Religionsfrihetens båda sidor

av HEDVIG BERNITZ

– Rapport från en konferens om frihet till och från religion.

Den 9–10 april anordnade Svenska nätverket för Europarättsforskning konferensen Freedom to and Freedom from Religion: the Rule of Law in the European Democratic State i Stockholm. Konferensen behandlade frågor om religionsfrihet och minoriteters möjligheter i samhälle, arbete och skola, och vilken roll rättsväsendet spelar när det uppstår konflikter inom dessa områden. Syftet med konferensen var att diskutera hur begreppet religion tolkas och tillämpas i Europalagstiftningen och i olika europeiska länder beroende på traditioner, historia och kulturella skillnader. Religionsfriheten diskuterades också i förhållande till grundläggande rättigheter och demokrati både på europeisk och på nationell nivå. Både svenska och utländska forskare, domare och praktiker deltog.

Ur ett EU-perspektiv diskuterades religionens roll i EU-samarbetet utifrån det faktum att EU saknar kompetens på området. EU-samarbetet handlar om en funktionell integration som inte omfattar religiösa frågor. Däremot ska unionen respektera och inte påverka kyrkors och religiösa samfunds ställning (art. 17 i Funktionsfördraget). På EU-nivå handlar det alltså inte om att styra medlemsstaterna mot något slags harmonisering på detta område genom till exempel direktiv. Religiösa värderingar ompaketerade till allmänna moralvärderingar kan dock iakttas i unionen, varvid kristet formade värderingar av historiska skäl de facto i praktiken går före andra religiösa värderingar. Därtill måste naturligtvis unionen, precis som vår svenska inhemska lagstiftning, kunna reglera vissa företeelser kopplade till religion när rättigheter och ideal står mot varandra, till exempel rörande vissa slaktmetoder etc. EU tillåter också i viss mån att medlemsländerna tar hänsyn till sin egen religiösa bakgrund och tradition vid implementering av EU-lagstiftning. Kommissionen har till exempel godtagit argument om hot mot demokratiska värderingar, som ju är grunden för hela EU, när det gäller uttryck för andra religioner än kristendom. EU strävar efter att undvika religion i politiken och har möjlighet att reagera mot en medlemsstat som går mot att bli en teokrati. EU står dock inför en stor förändring nu när majoriteten av Europas befolkning definierar sig som icke-religiösa. Det argumenterades för att varken EU som sådant eller EU-domstolen utgör vägen för att hantera effekter av att samhället blir alltmer icke-religiöst. I stället är det troligt att medlemsstaterna får lösa eventuella konflikter själva.

Ur ett svenskt perspektiv diskuterades bland annat hur yttrandefriheten blir större i ett religiöst sammanhang än annars. Utgångspunkten är målet Åke Green från Högsta domstolen (HD), där pastor Green från predikstolen uttalade sig mycket hätskt mot homosexuella. HD ansåg inte att det var fråga om ett så kallat hate speech, med hänvisning till att pastor Green hade blivit frikänd om saken hade prövats enligt Europakonventionens yttrandefrihet och religionsfrihet. En mer aktuell fråga är den pågående debatten om utrop från minareter, där diskussionen rörde hur det troligen skulle strida mot den svenska grundlagen att förbjuda bara dessa böneutrop. Kyrkklockor och utrop från minareter måste nämligen behandlas lika enligt den så kallade objektivitetsprincipen i 1 kap 9 § Regeringsformen (RF). Såväl böneutrop som kyrkklockor bör också ses som utövande av religion i Europakonventionens mening. Begränsningar är då tillåtna men likabehandling måste iakttas och inskränkningar kan bara göras efter en noggrann proportionalitetsavvägning. Staten ska förhålla sig neutral till olika livs­åskådningar.

En annan punkt som diskuterades var vad begreppet neutral betyder i detta sammanhang och hur man ska se på diskriminering av religiösa skäl på arbetsmarknaden. I Sverige förutsätter vi neutralitet, men den är helt kulturellt betingad. Hur ska man då till exempel se på en person som vägrar ta i hand, men som hälsar likadant på alla som han eller hon möter? Är det så i det svenska och europeiska sekulära samhället att det endast ges ett begränsat utrymme att manifestera sin religion i kontakten med andra? Frågan handlar, enligt en representant från Diskrimineringsombudsmannen (DO), såväl om integration som om inkludering. I det svenska sekulära samhället hör manifestation av religion främst till den privata sfären och frågan om religiösa kläder och symboler kopplas ofta till jämställdhet och integration. Viljan till integration kan ifrågasättas om en person inte anpassar sig till majoritetssamhället, och frågan är om personen kan inkluderas när majoritetssamhället inte gillar den religiösa klädseln eller de religiösa symbolerna? I två mål har också EU-domstolen bedömt arbetstagare som tvingats ta av sig sin muslimska slöja med hänsyn till arbetsgivarens kunder. I det ena målet kom domstolen fram till att om företagets regel att man inte fick bära symboler var helt neutral och behandlade alla lika var det ej fråga om diskriminering. I det andra målet fann domstolen att diskriminering på grund av religion förelåg. Neutraliteten är således nyckeln till om diskriminering förekommit eller ej.

Även religiösa skolor i Sverige och Norge diskuterades utifrån framför allt Europa­konventionens artikel 2 i första tilläggsprotokoll. Denna artikel slår fast att föräldrar har en rätt att tillförsäkra sina barn en undervisning som stämmer med familjens religiösa och filosofiska åsikter. Denna rättighet har tolkats av Europadomstolen som främst ett slags skydd mot indoktrinering. Det finns dock enligt Europadomstolen en rätt att starta och driva privatskolor, men staten får uppställa krav för att upprätthålla viss standard och visst innehåll. Det finns inte heller någon skyldighet för staten att finansiera eller subventionera privata skolor.

Konferensen genomfördes i samarbete med det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet IMPACT vid Uppsala universitet, som studerar hur religion påverkar och samverkar med samhälle, rätt och demokrati.

 

Hedvig Bernitz är universitetslektor i konstitutionell rätt vid Stockholms universitet.