Samvetsfrihet i ett isolerat konsensussamhälle

av KERSTIN HEDBERG NYQVIST och BENGT SÄFSTEN

Företrädare för RFSU har tillsammans med Läkarförbundet och Vårdförbundet gått ut i en märklig och svart-vit debattartikel i Dagens Nyheter (Samvetsklausuler i enskilda landsting hotar fria aborter) där de menar att rätten till abort skulle hotas av rätten till samvetsfrihet. Så är inte fallet.

Artikeln tycks bygga på en serie missförstånd och ett stort mått av aningslöshet, och är ett symtom på ett isolerat konsensussamhälle. Det kan också ge en skev bild när företrädare för två fackförbund gör gemensam sak med ett sexualpolitiskt organ, eftersom det inte är säkert att företrädarna representerar medlemmarnas eventuellt olika etiska värderingar i denna fråga.

Samvetsfrihet ingår som en av de mänskliga rättigheterna oavsett vad ett särintresse som RFSU anser. Samvetsfriheten är noga reglerad både av FN och EU [läs mer här]. Den svenska debatten visar att Sverige i ett internationellt perspektiv inte är det föredöme vi alla tror oss vara. Det har också diskussionerna inom EU visat [läs mer här].

Samvetsfrihet inom vård och omsorg är en oerhört komplicerad diskussion – där aborterna utgör enbart en liten del. Samma problematiska frågor kommer att återigen luftas om den juridiska rätten till dödshjälp eller läkarassisterade suicid fastställs. Liknande diskussioner har förts om läkares eventuella medverkan när dödsstraff utmäts i vissa länder. Det är särskilt intressant att världsläkarorganisationen (World Medical Association WMA) förbjuder läkare att medverka i de senare fallen [läs mer här]. Precis som vid aborter så handlar dödsstraff om att mänskligt liv medvetet släcks med stöd av juridiken. När det gäller dödsstraff har en prövning skett i form av en dom som kan överklagas, men i övrigt är skillnaden bara den att det i det ena fallet rör ett begynnande mänskligt liv – i det andra fallet ett vuxet liv. Men att ingen för det ofödda barnets talan.

Men hur svårt det här är kan även exemplifieras av att man på kyrkligt håll också uppmärksammat att samvetet kan leda fel. Ibland kan man komma att dra slutsatser som överraskar. Och orkar man känslomässigt, så kan man ta del av rapporterna från organisationer för dem som överlevt föräldrarnas försök till abort [läs mer här]. Inga enkla saker.

Varför skribenterna just nu fixerat sig vid aborter är svårt att förstå. Det är troligt att det så kallade ”barnmorskefallet” (Grimmark) väckt den björn som sover. De verkar förresten vara en hel flock. Det olyckliga fallet innebär att en ensidig fokusering skett på samvetsfrihet just vid aborter, inget annat. Men det rör ett undantag. Det finns fler lägen.

Var och en väljer naturligtvis yrke efter att ha orienterat sig om de arbetsuppgifter som ingår och gör en enkel bedömning om de är förenliga med det egna samvetet. Det gäller även den som har intresse för barnmorskans yrke. Den stora faran är dock att helt andra frågor kommer drivas och lagstiftas än när yrket valdes.

Mycket kan förändras under ett yrkesliv; förutsättningar som inte var påtänkta kan komma att påverka resterande yrkesliv. Den allmänna synen på vad som är lämpligt kan också komma att förändras över tid. Det är kanske just nej-sägarna som behövs som ”världens salt”? Eller de unga idealisterna? Man behöver dessutom tänka på att vårdpersonal också möter vårdsökande kvinnor, barn och män som tar avstånd från till exempel abort – och kan vilja möta personal som har förståelse för den uppfattningen.

Vidare måste man respektera att vårdpersonal också möter vårdsökande kvinnor och män som tar avstånd från aborter, och har ett helt legitimt intresse att möta personal som har förståelse för den uppfattningen. Det är därför oerhört olyckligt när tre organisationer ställer två rättigheter mot varandra och dessutom hotfullt skräms i brist på argument med en insinuation om indragen aborträtt. Ur ett filosofiskt perspektiv närmar man sig ett primitivt argumentum ad baculum (argument till käppen), att använda hot om våld för att nå en slutsats. Det kan ge dessutom ge en falsk bild av en front som inte finns eller ens är efterfrågad.

Vi anser inte att saken blir starkare av att tre olika särintressen slagit sig samman, tvärtom. Ett mer eftertänksamt och lyssnande samtal vore bättre. Fallet Grimmark har tydligt visat att enstaka individer med avvikande ståndpunkt tvingas lämna landet för att utöva det yrke de satsat på.

Abortfrågan är otroligt känslig vilket kan exemplifieras av de reaktionerna två svenska filosofer stötte på när de antydde att de planerande en vetenskaplig studie om aborter [läs mer här]. Detta ledde till att en högljudd och extremt stark lobby snabbt förvanskade vad som skulle ha kunnat studeras med vetenskaplig metod. Personer med avvikande mening håller sig därför på avstånd från dessa oerhört starka och högljudda krafter. Och det var väl inte meningen?

Beslut grundade på konsensus garanterar inte träffsäkerhet. Historiens dom kan bli mycket hård.

2014-10-24

Kerstin Hedberg Nyqvist, sjuksköterska, docent emerita och medarbetare i tidskriften Signum

Bengt Säfsten, överläkare, med dr och medarbetare i tidskriften Signum

http://www.dn.se/debatt/samvetsklausuler-i-enskilda-landsting-hotar-fria-aborten/

Läs också Helena D’Arcy i Dagens Nyheter: ”Samvetsfrihet är en mänsklig rättighet”:
http://www.dn.se/debatt/samvetsfrihet-ar-en-mansklig-rattighet/

Läs också Elisabeth Sandlunds ledartext i tidningen Dagen: ”Tunna argument mot samvetsfrihet”

http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/10/22/Livstecken-vid-sena-aborter-oproblematiskt-for-Vardforbundet/