Sexuell konst i jesuitkyrka i Wien

”Mellan tron och konsten finns det en mycket egenartad närhet, som jag upptäcker alltmer av.” Det konstaterar den Wien bosatte jesuiten och konstexperten pater Gustav Schörghofer, mot bakgrund av det växande intresset för religiösa teman på konstscenen. I ett aktuellt bidrag i det österrikiska nyhetsmagasinet profil (www.profil.at) om den nygamla ”nära relationen” mellan kyrka och konst lokaliserar Schörghofer ett ömsesidigt närmande trots en ständigt växande distans: ”De flesta konstnärer har i dag inte längre några aggressioner gentemot kyrkan, de måste inte längre först befria sig från en katolsk barndom eller ungdomstid.” Och omvänt har kyrkan slutat ”få krampanfall” – när ämnet berör temat sexualitet.

Rektorn för Wiens Jesuitkyrka, som fortfarande är en scen för samtidskonst, berättar i profil-intervjun om att genomföra uppläsningar i sin kyrka tillsammans med Wiens bildkonstnär Elke Krystufek nästa år inom ramen för ett konstprojekt. Han uppskattar mycket den feministiska konstnären och författaren, eftersom hon ”genom sin kropp föder en kommunikation med världen”, men han har bett Krystufek, som ofta uppträder helt naken, att samtidigt visa fingertoppskänsla: ”Det skulle inte vara särskilt meningsfullt att rakt upp och ner visa upp könsorgan i kyrkan.”

Att den feministiska performance-konstnären Katrina Daschner, som sysslar med liknande teman, förra året fick det kyrkliga Otto Maier-priset ska ha tagits emot positivt inom kyrkan. Mycket hänger enligt Schörghofer, på hur ”spänt” betraktarens förhållande till sexualitet är. Själv anser han att ”man koncentrerar sig för mycket på detta objekt i kroppens mitt”.

Kathpress 2011-11-15