Psykiater: Hoeneß är en lögnare och måste bekänna sin skuld

Manfred Lütz, psykiater och katolsk teolog från Köln, ser ”fallet Hoeneß” som ett exempel på skuld i egentlig mening, ty skattemoral är ”moralens moder”. Rika människors skatt används nämligen till ”att hjälpa de förfördelade i vårt land”, säger Lütz till den Düsseldorfbaserade Rheinischen Post (onsdagsnumret). Skattesmitning är inte något ”småbrott”. Till detta kommer att FC Bayern Münchens ordförande Uli Hoeneß, som hamnat i blåsväder, är en ”moralist”, säger författaren och sjukhuschefen i Köln. Som psykiater kan han ofta förstå människor, men inte alltid ursäkta dem.

Skuld bör ”inte tvättas bort”, genom lekmannapsykologiskt sökande av orsaker i barndomen eller i frustration över privatlivet: ”Om man är vuxen, så bör man stå för det onda man har gjort. Skuld är skuld.”

Bayern Münchens ordförande agerar därför som en vanlig lögnare. ”En lögnare är psykiskt helt normal som du och jag”, säger Lütz. Hoeneß har till och med följt det vanliga psykologiska mönstret för en lögnare, när han offentligt yttrat sig kritiskt om skatteflykt och ekonomisk politik, tillägger Lütz: ”När man är själv har samvetskval, är det en vanlig taktik att högljutt ägna sig åt andras brister.”

Lütz kritiserar samtidigt också den allmänna debatten om Hoeneß: ”Kanske erkänner man särskilt nu att han är en av oss och inte någon halvgud.” Att höja folk till skyarna och sedan låta dem falla tycks ha blivit den nya folksporten. Han får intrycket av att ”vi då återvänder till människooffer. Förintelseimpulsen, med vilken man offentligt reagerar på offentliga personers felsteg, skrämmer mig.”

Författaren till boken Bluff, die Fälschung der Welt (Bluff, förfalskningen av världen) varnar för risken som var och en löper som tillerkänner finansvärlden större verklighet än sitt eget liv. ”Ty i finansvärlden förekommer inte de existentiella erfarenheterna, som erfarenheten av gott och ont.” Det är också till en början bra. Ty ingen vill att ens egen finansiella rådgivare av välvilja ska skänka pengar till bostadslösa.

Problemet är att människor i komplexa samhällen oundvikligen lever i konstgjorda världar, i ”den vetenskapliga världen, den psykiska världen, medievärlden och även i finansvärlden” och att de håller dessa världar som lika verkliga som sina egna liv, säger Lütz. ”Den som håller de senaste nyheterna för verkligare än tårarna hos sin egen dotter, den personen lever i en förfalskad värld, i en bluff.”

Kathpress 2013-04-24