Se påvens välsignelse urbi et orbi i efterhand

Påven Franciskus extraordinarie välsignelse från Petersplatsen fredagen den 27 mars kan ses i efterhand här via EWTN.

Här finns texten till påvens betraktelse i sin helhet på engelska.

Nedanstående text innehåller nyheten som föregick ceremonin.

Påven Franciskus kommer på fredag kväll (den 27 mars) att bemöta coronapandemin på ett alldeles särskilt sätt. Framför Peterskyrkan kommer han att hålla en andakt, och från trapporna till basilikan i Vatikanen kommer han att utdela den speciella välsignelsen urbi et orbi (för staden och världen). ”Vi kommer att få höra Guds ord, frambära våra böner och prisa den Allrahögste, med vilken jag slutligen utdelar välsignelsen urbi et orbi”, tillkännagav Franciskus.

Det är en i kyrkans historia unik handling och ett känsligt tillfälle för Vatikanen. För många människor behövs det en förklaring till att denna ovanliga ceremoni på den tomma Petersplatsen även direktsänds i till exempel österrikisk TV. Slutligen kan det knappast undvikas att budskapet med bilderna av påven uppfattas på motstridiga sätt: som en isolerad och förtvivlad besvärjande gest, eller, som avsikten är, särskild ståndaktighet mot rädsla och död.

Välsignelse urbi et orbi, ”för staden och världen”, utdelas annars bara vid påsk och jul, och dessutom omedelbart efter ett påveval. Högtidligt anropas apostlarna Petrus och Paulus som förebedjare – och med dem en tvåtusenårig tradition av tro och hopp. ”Urbi et orbi” är därmed nästan ”välsignelsen framför andra katolska välsignelser”.

Centrum i den eukaristiska tillbedjan är så hostian, som i eukaristifirandet förvandlas och visserligen fortfarande ser ut som bröd, men som enligt katolsk lära är Kristi kropp. Vare sig hostian delas ut i kommunionen eller visas i monstransen, så visar den på det dyrbaraste som kyrkan har. Bara på så sätt kan man förstå att till exempel kaplanen för Paris brandkår gick in i den brinnande katedralen Notre-Dame för att rädda kalken med hostian.

Påvens starkaste medel

Det allraheligaste [hostian, övers. anm.] och den apostoliska välsignelsen – starkare medel har ingen påve. Men det handlar inte om att använda magi för att avvärja en fara. Teologiskt sett betyder sakrament och välsignelse ett löfte till en människa att hon ska leva frälst och lycklig, trots alla yttre omständigheter.

Av detta skäl har påven utvidgat villkoren för att ta emot botens sakrament. Under coronakrisen skall det vara möjligt för en troende att försona sig med Gud – och samtidigt med sitt samvete och med kyrkan – även utan enskild bikt. Enligt ett dekret från Vatikanen av den 19 mars räcker det i extrema fall med en uppriktig önskan hos den ångerfulla syndaren att försona sig med Gud. Alternativt kan präster, till exempel på sjukhus, meddela kollektiv generalabsolution till dem som befinner sig i dödsfara.

Petersplatsen bara skenbart tom

Uppenbarligen ville Franciskus inte låta det stanna vid det. Som jesuit med sinne för det som sinnena kan uppfatta söker han efter konkreta tecken, monstrans och välsignelse. Påven gör försoningen, som många präster inte kan förmedla under dessa omständigheter, till en ledarfråga. För alla, som uppfattar som kyrkan som en förmedlare mellan Gud och människa, är det en magnifik gest.

På fredag kväll, vid solnedgången, kommer påven då att be inför det allraheligaste, i Peterskyrkans skugga; en påminnelse om Jesu lidande och död, men även en försäkran om den verkliga närvaron av Den som steg ned i dödsrikets djup och bröt dödens makt. Välsignelsen med sakramentet är en tröst för de dödssjuka, så att de utan rädsla för gamla skulder våga träda inför sin Skapare.

Petersplatsen kommer att vara tom på människor, av den enkla orsaken att folksamlingar för närvarande är förbjudna.

För påven, som står ensam på trapporna och välsignar, är det bara så att platserna är reserverade för de sjuka och döende.

Kathpress 2020-03-26

Detta är en nyhetstext.