Rapport direkt från Rom: Helgonförklaring av Johannes XXIII och Johannes Paulus II

OLLE BRANDT

Fyra påvar möttes på Petersplatsen på söndagsförmiddagen inför en miljon katoliker och en miljard tv-tittare, då Franciskus kanoniserade sina avlidna föregångare Johannes XXIII (1958-1965) och Johannes Paulus II (1978-2005) i närvaro av påven emeritus Benedictus XVI (2005-2013). Stora skaror samlades redan i gryningen på Petersplatsen och omgivande gator för att hedra minnet av de bägge påvarna. Särskilt synliga var de polska grupperna.

De fick sällskap av 122 internationella delegationer, tio regeringschefer och 24 statschefer, 150 kardinaler och 700 biskopar. Stora skaror som inte fick plats vid Petersplatsen följde riten på 18 stora tv-skärmar på andra gator och torg i Rom, men också i Krakow, där den blivande påven Karol Wojtyla var ärkebiskop 1963-1978.

Kanoniseringen är det avslutande steget i en helgonförklaring och innebär att vördnaden för ett helgon utsträcks till hela världskyrkan genom ett formellt godkännande från påveämbetet, som enligt katolsk syn här tar sin ofelbarhet i anspråk. Själva kanoniseringsriten ägde rum före den egentliga mässan och bestod av en kort dialog på latin där kardinal Angelo Amato, prefekt för kongregationen för helgonförklaringar, tre gånger framförde kyrkans bön till påven att skriva de bägge påvarnas namn ”i helgonkatalogen”. Efter högtidligt åkallande av den heliga Anden genom hymnen Veni creator Spiritus (kom, du skaparande) svarade påven med den formella kanoniseringsformeln. Därefter fick han ta emot reliker av de bäggge påvarna.

Franciskus bjöd tidigt in sin föregångare Benedictus XVI att delta, men det kom ändå som en överraskning när det bara ett dygn i förväg meddelades att påven emeritus skulle koncelebrera, vilket han gjorde på håll tillsammans med de andra kardinalerna på vänstra delen av Petersplatsen. Det var en ganska unik syn att se den åldrade Benedictus komma gående i god tid, klädd i vit mässhake och mitra och stödd på sin käpp, och sedan sitta ensam en god stund i väntan på kardinalerna. Hans ankomst möttes av en varm applåd.

Franciskus beskrev i sin predikan de bägge påvarna som ”två modiga män, fulla av den heliga Andes frimodighet, som har vittnat för kyrkan och världen om Guds godhet och barmhärtighet.” Han påminde om att ”de var präster, biskopar och påvar under 1900-talet. De fick uppleva känna 1900-talets tragedier men lät sig inte övermannas av dem.” Han beskrev dem som två ”barmhärtighetens vittnen” och anspelade på deras band till Andra Vatikankonciliet (1962-1965), som förnyade katolska kyrkans förhållande till den moderna världen.

”I den första gemenskapen av troende, i Jerusalem, som Apostlagärningarna berättar om (jfr 2:42-47), levde man det väsentliga i evangeliet, nämligen kärlek och barmhärtighet, i enkelhet och broderskap. Detta var den bild av kyrkan som Andra Vatikankonciliet hade framför ögonen. Johannes XXIII och Johannes Paulus II samarbetade med den heliga Anden för att återupprätta och förnya kyrkans ursprungliga utseende, det utseende den fått av helgonen genom århundradena,” sade Franciskus, som till sist bad de bägge påvarna att be för den kommande biskopssynoden om familjen.

Det var den 30 september i fjol som Franciskus beslöt att kanonisera de bägge påvarna tillsammans. För att kunna göra det utövade han en påves fullmakt att inte kräva det andra mirakel som normalt skulle ha krävts för att kunna kanonisera Johannes XXIII. För en saligförklaring, som är näst sista steget, krävs att ett mirakel, oftast ett oförklarligt tillfrisknande, skall ha inträffat när man bett om en avlidens förbön. För kanonisering krävs ett andra mirakel.

Johannes XXIII och Johannes Paulus II förde bägge påveämbetet närmare vanliga människor genom en folklig stil och genom den senares oräkneliga resor i hela världen. De förenas också av Andra Vatikankonciliet, som Johannes sammankallade och Johannes Paulus deltog i. Den nuvarande påven är för övrigt den förste påven efter konciliet som själv inte deltagit i det.

Inför dubbelkanoniseringen höjdes vissa debattröster som menade att en progressiv och en konservativ påve så kunde balansera varandra. Särskilt i USA ifrågasattes rentav kanoniseringen av Johannes Paulus II som anklagades för att ha misskött problemen med sexuella övergrepp från präster. Det blev inte bättre av att Vatikanen inte hade formulerat något klart svar på anklagelserna. Det förhindrade inte ett omfattande folkligt deltagande i kanoniseringen, och det var tydligt att de flesta kommit för Johannes Paulus II. Det visade att de känslor ännu är starka som vid hans begravning kom till uttryck i slagropet ”santo subito”, helgon genast.

Kanoniseringen kom alltså att handla främst om Johannes Paulus II, som många ännu har i färskt minne och som har präglat generationer av katoliker, bland annat genom att instifta de katolska världsungdomsdagarna och genom att publicera Katolska Kyrkans Katekes. De många år som gått sedan Johannes XXIII:s död gör det naturligt att han i dag inte åtnjuter samma massiva folkliga och spontana vördnad. Datumet hade också valts för Johannes Paulus II: det var han som beslöt att kalla andra påsksöndagen för ”barmhärtighetens söndag”, han avled 2005 kvällen före denna söndag, och denna söndag firades hans saligförklaring 2011.

Johannes Paulus II har efterlämnat starka känslor. Men medan hans bild hänger på väggen hos många katoliker samlas dammet på hans omfattande arv av texter. Den som dammar av dem kan där finna reflexioner om de flesta aktuella frågor i kyrka och samhälle. Där finns också rötterna till flera teman som är viktiga för Franciskus, som Guds barmhärtighet, i encyklikan Dives in misericordia från 1980, och en teologisk reflexion om kvinnan i det apostoliska brevet Mulieris dignitatem från 1988.

Bägge skall nu firas i oktober: Johannes XXIII den 11 oktober, det datum då han öppnade Andra Vatikankonciliet 1962, och Johannes Paulus II den 22 oktober, då han inledde sitt pontifikat 1978.

Olle Brandt 2014-04-27

Se också tv-inslag från svtplay

Se även tv-inslag från Rome Reports TV

Se hela kanonisationsmässan, med engelskspråkig kommentar, här på denna länk:

http://www.youtube.com/watch?v=QrPcJovQJi4&list=UU7E-LYc1wivk33iyt5bR5zQ

 

http://www.dn.se/nyheter/varlden/katolska-kyrkan-har-fatt-tva-nya-helgon/