Recension: Medryckande om kyrkomödrar

RECENSION
av Sr SILUANA TENGBERG O.S.B.

Ann-Ida Fehn och Hedvig Larsson (red.), Kyrkomödrar, Artos, 2017, 120 s.

Maria Magdalena kallas apostlarnas apostel. I år upphöjde påven Franciskus hennes minnesdag till festdag – bättre sent än aldrig! Påven vill lyfta fram kvinnans viktiga roll i kyrkans liv. Det vill också denna nyutkomna bok skriven av kvinnor om åtta heliga kvinnor. Åtta helgade kvinnor som ingenting föredrog framför kärleken till Kristus. Åtta lyssnande kvinnor som uppfattade Guds kallelse och följde den. De kan inspirera dagens människor att finna sin unika väg och sätta Kristus främst i sina liv.

De vardera cirka femton sidor långa avsnitten känns lagom långa för att läsaren skall hinna få en uppfattning om helgonets personlighet och livsväg, och kan väcka lust till fördjupat studium av dem vars kallelse korresponderar med läsarens egen. Helgonkalendrarnas vanliga sammanfattning på en eller ett par sidor får effekten att alla helgon tycks snarlika. För egen del berördes jag mest av Sr Ingers och Sr Hannas (franciskansystrar från Klaradal) bidrag om deras ordens kvinnliga förgrundsgestalt. Det franciskanska livets torftighet får en medryckande framställning tack vare spiritualitetens kvickhet och avskalade stringens, förmedlad genom Sr Inger och Sr Hanna. Att bidragen är skrivna av kvinnor som lever i liknande omständigheter som den beskrivna är ett smart drag av redaktörerna. Det ökar intresset för texten. Skribentens inre förståelse ger trovärdighet och liv åt gestaltningen. Roligt förstås att en medsyster till mig medverkar.

Först ut i denna samling av kyrkomödrar är en modern ortodox martyr, verksam i Paris. Den handlingskraftiga Maria av Paris följs av Europas tre kvinnliga katolska skyddshelgon. En bön om försoning mellan de kristna kyrkorna stiger därefter från Gabriella av Enhetens läppar. Den fattiga Klara, den duvolika Scholastika och slutligen den energiska Egeria drar linjen bakåt ända till de tidiga kristna kvinnorna som levde i Bibelns kölvatten, bara några århundraden efter Mästarens vistelse på jorden, den gudomlige man som är upphovet till alla dessa kvinnors hängivenhet.

Det är ett privilegium att vara född kvinna, just därför att Jesus Kristus är en man. Själen beskrivs av mystiker som feminin på grund av sin mottagliga karaktär, och himmelriket framställs i Bibeln som en bröllopsfest mellan den sanne brudgummen och den enskilde kristne. Vi kvinnor har därmed en lättare utgångspunkt att ta till oss detta mysterium.

Man får hoppas på en uppföljning där ytterligare heliga kvinnor från historiens dunkel lyfts fram i ljuset. För de har någonting att lära oss – om kärlekens djärvhet. De har uppgått i mysteriet.

Sr Siluana Tengberg O.S.B. 2017-09-29
Mariavall