Rapport från Hedningarnas förgård på Fryshuset

ULF JONSSON   På eftermiddagen i dag, fredag den 14 sept, hölls den andra delen av konferensen Hedningarnas förgård i Stockholm. I går höll man till på Kungliga Vetenskapsakademin, i dag var man på Fryshuset. Det övergripande temat för dagarna är ”Världen med eller utan Gud” och vid båda konferensdagarna deltog Vatikanens kulturminister, kardinal Gianfranco Ravasi. Ravasi brukar ofta beskrivas som en av de mest öppna och dialogintresserade av de ledande personerna i Vatikanen. Konferensen i Stockholm har också uppmärksammats internationellt, både i Italien och i USA. Läs exempelvis vad den kände amerikanske Vatikanexperten John L. Allen skriver om Ravasi och om konferensen i Stockholm här på denna länk.

Dagens samtalsrunda på Fryshuset pågick två och en halv timma och runt 200 personer hade kommit för att lyssna. Det hela inleddes med var sitt 20-minuters föredrag av kardinal Gianfranco Ravasi och av Thomas Hammarberg, tidigare Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

I sitt föredrag framhöll kardinal Ravasi Sverige som ett intressant land, eftersom det är mångkulturellt präglat och därför en bra plats att föra dialog mellan människor med olika religioner och livssyner. Han redogjorde också för hur man från Vatikanens sida har sökt en dialog med ”de icke-troende” genom denna serie av möten runt om i Europa. När man gjort det har man också märkt en viss problematik kring själva termen ”icke-troende”. I viss mening är alla människor troende. Även termer som ”ateist” och ”agnostiker” har sina problem. Det visar sig att många istället föredrar att beskriva sig själva med hjälp av uttrycken ”konfessionslös” eller ”sekulär humanist”, något som också flera av deltagarna i dagens panel föredrog. I föredraget kritiserade kardinalen alla former av fundamentalism och framhöll att en sund religiös tro aldrig är ”färdig” utan befinner sig liksom ute på ett öppet hav, i ett fortsatt sökande där också inslag av tvivel kan höra hemma.

Thomas Hammarberg välkomnade i sitt inledningsföredrag dialoginitiativet Hedningarnas förgård och menade att sådana möten är av stor betydelse i vår tid, för att förebygga både fördomar och allvarliga konflikter mellan olika grupper. Han berättade vidare att han vid två tillfällen hade givande samtal med den förre påven Johannes Paulus II om främjandet av mänskliga rättigheter. Överhuvudtaget hade Hammarberg en lång rad erfarenheter av att företrädare för katolska kyrkan, men också för andra religiösa grupper, spelat en viktig roll i arbetet för mänskliga rättigheter. Särskilt viktigt, betonade han, är att religiösa ledare tydligt tar avstånd från våldsanvändning, så att det blir svårare för fanatiker att använda sig av religionen som en förevändning för sitt agerande. Mot slutet av sitt föredrag uttryckte han dock sin besvikelse på den katolska kyrkan, men inte bara på den, för dess syn på kvinnors ställning i samhället, och på kyrkans syn på reproduktiv hälsa och homosexualitet.

Efter de båda inledningsföredragen vidtog panelsamtalet med Fryshusets grundare Anders Carlberg, Linnea Jacobsson (Vice ordf i Ung Kristen Vänster), Jessica Schedvin (ordf Unga Humanister), Christer Sturmark (ordf Humanisterna), Per Wirtén (författare och tidigare chefred för tidskriften Arena, samt den feministiska muslimen och bloggaren Fazeela Zaib. Samtalet kretsade kring tre huvudfrågor: 1) Vad innebär det att tro respektive inte tro? 2) Prackar det sekulära samhället på oss sin bild av världen? 3) Blir världen bättre eller sämre av religion?

Debatten genomfördes i en respektfull atmosfär, och man berörde många intressanta aspekter av dessa frågor, som jag i detta korta referat inte kan ta upp. Jag nöjer mig här med att kort återge några centrala utsagor av debattörerna, fritt ur mitt eget minne. OBS! Det rör sig alltså INTE om några ordagranna citat, men jag har försökt att fånga in andemeningen i det som sades.

Fazeela Zaib: Roten till fundamentalism ligger i otrygghet. Den som är trygg i sig själv och i sin tro känner sig inte hotad av andras övertygelser. Då spelar det heller ingen stor roll exempelvis var skolavslutningar äger rum. Vi tjejer som är födda på 80- och 90-talen kämpar mot att männen har makten i nästan alla sammanhang. Ledarna för kristna och muslimska grupper är män och samma sak gäller hos Humanisterna – deras ordförande är förstås också en man. När det gäller den frågan spelar det ingen roll om man har en religiös tro eller inte, det ser likadant ut överallt.

Per Wirtén: Jag tror inte på några totalförklaringar av tillvaron, utan tänker på ett postmodernt sätt att alla ”ismer” har nått vägs ände. Som människor är vi ensamma och ansvaret är vårt, vi kan inte lasta det på någon övergripande ideologi eller på någon organisation. Jag är inte ateist, men jag är heller inte troende. Jag lever i ett rum av ”icke”, utan någon ledstjärna att orientera mig efter. Och jag tror att många människor i vår tid upplever sig vara i samma belägenhet. Liksom kardinalen sade är jag också ute och simmar i öppet vatten, i havet. Det ger mig frihet men det inger mig också en stark och plågsam oro. Jag tycker om Tina Rosenbergs uttryck ”normsekularism”: det gör oss uppmärksamma på att det sekulära samhället ibland är fientligt mot de troende. Jag tänker exempelvis på situationen för muslimer i Danmark. Jag vill ha en sekulär stat, men det betyder inte att jag vill ha ett sekulariserat samhälle. Och allra minst vill jag ha något tryck på människorna att de ”borde” vara sekulariserade.

Anders Carlberg: Jag tror inte på grund av några argument, jag tror eftersom jag känner Guds kraft inombords. Den motiverar mig att handla och den kraften är som starkast när jag möter de marginaliserade, lidande och utslagna människorna. Tolvstegsmetoden och Ignatius av Loyolas Andliga övningar på Kumla anstalten – där finns Jesus med, han som sade att de sista ska bli de första.

Linnea Jacobsson: Tron är inte bara en privat övertygelse. Tron behöver omsättas i praktisk handling och därför engagerar jag mig också politiskt. Jag blev troende i tonåren, men det var inte lätt att ”komma ut” som troende kristen. Det sekulära samhället prackar på oss föreställningen om att det normala och normerande är att man inte tror på Gud. Jag vill själv ha en sekulär stat, men tron kan inte reduceras till bara privatlivet.

Thomas Hammarberg: Sekularismen kan bli intolerant och undergräva religionsfriheten. Jag undrar hur kardinalen ser på förhållandet mellan den sekulära staten och det sekulära samhället?

Kardinal Ravasi tog upp den tråden och svarade att Jesus bara gjort ett enda politiskt uttalande: ”Ge kejsaren det som är kejsarens och Gud det som tillhör Gud.” Med andra ord: kyrka och stat ska vara åtskilda, staten ska vara sekulär. Men det får inte innebära att samhället och de enskilda medborgarnas liv fördenskull behöver vara sekulariserade.

Christer Sturmark:  Ibland kallas jag för en militant eller missionerande ateist, men det värjer jag mig emot. Jag är inte militant, och jag är heller inte en missionerande ateist. Jag tror att en värld byggd på sekulär humanism är bättre än en värld där människor är tvingade att leva under religiösa påbud. Däremot är jag inte säker på att en värld utan religion i alla avseenden skulle vara bättre än en värld med frivilligt praktiserad religion. Religion kan inspirera människor till många goda saker. Se exempelvis på Anders Carlbergs engagemang för ungdomar här på Fryshuset.

 

När mötet på Fryshuset var slut fick jag möjlighet att kort fråga kardinal Ravasi om hans intryck från Hedningarnas förgård i Stockholm. Var denna konferens annorlunda jämfört med de föregående konferenserna i Paris, Bologna, Barcelona och Tirana? Han svarade att konferenserna har sett ganska olika ut eftersom man haft lite olika teman i olika städer, även om grundidén hela tiden varit en dialog mellan troende och icke-troende. Men framför allt har skillnaderna mellan de olika kulturella kontexterna fått genomslag på mötenas genomförande. Det är tydligt att samtalen i Stockholm var präglade av att Sverige är ett mer sekulariserat land än exempelvis Italien. I Medelhavsländerna finns visserligen en ibland stark antiklerikalism, men här är själva ateismen som sådan starkare och mer högröstad. Fast det egentliga problemet är snarare likgiltigheten, detta att människorna inte lägre ställer sig frågan om Gud och livets mening. Där ligger den avgörande utmaningen, menade kardinal Ravasi.

För den som är intresserad av att se de båda konferensensdagarnas idésamtal så kommer de att sändas i sin helhet i Sveriges television, Svt 2, nu på tisdag den 18 september klockan 10:30–16.00.Dessutom kommer Svt att sända en särskild intervju med kardinal Ravasi om förhållandet mellan religion och vetenskap. Det programmet sänds i Svt 2, i ”Vetenskapens värld” som går på måndagar klockan 20:00.

Till sist en eloge till konferensens initiativtagare och primus motor, ambassadör Ulla Gudmundson, som har all anledning att vara glad och stolt över två så lyckade konferensdagar!

Ulf Jonsson 2012-09-14

Lyssna här på en rapport från Hedningarnas förgård, inklusive en intervju med Ulla Gudmundson, i Sveriges radios program Människor och tro.

Läs här på italienska kardinal Ravasis egen text om Hedningarnas förgård i Stockholm, publicerad i den italienska biskopskonferensens tidning Avvenire.