Salt och ljus i Uppsala

av MAGDALENA DAHLBORG
Ett antal ekumeniskt viktiga milstolpar firas under 2018. För hundra år sedan grundades ”frikyrkornas” samrådsorgan, Frikyrkosamråd, under namnet ”Frikyrkliga Samarbetskommittén”. 1948 låg världen närmast i spillror efter två världskrig, och ett antal kristna gemenskaper som på olika sätt samarbetat i såväl dogmatiska frågor som missionsverksamhet bildade Kyrkornas världsråd. Sagda råd samlas regelbundet till generalförsamlingar på olika håll i världen, men få generalförsamlingar har fått sådant genomslag som mötet i Uppsala 1968.

År 2018 står de kristna inför en värld där splittring, polarisering och isolationism tycks vara svaret på en globalisering som istället för att ena har ökat klyftorna mellan de som har och de som inte har. I dagarna har kyrkoledare från hela världen träffats i Uppsala för två samlingar: ACT Alliance, kyrkornas hjälporganisationers samarbetsorgan (där Caritas och andra katolska organisationer inte är medlemmar, men i nära samarbete), har under den gångna veckan haft generalförsamling i staden, och under veckan som kommer möts Kyrkornas världsråds exekutivkommitté.

Kardinal Arborelius, Sten Gunnar Hedin,
Daniel Alm och Joel Halldorf.
Foto: Mikael Stjernberg.

Som en länk mellan dessa möten har under tiden den 3 till 5 november hållits en ”ekumenisk helg” med möten, seminarier och föredrag. Under fredagen passade även det nordiska nätverket för Faith&Order på att mötas, för att reflektera över arvet från Andra Vatikankonciliet och Uppsalamötet 1968 samt se framåt på de utmaningar de kristna gemenskaperna står inför i dag. Faith&Order-kommissionen sorterar formellt under Kyrkornas världsråd, men till skillnad mot rådet centralt är katolska kyrkan fullvärdiga medlemmar i kommissionen som bland annat arbetar med ecklesiologiska frågor. Det nordiska nätverket har som uppgift att reflektera över Faith&Order-kommissionens arbete i den nordiska kontexten.

Ljusbärare som skapades till Uppsalamötet 1968 efter mordet på Martin Luther King. I bakgrunden skymtar kardinal Kovitvanit (ärkebiskop av Bangkok) och biskop Åke Bonnier av Skara.
Foto: Mikael Stjernberg.

Under lördagen och söndagen samlades kyrkoledare och representanter för samfund och akademi under samma rubrik som 1968: ”Behold, I make all things new” (Upp 21:5), men reflektioner och samtal kretsade snarare runt Matt 5:13–16, vad det är att vara salt och ljus för världen och vad kyrkan är i ett splittrat samhälle där kyrkan inte längre självklart är en del av det offentliga rummet och det publika samtalet.

Joel Halldorf. Foto: Mikael Stjernberg.

Samma fråga behandlades i en föreläsning av Joel Halldorf när Frikyrkosamråd firade hundra år häromveckan. Han talade om vikten av att vara kristen i det vardagliga, om det kristna varandet som evangelisation, men också om att värna institutionerna, våga synas och handla, och att vara noga med att behålla den kristna grunden, den teologiska motiveringen, i en vardag som för skolor, vårdinrättningar och annan institutionell verksamhet handlar om att också svara mot myndigheters krav och riktlinjer.

Denna spännvidd återkommer i det ekumeniska, såväl i det lokala som i det globala. Kyrkan, i vid bemärkelse de döptas gemenskap, är en del av samhället oavsett om hon är i majoritet eller minoritet, om hon står det nationella styret nära eller rentav är förtryckt och förföljd. Särskilt viktig är kanske frågan om hur sältan behålls för det samfund som är en del av etablissemanget, oavsett om det rör sig om luthersk-evangelisk statskyrka eller katolskt majoritetssamhälle. För det samfund som har synlig eller osynlig världslig makt och dithörande privilegier, är det svårare att behålla sältan eftersom detta ofta kräver offer.

Biskop Olav Fykse Tveit.
Foto: Mikael Stjernberg.

I sin avslutande predikan i Uppsala domkyrka lyfte generalsekreteraren för Kyrkornas världsråd, Olav Fykse Tveit, fram bland andra heliga Birgitta och helige Oscar Romero som båda är viktiga personer för alla kristna och som mycket tydligt var salt i såväl kyrka som samhälle: de gav smak och hållbarhet, men smärtade också i rispor och sår.

Magdalena Dahlborg 2018-11-07