Rob. Hugh Benson: Trods Pinebænk og Galge

Av B. D. Assarsson

Recension av Rob. Hugh Bensons Trods Pinebænk og Galge. J. Frimodts Forlag. København 1931.

För Rob. Hugh Bensons många vänner och beundrare i Norden var året 1931 ett märkesår, då den första danska översättningen av en av hans historiska romaner utgavs på Frimodts Forlag. Trods Pinebænk og Galge för oss till drottning Elisabeths England, närmare bestämt till Derbyshire mellan åren 1579 och 1588. Bokens hjälte Robin Audrey är ende sonen av en katolsk adelsman, men redan i första kapitlet omtalas, att den gamle mannen blivit trött på att erlägga de dryga, ständigt återkommande böter varmed dåtidens engelska katoliker måste köpa sig fria från tvånget att deltaga i den elisabetanska statskyrkans gudstjänster. Robin är en yngling på sjutton år, men har redan tunga sorger och bekymmer. Han älskar den unga Marjorie Manners och undrar vad hon som också är katolik skall tänka om hans fars sätt att vika för den ständigt pressande övermakten. Vad skall han taga sig till, då hans egen fader gått till nattvarden i anglikansk kyrka? Marjorie uppmuntrar honom till ståndaktighet och mod. Han träffar henne vid de hemliga gudstjänster som hållas hos de katolska godsägarna i grannskapet, ty det är förbundet med livsfara att leva och verka som den gamla kyrkans präst i drottning Elisabeths rike. Mycket gripande är den tavla ur denna brokiga, också kulturhistoriskt mycket värdefulla bilderbok, som visar det katolska bordssällskapet på Padley lyssnande till nyheten om Mr. Nelsons avrättning för trons skull. Av martyrprästernas hjältemodiga liv blir Robin så gripen, att han beslutar sig för att själv bliva präst. Den fromma och uppoffrande Marjorie glömmer sig själv till den grad, att hon ivrigare än någon annan driver honom framåt på denna väg. Hans far blir upptagen i den anglikanska kyrkan – beskrivningen av denna ceremoni är kostlig – och brytningen mellan far och son blir definitiv.

Robin förbereder sig för prästämbetet i Frankrike. Marjorie ser honom en gång under denna tid i London. Hennes besök i den engelska huvudstaden är framställt med en åskådlighet och ett liv, som nästan gör läsaren seende. Här få vi se den bekante fader Edmund Campion, som under denna tid var som en skyddsängel för Englands katoliker. Ett pris är satt på hans huvud, men han går obesvärat omkring i Londons centralaste delar. Också drottningens bödel Topcliffe visar sig på scenen, ja, man får också en – mästerligt framställd – skymt av drottningen själv. Benson strävar efter objektivitet. Det är tydligt att han söker göra rättvisa till och med åt katolikernas stora förföljerska. Lika tydligt är, att han icke sympatiserar med de radikala katolikerna under denna tid som t. o. m. sökte rödja landets drottning ur vägen. Den bekante Mr. Babington är Robins gode vän, men Robin vill icke alls stödja honom i hans sammansvärjning. Vi få också se hur denna misslyckas, och Robin kan endast överbringa en sista hälsning från de sammansvurna till den fängslade Maria Stuart, som lika litet som han har någon andel i det våghalsiga företaget. Men nu är han präst, och kan giva den olyckliga drottningen den heliga kommunionen. Beskrivningen av detta sammanträffande hör till den omfångsrika bokens präktigaste partier.

Sedan får vår hjälte verka i sin hemtrakt, där förföljarna minst av allt vänta att finna honom. Förföljelsen skärpes alltmer. I de katolska slotten inrättas hemliga rum, där präster och altarsaker kunna gömmas. Marjorie har nu till livsuppgift att hjälpa sina präster och trosfränder. Särskilt försöker hon hålla sin hand över Robin. Strax före Maria Stuarts avrättning får han bud att försöka komma till henne med sakramentens tröst. Han lyckas icke härmed, men får vara närvarande vid drottningens exekution.

Slutligen påminner hans liv mest om ett byte som blir allt mer och mer inringat. Han svävar i ständig dödsfara. Andra präster bli tillfångatagna i samma hus, där han själv sitter gömd. Han lever ensam i en herdekoja långt från allfarväg. Till sist gripa förföljarna sitt byte. Det sker i Marjories hus, och den som griper honom är hans egen far, som först icke anar vem den främmande prästen är. Han kommer i fängelse, han lägges på sträckbänk. Här skildras hans lidande med hemsk åskådlighet. Han har blivit skuggad i Maria Stuarts närhet, är därför särskilt misstänkt och blir följaktligen särskilt misshandlad av Mr. Topcliffe. Till sist se vi honom på avrättningsplatsen. Hit kommer också hans gamle förtvivlade fader. Dramat slutar med hans kvalfulla död.

Boken är spännande, men man känner hela tiden på sig hur den skall sluta. Den hör till de böcker som man kan läsa om flera gånger och för varje gång finner man nya glimtar. Den väcker längtan efter att läsa flera av den mångsidige författarens historiska romaner.