Särkilax kyrka – en replika invigd

av GUNNEL FORNBERG
Där står de på podiet utanför den nybyggda kyrkan i Särkilax intill Torne älv, kardinal Arborelius från Katolska kyrkan, biskop Åsa Nyström från Svenska kyrkan i Luleå och ortodoxe prästen fader Benedikt (Bengt Pohjanen) från Kristi förklarings ortodoxa kyrka i Överkalix, tillsammans med ett par av initiativtagarna till bygget. De ska gemensamt inviga en replika av den kyrka som stod ungefär på samma plats men spolades bort för 400 år sedan.

Då var det en katolsk kyrka från åtminstone slutet av 1400-talet, nu är det en nybyggd replika som inte tillhör någon speciell kyrka eller församling utan ska kunna användas av olika kristna kyrkotraditioner. Och detta händer i Tornedalen som så starkt präglats av laestadianismen med sin tidigare så kritiska inställning till ekumenik och inte minst till katolska kyrkan. Kardinalen påpekade att det här visar hur klimatet mellan våra olika kyrkor har förändrats. Ekumeniken har gått framåt och detta är den helige Andes verk.

Omkring 500 personer hade samlats till invigningen den 29 juli, en solig och varm högsommardag. Efter inledningsanförande av ordföranden i föreningen Särkilax kyrkas vänner, Jan Tollin, som uttryckte sitt önskemål om att kyrkan skulle bli inte bara en plats för de enskilda kyrkornas gudstjänster utan också en mötesplats för de olika kyrkotraditionerna. Representanterna för de tre kyrkofamiljerna bad växelvis en gemensam bön. Så följde invigningsceremonin där de tre tillsammans bestänkte kyrkan med välsignat vatten hämtat från Torne älv. Den för detta tillfälle nybildade kören sjöng samtidigt med de församlade psalmen Härlig är jorden. Kören sjöng även gamla karelska runosånger på finska, i en sångstil som härstammar från sydöstra Finland. Sångerna illustrerade olika epoker i Tornedalens historia: den förkristna tiden, kristendomens införande och kyrkans etablering.

Fader Bendikt höll sitt tal på meänkieli och översatte själv till svenska. Han tog upp traditionen om aposteln Andreas som efter att först ha kysst sin bror Petrus gick mot norr mot Skyternas land och den mörka norden, Ultima Thule, där vi nu befann oss. Eftersom Särkilax kyrka var helgad åt aposteln Andreas väcker han frågan om det var den romersk-katolska kyrkan som först kom till Tornedalen. Eller var möjligen de första kristna som kom till norra Sverige ortodoxa kristna som lydde under Konstantinopel? Kontakterna med det ortodoxa Karelen kan ha förstärkts efter freden i Nöteborg 1323. Språket meänkieli har också tydliga rötter i Karelen. Både karelare och savolaxare kom till Tornedalen som handelsmän. Det fanns tidigt handelsförbindelser mellan Novgorod och samerna i norr. Man kan tänka sig att åtminstone några av handelsmännen, som också kallas birkarlar var ortodoxa kristna, utan att vara organiserade i församlingar med kyrkobyggnader och präster.

Vid mitten av 1300-talet inlemmade Magnus Eriksson de norra delarna av Sverige med resten av landet och upprättade förbindelser mellan Tornedalen och Stockholm/Uppsala. Kyrkligt knöts Tornedalen till ärkestiftet i Uppsala och området började organiseras både kyrkligt och världsligt med kyrkobyggen, prästerskap och skatteuppbörd. Var månne ärkebiskop Jakob Ulfssons stora intresse för Särkilax kyrka, som han bland annat försåg med en mängd helgonfigurer, ett drag i att förstärka Uppsala ärkestifts grepp över området, i konkurrens med biskopen i Åbo stift? Gränserna så långt uppe i norr var ännu inte fixerade.

Varför inviger man år 2018 en replika av en kyrka i en avfolkningsbygd som Tornedalen? Hembygdsforskare har under lång tid intresserat sig för Särkilax kyrkas dramatiska historia. Den folkliga traditionen har bevarat minnet av kyrkan genom århundradena. Somligt har fantasin broderat ut annat har bevarats autentiskt. År 2016 bildade några entusiaster den ideella föreningen Särklax kyrkas vänner med syfte att bygga upp en replika av den gamla kyrkan och samtidigt ta reda på så mycket som möjligt om tiden då kyrkan fanns och vad som egentligen hände med den. Det resulterade i denna replika av kyrkan och två böcker: Särkilax och kyrkan som försvann av Petter Annti och 1617 Övertorneå storsocken under en dramatisk tid. Om folket, en kyrka och en vårflod. Ett fruset ögonblick av Sture Torikka.

Våren och sommaren år 1617 var ovanligt varm i Tornedalen. Det innebar att vårfloden med islossningen blev mycket våldsam. Isen och vattnet tog med sig boningshus, lador, uthus, kreatur och allt som kom i ismassornas väg när de störtade ner mot havet. Bland de byggnader som drogs med av älven var Särkilax kyrka som låg cirka tre kilometer norr om Övertorneå, byggd alldeles för nära Torne älv. Kyrkan som redan då var i dåligt skick, byggd i trä som hade börjat ruttna på grund av dåligt underhåll och läget intill älven, blev ett lätt byte för floden. Kyrkan flöt i stort sett i helt skick ner efter älven och strandade vid Hietaniemi, ca en mil längre söderut, där den bröts sönder av isen. Allt i kapellet följde med, mässkläder, mässböcker, kyrkklockan och till och med de döda som begravts intill kyrkan. Också alla helgonfigurerna och en mantelmadonna tog älven med sig.

Men när slåttern började framåt sommaren hittade bönderna den ena helgonbilden efter den andra uppspolad på ängarna utmed älven. Bönderna samlade ihop helgonskulpturerna och förvarade dem tills en ny kyrka hade uppförts på ett säkrare ställe, högre upp på land i nuvarande Övertorneå, där de fick sin plats inne i kyrkan. Men i början på 1700-talet, då lutherdomen helt hade slagit igenom, flyttades de till ett utrymme på kyrkvinden. Där fick de ligga fram till 1921 då de återtog sin plats inne i kyrkan. Nu är de viktiga attraktioner i Övertorneå kyrka, inte minst mantelmadonnan som är den ena av två som överhuvudtaget finns i Sverige.

Fader Benedikt berättade att han brukar göra korstecknet varje gång han passerar Särkilax kyrka och uppmanade de församlade att också göra detta, vilket har varit vanligt i Tornedalen i gångna tider. Han avslutade sitt tal med ett troparion (vanlig form av enstrofig hymn brukad i bysantinsk liturgi) till den helige Andreas som är Särkilax förebedjare.

”Helige Andreas, den först kallade aposteln och broder till apostlarnas ledare, bed alltets Herre att Han må ge världen fred och våra själar sin stora barmhärtighet.”

Innan invigningen avslutades klippte kardinal Arborelius, biskop Åsa Nyström, fader Benedikt och kyrkoherden i Övertorneå Simo Rundgren gemensamt av ett blågult och blåvitt band för att illustrera att den ursprungliga kyrkan tillhörde Sverige och Finland som under den tiden var ett enda land.

Kardinal Arborelius visade vid sitt avslutningstal på stolan som han bar med symboler för den helige Ande. Den skulle påminna oss om att det är Anden som kan föra oss samman och leda oss på ekumenikens väg, vilket detta gemensamma kapell är ett tecken på. Han överlämnade stolan till kyrkan och dessutom en kopia av Czestochovamadonnan som en gång hade räddat staden Czestochova i Polen från svenskarnas härjningar under 1600 talet.

Bygden är särpräglad med en blandning av flera språk och kulturer i gränsområdet mellan Sverige och Finland. Före år 1809 då Sverige miste Finland till Ryssland fanns ingen gräns. Älvarna var förbindelseleder mellan människorna och fortfarande har man både språk och kultur gemensamt. Detta märktes tydligt under denna invigning där ömsom svenska, ömsom meänkieli och finska användes. Den kyrkliga miljön är också speciell och är därför av intresse att utforska. I det sammanhanget är uppbyggandet av Särkilax kyrka ett viktigt led i att få mer kunskap om kyrkan och av bygdens utveckling i Tornedalen.

Gunnel Fornberg 2018-10-12