Religiös på gamla dar?

ANDERS PILTZ

Den liberale samhällsdebattören Carl Rudbeck, tidigare redaktör på tankesmedjan Timbro, numera medarbetare i Sydsvenskan och Dagens Nyheter och ofta hörd gäst i radions Godmorgon världen, bekände häromdagen sin omvändelse, om inte till en varm religiös tro, så dock till en radikal omvärdering av religionens plats i det mänskliga och i samhället.

Under rubriken ”Hur kunde vår generation ha så fel?” berättar han hur han, som så många jämnåriga, tidigare betraktade religion som en samling myter ingen vettig människa kunde fästa något avseende vid. Präster var anakronismer, i värsta fall parasiter. Inom kort skulle alla kyrkor reduceras till kulturminnesmärken. Men i stället har religionen gjort comeback. Den som inte begriper detta kommer inte att begripa hur världen fungerar. Påven Franciskus drog i Brasilien fler ungdomar än Rolling Stones. Ateisterna har kvicknat till och kan numera indelas i två grupper: de som inte tror på Gud och de som i Gud ser sin personliga fiende.

Och Rudbeck deklarerar: ”Som utomstående måste jag ändå hysa en ibland motvillig beundran för en institution som blomstrat i tusentals år och det kanske just genom att trotsa tidsandan: att inte följa trender utan istället våga utmana sådana [—] Konflikten mellan förnuft och religion kommer att fortsätta länge än och i bästa fall skärper den argumenten på båda sidor.”

Och detta står i Sydsvenskan (10 januari 2014), som så sent som i mars förra året utnämnde katolska kyrkan till sin huvudfiende. Men vad ska då vi göra, vi som inte vill välja sida mellan förnuft och religion? Att tro är nämligen högst förnuftigt och kanske det enda förnuftiga. Något som många av Rudbecks generationskamrater har upptäckt när de blivit något till åren och de enkla lösningarna förlorat sin en gång så strålande attraktivitet.

Anders Piltz (född samma år som Rudbeck) 2014-01-20

http://www.sydsvenskan.se/opinion/inpass/carl-rudbeck/hur-kunde-var-generation-ha-sa-fel/