”Salig är den politiker som …”

av ANNA MARIA HODACS

– Påvens nyårsbudskap 2019.

Freden liknar hoppet och är som en späd och ömtålig blomma, skriver påven Franciskus i sitt fredsbudskap på nyårsdagen. Det är en anspelning på den franske 1900-talspoeten Charles Péguys verk Portalen till hoppets mysterium. Freden är som blomman som försöker växa upp ur våldets steniga mark. ”Vi vet att strävan efter att skaffa sig makt till varje pris leder till missbruk och orättfärdighet. Politik i egentlig mening är att bygga mänskliga samhällen och institutioner, men när det politiska livet inte uppfattas som en tjänst för samhället i dess helhet kan politiken bli ett medel som skapar förtryck, marginalisering och till och med katastrofer.” Mellan dessa poler, god politik och dålig politik, kretsar påvens fredsbudskap 2019. Det är just den goda politiken som tjänar freden.

Påven ser vissa mänskliga dygder som grunden för all sund politisk verksamhet. Det är dygder som rättvisa, jämlikhet, ömsesidig respekt, uppriktighet, ärlighet och trofasthet. I detta sammanhang erinrar han om den framlidne vietnamesiske kardinalen François-Xavier Nguyen Van Thuans beskrivning av en god politiker, ”En politikers saligprisning”:

”Salig är den politiker som har en hög uppfattning om sitt uppdrag.
Salig är den politiker som utmärks av personlig trovärdighet.
Salig är den politiker som arbetar för det allmänna bästa och inte sina egna intressen.
Salig är den politiker som förblir konsekvent i alla lägen.
Salig är den politiker som arbetar för enhet.
Salig är den politiker som kämpar för att åstadkomma en radikal förändring.
Salig är den politiker som är kapabel att lyssna.
Salig är den politiker som inte är rädd.”

En sak är säker, säger påven: ”God politik främjar freden”. En god politik tar fasta på och gynnar de fundamentala mänskliga rättigheterna som också innefattar ömsesidiga plikter. Det leder till att förtröstan och tacksamhet kan skapas mellan den nuvarande generationen och de kommande.

”Om den politiska makten används för att skydda ett fåtal privilegierade individer blir framtiden intecknad och unga människor frestas att förlora förtroendet, eftersom de förpassas ut i marginalen av samhället utan möjlighet att få hjälpa till med att bygga det vidare. Men när politiken på ett konkret sätt tar vara på unga människors talanger och deras framtidstro växer freden till i deras syn på omvärlden, och det kan man se i deras ansikten.” (Påven verkar här ha hämtat inspiration från höstens ungdomssynod.) ”Politik tjänar freden om den förmår ta till vara varje individs begåvning och talang.”

Påven konstaterar att det finns ett drag av misströstan i vår tid. Det har sin upprinnelse i en rädsla för andra och för främlingar i allmänhet och det förekommer också en oro för den egna personliga säkerheten.

Tyvärr har denna rädsla vunnit insteg i politiken, där man kan märka en avvisande hållning och en viss typ av nationalism som ifrågasätter det broderskap som vår globaliserade värld så väl behöver.

Det har gått hundra år sedan första världskriget avslutades. Det ger oss anledning att tänka på de många unga soldater som dog i fält och på de kval som civilbefolkningarna led. Den fasansfulla insikten kan vi i dag tillämpa på de inbördeskrig som rasar. Fred kan aldrig reduceras till en balans mellan makt och fruktan. Att hota andra är det samma som att förnedra dem och göra dem till objekt och förneka deras värdighet. Än en gång påpekas att ett upptrappat hot och en okontrollerad spridning av vapen är omoraliskt och motverkar ett verkligt strävande efter fred.

Terror mot de mest sårbara gör att hela befolkningsgrupper går i exil i sökandet efter en fredlig plats att leva på. Politiska upprop som syftar till att skylla allt ont på migranter och att beröva de fattiga deras hopp kan inte accepteras, påpekar påven. Återigen måste det framhållas att freden bygger på respekt för varje enskild person oavsett hennes eller hans bakgrund, den bygger på respekt för lagen och för det gemensamma goda, på respekt för den miljö som är överlämnad åt vår omvårdnad och på respekt för den rika moraliska tradition som vi ärvt från tidigare generationer.

Påven fortsätter: ”Våra tankar går i synnerhet till de barn som nu lever i konfliktdrabbade områden, och till alla dem som arbetar för att skydda deras liv och försvara deras rättigheter. Ett av sex barn i världen av i dag är drabbat av krigets våld eller följderna av krig, även om de inte är rekryterade som barnsoldater eller tagna som gisslan av beväpnade grupper. Det vittnesbörd som de ger, som arbetar för att försvara dem och deras värdighet, är av mycket högt värde för mänsklighetens framtid.”

”I själva verket är fred resultatet av ett storartat politiskt projekt som har sin grund i ett ömsesidigt ansvarstagande och ett ömsesidigt beroende mellan alla människor. Men fred är också en uppfordran som man måste möta varje dag på nytt.”

Påven sammanfattar sedan denna utmaning på tre olika plan: fred med sig själv; fred med andra; fred med skapelsen.

Översättning och sammanfattning: Anna Maria Hodacs

Anna Maria Hodacs är fil. mag. i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.