Religion gynnar civilisationen ibland

”Religion hotar jämlikhet och civilisation”, påstår den moderate ledamoten av kommunalfullmäktige i Vallentuna, Björn Schaerström i dagens SvD kultur (ej på nätet). Gudstron bygger på fantasifoster, och religion är ett kontroll- och maktinstrument som bör avlägsnas från den offentliga arenan. Så bemöter Schaerström inlägget (SvD 18/5) av Andreas Johansson Heinö och Eli Göndör som pläderade för offentlig vardagsreligion.

En snabb historisk tillbakablick visar att religion i alla fall ibland inte hindrar, utan tvärtom bygger upp kulturer och civilisationer. Religiöst präglad fantasi har skapat mästerverk i det förflutna, oavsett om Gud faktiskt existerar eller inte. Bruckners Te Deum, Händels Messias, Bachs Johannespassionen, Leonardo da Vincis och Caravaggios målningar är exempel på mästerverk med religiösa motiv. Troende renässanshumanister som Thomas More och Erasmus hade dessutom stort och positivt inflytande på utbildningsväsendet och kulturen allmänt. Sjukvård, skolor och universitet har vuxit fram i Europa på kyrkans initiativ. Vi kan också gå tillbaka till romarriket som väl också får betraktas som en civilisation. Här tillhörde religionen vardagslivet, Cicero och många andra sig vände sig till guden Jupiter.

Reträttgårdar och kloster runt om i Sverige har inte sällan väntelistor till sina retreater och kurser. Folk tycks komma helt frivilligt till retreaterna för att få en chans att meditera. Kan det vara så att det postmoderna, på religion avskalade, samhället har blivit för stressigt och övermäktigt? Schaerströms förklaring till behovet av andlighet är att den erbjuder självkonstruerad trygghet och tröst i en hotfull värld. Ska religionen beskyllas för att vara orsak även till världens hotfulla karaktär?

Fredrik Heiding 2012-05-04