Rowan Williams: Vara människa

av LOUISE SARELD
Den korta, enkla och lättlästa boken Vara människa – kroppen, medvetanden, personer (Libris förlag) är den tredje boken i en trilogi. De tidigare böckerna Vara kristen och Vara lärjunge tar upp centrala tankar i kristendomen och teologin. Den aktuella boken har ett mer filosofiskt perspektiv kring att vara människa och att leva mänskligt.

Boken består av fem kapitel som alla får läsaren att vända blicken mot sig själv.

I kapitel 1 ”Vad är medvetande?” argumenterar Williams emot uppfattningen att medvetandet är en maskin. Han menar att vi som medvetna människor alltid står i samband med vår omvärld, vi är i sociala relationer vars perspektiv berättas utifrån det förflutna och nutiden. Det är språket, våra symboler som vi tolkar, talar och delar som gör att vi ser och blir sedda.

I andra kapitlet ”Vad är en person?” resonerar Williams kring individualism och personalism. Varje människa är en individ vilket innebär att man är ensam i sitt slag, universums centrum. En person är den punkt där relationer löper samman, där det går att göra skillnad och där nya relationer kan uppstå.

Kroppen och den fysiska aktivitetens betydelse för kunskap tas upp i kapitel 3 ”Kropp, förstånd och tanke”. Att lära sig mänsklighet hänger ihop med att känna, förnimma, delta och ta till sig vanor. Om jag inte kan identifiera mig med den andre och känna empati känner jag heller inte mig själv, menar Williams. Sambandet mellan gemenskap och kunskap blir tydligt. Kapitel 4 ”Tro och livskraft” handlar om fyra teman som ger en definition av mänsklig mognad i religiös tappning. Det handlar om beroende, lidelser, tidens gång och att acceptera vår dödlighet.

Rowan Williams.
Foto: Wikipedia.

Att våga erkänna sin maktlöshet och släppa kontrollen är vad kapitel 5 ”Tystnad och mognad” tar upp. Williams talar om Jesu tystnad inför de som förhör honom. Det faktum att tystnaden som råder inför Kajafas och Pilatus säger att det finns något där som de inte kommer att kunna hantera, som inte låter sig inordnas i det vanliga.

Reflektion: att leva för andra

Jag läser Vara människa just hemkommen från ett Dostojevskij-symposium där Rowan Williams var huvudtalare. Den korta och språkligt mycket enkla boken skakar om och utmanar mig som människa. Särskilt när han talar om de grundläggande skillnaderna mellan ett individuellt perspektiv å ena sidan, och ett personalistiskt perspektiv på våra liv som enskilda och som samhälle, å den andra. Att våga se mitt liv i relation till andra, att tro att var och en av oss är närvarande eller betydelsefull i någon annans tillvaro. Jag lever i någon annans liv. Medmänsklighet och villkoret att möta andra med respekt vilar på övertygelsen om att den andre hänger samman med någonting som inte är jag. Utan den övertygelsen hamnar vi i allvarliga etiska problem, menar Williams.

Han hänvisar till filosofen Robert Spaemann som säger att det finns ett samband mellan det vi kallar mänsklig värdighet och det vi kallar heligt. Heligt i bemärkelsen att det finns någonting i den andre som jag måste vara ödmjuk inför, någonting som jag inte kan sätta mig över. Som kristen tänker jag att det är ett sätt att uppmärksamma att varje människa står i relation inte bara till andra människor utan ytterst till Gud. Att ha modet att kliva utanför sig själv, att våga knyta an till andra och skapa relation. Om jag vågar göra detta så gör det mig sårbar och det kan tyckas enklare att dra sig undan från andras liv och öden. Men om jag tar steget och ger mig ut så öppnas dörren till en tillvaro bortom vår ändliga och begränsade natur. Det är här tystnaden kommer in. Vi öppnar oss inför någonting som vi inte kan beskriva med ord eller kontrollera. Vi kan bara förundras.

I kommunikationens tidsålder översköljs vi av målande reportage från världens alla hörn och känslan av att inte räcka till som människa får oss lätt att ge upp tanken på medmänsklighet.

Här tror jag att Rowan Williams bok Vara människa är en uppmaning till alla som önskar att leva medmänskligt och jag sammanfattar den med Franciskus av Assisis ord, ”Predika ordet hela tiden och om du måste använda ord.”

Den 25–27 januari höll Johannesakademin ett Dostojevskij-symposium på Nya slottet Bjärka Säby. Rowan Williams hade tre föreläsningar där han talade om ”Det goda och det heliga: en grundläggande spänning”. Han talade om den heliga dåren som ofta finns med i Dostojevskijs berättelser. Heliga dåren ser bortom det andra ser och in i skörheten hos mänskligheten såsom Gud ser den. Möjligheten att se smärta och vilsenhet och att föreställa sig och känna medkänslan hos Gud. Helighet är förkroppsligandet av ett seende som Guds, så att vi kan säga att vi har sett Gud. Att se Gud är inte att se ett objekt utan att föreställa sig en plats att leva och se, ett tillstånd av att vara mänsklig såsom Gud blev människa.

Louise Sareld, 2019-03-05
student i filosofi vid Newmaninstitutet

ROWAN WILLIAMS (f. 1950) är en brittisk teolog, poet och ärkebiskop emeritus i Anglikanska kyrkan. Sedan 2013 är han föreståndare för Magdalene College i Cambridge, och en efterfrågad föreläsare och författare.