Reformationsminnet: Kardinal Koch för botgöring och tacksamhet

kurt-koch-so-ist-der-neue-kardinal-101703229I det i juni av den luthersk-katolska kommissionen antagna dokumentet ”Från konflikt till gemenskap” ser prefekten för Vatikanens Råd för de kristnas enhet, kardinal Kurt Koch, en ekumenisk chans för reformationsjubileet respektive – ur katolskt perspektiv – minnet av reformationen 2017. Väsentligt är att ”bot, tacksamhet och hopp” kommer att stå i centrum, sade Koch vid avslutandet av den fyra dagar långa internationella reformationskongressen i Zürich.

Boten måste bli följden av konfessionskrigen och våldsanvändningen, också när reformationen infördes i Schweiz, ”där man inte så lätt kan tala om ’frihetens kyrka’”, enligt Koch. Tacksamheten för att ha kommit närmare och för arbetet på ömsesidigt mera anpassade bilder av kyrkohistorien liksom hoppet bör inrikta sig på vidare steg mot enheten, sade kardinalen.

Prefekten för Påvliga rådet för de kristnas enhet hänvisade som exempel till det heliga året 2000. Detta firades i Rom som Kristusår och började med en botakt. Kyrkan ville erkänna de fel ”den begått under de tvåtusen åren”.

Margot Kässmann, sändebud från Rådet för de evangeliska kyrkorna i Tyskland (EKD) för reformationsjubileet 2017, välkomnade med tillfredsställelse vid paneldebatten att Koch hade betecknat jubileet också som en möjlighet. Hon uppmuntrade till att gå vidare på ekumenikens väg, också när skillnaderna mellan kyrkorna kvarstår.

Vid firandet av det femhundraåriga reformationsjubileet 2017 gäller det ”grunden för det gemensamma firandet”, närmare bestämt Kristus, sade Gottfried Locher, rådsordförande för det schweiziska evangeliska kyrkoförbundet (SEK). För 496 år sedan, den 31 oktober 1517, satte Martin Luther upp sina 95 teser på slottskyrkan i Wittenberg och gav därmed startskottet till den västerländska kyrkosplittringen.

Koch var ”tacksam” för Lochers ekumeniska inlevelse. Den schweiziske kardinalen ställde mot reformationen de reformer, som har skett i gemenskap med den kyrkliga hierarkin, som just den radikalaste, den som leddes av Franciskus av Assisi. Å andra sidan handlar det vid återvinnandet av enheten också om ”reformationens fullbordande”, eftersom Luthers syfte inte var splittring.

Koch ställde frågan hur reformationskyrkorna i dag ställer sig till den sakramental-eukaristiska och biskopliga grundstrukturen, från vilken de distanserat sig efter Luther. Om den 1500-åriga gemensamma traditionen åter skall upptäckas och ekumenik ha som mål ”synlig enhet i tron, i sakramenten och ämbetet” eller rör det sig om ”ett ömsesidigt erkännande av alla ’kyrkliga realiteter’ som delar av en kyrka”. Ur katolsk förståelse av ekumeniken vore det för litet.

Generalsekreteraren för Kyrkornas världsråd, Olav Fykse Tveit, uppmanade i Zürich reformationskyrkorna till reflexion över sig själva. De ofta sinsemellan oeniga kyrkorna skall överlägga vilken bidrag de kan ge åt reformationsjubileet. Reformationens blodiga historia, som ledde också till krig och kyrkosplittring, får då inte utelämnas. Den norske lutheranen påminde om att anglikaner, baptister och metodister betraktar 1517 under olika aspekter av ”förnyelse och uppdelning”.

Också ordföranden i SEK Locher framhöll att reformationen s mörka sidor inte får tas bort. Men det gäller också att svara på det 21:a århundradets många utmaningar.

Den tidigare anglikanske ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams [se foto], vidgade blicken till reformationens anglosaxiska traditionslinje och varnade också för att slå denna samman med en USA-präglad bibeltro och social konservatism och ställa den mot en likaså typisk ”liberal protestantism”. En ur reformationen framgången ny teologi måste vara andlig, nykter, självkritisk, men också politiskt radikal, förklarade den förre primas för den anglikanska världsgemenskapen. En kristen tro, som av de troende inte kräver ”någon som helst infantilisering”, har väl varit det viktigaste målet för reformationen på 1500-talet. Denna strävan är nu viktigare än någonsin.

Utlandsbiskopen i EKD, Martin Schindehütte, sammanfattade att kongressen var ”en underbar garant för att reformationsjubileet kan begås internationellt och ekumeniskt”. Några villkor, som då måste iakttas, har formulerats av möte

Kathpress 2013-10-11

Om kardinal Kochs besök i Uppsala nyligen kan du läsa här och här