna till prästbristen. Därför uppmanar de nio teologerna biskoparna i Tyskland att – tillsammans med påven i Rom – allvarligt överväga att öppna möjligheten för gifta präster. En sådan prövning av celibatsregeln beskrivs i dokumentet som ”nödvändig” och ”brådskande”, och man skriver att de tyska biskoparna har en moralisk plikt att på allvar ta upp frågan med påven. Samtidigt skriver teologerna att man inte vill föregripa resultatet av prövningen ifråga.

De inomkyrkliga reaktionerna på det nu offentliggjorda dokumentet har gått vitt isär. Den tyske kuriekardinalen Walter Brandmüller har gått ut och i skarpa ordalag kritiserat de kristdemokratiska politikerna för att de lägger sig i frågor som de inte har att göra med. Kardinal Karl Lehmann i Mainz (den förre ordföranden i den tyska biskopskonferensen) har å sin sida offentligt tillrättavisat kardinal Brandmüller och i sin egen stiftstidning Glaube und Leben i går (tisdag 1 febr.) förklarat att han skäms över Brandmüllers sätt att framföra kritik mot politikerna ifråga. Det måste gå att diskutera frågan om celibatet på ett öppet sätt, och den som förespråkar gifta präster ska inte genast anklagas för att vilja ha en annan kyrka, skriver kardinal Lehmann.

Vart diskussionen tar vägen återstår att se. Men den ger i vart fall anledning att påminna om att det ur den katolska troslärans synvinkel är fullt möjligt med gifta präster. Det har alltid varit möjligt för påvarna att i enskilda fall ge dispens från kyrkorättens krav på celibat, och celibatsregeln gäller hur som helst endast för stiftspräster som tillhör den latinska riten. Inom andra delar av den katolska kyrkan har man gifta präster.

Värdet av celibatet i kyrkan betvivlas knappast av någon katolik. Det rör sig om en livsform med rötter i Nya testamentet, en livsform som ända sedan fornkyrkan är stabilt etablerad i kyrkan genom ordenslivet, med sina kloster och kommuniteter som fungerar som viktiga andliga kraftcentra för katolikerna världen över. Men också vi som menar att fördelarna med celibat även för stiftspräster överväger nackdelarna, bör kunna se att kyrkans liv berikas genom gifta präster, och att möjligheten att införa så kallade viri probati-präster åtminstone förtjänar en allvarlig prövning. En ordentlig sådan prövning har nämligen – trots Ratzingers och de andra teologernas begäran – ännu inte skett.

Ulf Jonsson 2011-02-02