Religionsfrihetens gränser

PER BESKOW

En afghan har fått asyl i Storbritannien på grund av sin ateistiska övertygelse, eftersom han skulle riskera dödsstraff om han återvände. Det handlar alltså om religionsfrihet, men kan ateismen räknas som en religion? Frågan har tagits upp på DN:s ledarsida den 15 januari av Susanna Birgersson (”Tro som tro som icke-tro”). Man kommer ifrån problemet, menar hon, genom att inordna religionsfriheten under allmänna rättigheter att tänka, tycka och tala fritt.

Det skulle fungera utmärkt om religion bara handlade om åsikter. Så uppfattas det ofta i Sverige i talet om religionen som en privatsak. Enligt detta synsätt avgränsas religion till de föreställningar som den enskilde bär på och också bör ha rätt att framföra. Men religion är något mycket mer. Den brukar ha en social dimension, som ofta är knuten till det egna kulturella mönstret, och den tar sig uttryck i beteenden som kan verka stötande för omgivningen, också i ett multikulturellt samhälle som sägs utmärka sig för en vittgående tolerans.

Ta till exempel religiösa symboler som man bär också ute i samhället, i skolan eller på arbetsplatsen. Paradoxalt nog är det ofta kristna symboler, till exempel halskors, som har ifrågasatts på sista tiden, fastän de har en lång tradition i Sverige. Det handlar också om ansiktstäckande slöjor för muslimska kvinnor, men det kanske kunde lösas genom ett generellt förbud mot att täcka ansiktet i offentliga miljöer. Manliga sikher är förpliktade att bära turban. Vad gör man om de måste bära uniform, och får de cykla utan hjälm?

Koscher- och halalslaktat kött är en självklarhet för judar respektive muslimer, och ett förbud innebär att de får leva på importerat kött. Slakten upphör alltså inte utan flyttar bara utomlands. Mer betydande är det föreslagna förbudet mot bruket att omskära pojkar, som brukar krävas av medicinska skäl, men som judar och muslimer ser som en direkt attack mot deras identitet. Det är svårt att undvika principen om religionsfrihet om man vill försvara bruket av manlig omskärelse men samtidigt förkastar så kallad kvinnlig omskärelse, som inte har någon religiös innebörd.

Det är inte självklart var vi skall dra religionens gränser, för den är nära förbunden med kulturella mönster, och vill vi ha en särskild lagstiftning om religionsfrihet leder det till många besvärliga gränsfall. Men vi har att leva med detta om målet inte är en utslätad sekulariserad kultur där alla förväntas bete sig likadant. Det frestar på, men man får söka lösningar i de enskilda fallen som med den afghanske ateisten.

Per Beskow 2014-01-17

http://www.dn.se/ledare/signerat/tro-som-tro-som-icke-tro/

Se också nyhet om detta fall utlagd på Signums hemsida 2014-01-14 här