Recension: Trons vittnen av Peter & Joel Halldorf

RECENSION

Peter & Joel Halldorf, Trons vittnen. Berättelser för daglig läsning. Örebro: Libris 2013.

av GUNILLA GREN-EKLUND

Trons vittnen är en vacker bok för daglig läsning, för kunskapsinhämtande. Den kan tjäna som komplement till andlig läsning, i det att den lär om en verklighet bakom människors andliga liv.

I inledningen till den innehållsrika boken ges en tydlig presentation. De båda noggranna och brett kunniga författarna Halldorf – vilkas bidrag ingenstans markeras som enskilda – inbjuder oss i inledningen till läsning av ett synaxarium, en beteckning, som stammar från tidig grekiska och som i sin ursprungliga betydelse helt enkelt avser en ”samling” av texter.

I inledningen framhålls att i den äldsta kyrkan handlade det ursprungligen om sammanställda texter ur Bibeln, tillsammans med andra andligt reflekterande texter. Så småningom, från 1000-talet, kom ett synaxarium att innehålla sådana texter som berättade om helgon och martyrer; det är i den traditionen man befinner sig när man läser boken. Termen i sig är av naturliga skäl inte så känd utanför den romersk-katolska världen och östkyrkan. I praktiken är sådana samlingar tänkta som daglig läsning och denna bok kan man ta med som ständig följeslagare. Man kan också välja att lyssna på daglig uppläsning på hemsidan för Bjärka Säby (www.ekumeniskakommuniteten.se).

Detta nyskapade synaxarium är omfattande och innebär mycket mer än läsning om helgon. Urvalet av namn når ändå in i vår egen tid, det är ett oerhört brett urval av andliga personer från alla tider och från hela världen som presenteras. Man möter inte bara gestalter från och med apostlarna utan även flera från det gamla förbundets första profeter, såsom Mose (inplacerad 2 september) och Abraham (9 oktober), apostlarna, kyrkofäder och man når ända fram till Fredrik Sidwall (16 oktober), från Gunnar Sameland från Lappland (16 mars) till Sadhu Sundar Singh från norra Indien (16 april).

En meningsfull ekumenik kring den odelade kyrkan visas ävenså upp, eftersom trons lärare från olika samfund och kongregationer möter, alla på samma frontlinje utan några komparativer – Tertullianus, Isak Syriern, Klara av Assisi, Ignatius av Loyola, Melanchthon, John Henry Newman [se foto], William Booth, Drottning Josefina, Lewi Petrus med flera. Det är fråga om andliga fäder och mödrar, förkunnare, teologer, helgon, martyrer, en del välkända men många inte särskilt kända för svenskspråkiga läsare. De flesta namn har anknytning till dagen de placerats in på, men några dagar är också speciellt angivna med sina kyrkliga händelser, som till exempel Epifania, Allhelgonadagen och Gudsmoderns avsomnande.

Nära 360 personer har i ett sprakande spektrum från alla kyrkotraditioner blivit porträtterade till sina liv här i världen. Som ett exempel på hur man hamnar mitt i en mångfald kan nämnas vilka man möter i tur och ordning under dagarna 22-27 augusti: den lutherske teologen Johann Gerhard, helgonet Rosa av Lima, aposteln Bartolomaios, mystikern och filosofen Simone Weil [se foto], helgonet och staretsen Tikhon av Zadonsk, Augustinus moder Monica.

Som det rikt encyclopediska verk detta är kan det också fungera som uppslagsbok, man kan använda dess register till söka sig fram till kunskap om enskilda i skaran av helgon och martyrer, profeter och andliga lärare. Sakligt historiska berättelser möter, traditioner som har en lång eller en kort historia förmedlas. Men det är fråga om något mycket större än en källkritisk granskning av texter och biografiska uppgifter. De porträtterades enskilda andlighet är inte det man lär känna direkt och flertalet många av dem har heller inte lämnat efter sig texter utan existerar bara i andras berättelser. Men det är genom att få uppmålad de helgades liv i vår gemensamma värld som läsaren kan stiga in i en gemenskap med dem – det är genom sin närvaro i världen som de undervisar oss.

Begreppet ”vittne” är väsentligt. Det är ett ord som i vårt språk täcker många aspekter av hur man ”vet” – det verb i vilket ordet har sitt ursprung. Vittne på grekiska är martys, ett ord med vilket ett moment av lidande i vittnesbördet har kommit att bli betonat; På latin har ordet testis sitt ursprung som rättsterm. Men gemensamt för alla, oavsett termer och definitioner, är att det fråga om en upplevelse som får ett uttryck och det är om den som vittnesbörd ges.

Till inledningens tal om att vittnesbörden gäller ”kraften i Guds ord” måste fogas att man vid läsningen dag för dag får möjlighet att upptäcka hur det ändå är ”överlåtelse” som är djupast gemensamt för alla de vittnen som här avbildas, liksom för alla de tusental genom århundraden som också hör till skaran. Berättelserna har nästan alltid en klimax, och den är placerad i den punkt när något händer, när ett steg tas. De vi möter här drabbas i sina liv av insikt om Guds tilltal. Hur de sedan förverkligat den insikten varierar stort.

Gemensamt för de porträtterade kan också sägas att de har kompletta, fullbordade liv, vare sig de lämnat världen som unga eller som gamla, vare sig mitt i aktiv handling eller som eremiter. De vittnar därför inte bara om andliga dimensioner utan också om alla de lösningar som står till buds för en människa att i hägnet av sin tro övervinna ett av sina grundläggande problem – relationen jag och de andra.

I författarnas inledning till boken nämns många fler dimensioner av vittnesbörden. Som att trons vittnen kan vara biktfäder och att det finns botgöring i berättelserna och i firande av helgonen. De är ögonöppnare och vägröjare, de går före som pionjärer. Och vi som får se dem erbjuds hjälp att upptäcka var Kristuslikhet finns.

Det är sålunda just trons vittnen i stora skaror man möter. Vad som erbjuds i denna bok är inte en närmare ingång till dessa mångas tankar och spiritualitet men de allra flesta har varit vittnen och vägledare genom sina handlingar och sina liv, även de många som inte efterlämnat nedskrivna tankar i trosfrågor. Det är konkretionen i verklighetsberättelserna som gör att varje läsare själv får möjlighet att se och ta till sig det viktiga i vittnesbörden. För varje dag finns en överraskning i att möta en ny person och efterhand får man med sig en känsla av hur mycket stort det finns i människors andliga utrustning, det är också vad trons vittnen visar fram. Så många de är – vi kan kanske lära oss att upptäcka och se att många fler, många andra kan vara helgade i sina liv?

Gunilla Gren-Eklund 2014-04-28
professor emerita i indologi