Signum och Newman på Almedalen 2016: Är religionsfriheten hotad i Sverige?

IMG_4586Riksdagspartier som kräver införande av vigseltvång för trossamfund. Domstolsutslag om att samvetsfrihet inte gäller religiös övertygelse. Skolavslutningar i kyrkan på villkoret att böner utgår. Tvärpolitiska upprop för indragna statsbidrag till religiösa samfund som inte delar riksdagsmajoritets syn på familjen. Det är några aktuella svenska exempel på hållningar som prövar religionsfrihetens gränser. Men över hela Västvärlden är trenden likartad: politiska, rättsliga och kommersiella beslut vill begränsa offentliga religiösa uttryck. I USA har domstolar förbjudit anställda att ha synliga Bibelcitat vid sina arbetsplatser. I Storbritannien har bioreklam för bönen Fader vår stoppats. I Frankrike råder förbud mot slöja på allmän plats. Är religionsfriheten i dag hotad av en aggressiv sekularism som vill osynliggöra tron – eller innebär den att icke-troende ska slippa konfronteras med religiösa budskap? Hur göra avvägningen mellan en sekulär stat och ett pluralistiskt samhälle, där även religiösa personer/samfund får uttrycka tro offentligt?

Dessa frågor diskuterades på Newmaninstitutets, Studieförbundet Bildas och kulturtidskriften Signums seminarium på Almedalen på förmiddagen i dag, måndag den 4 juli, då ett 50-tal personer hade församlats i katolska kyrkans trädgård i Visby. Thomas Idergard, jesuit och teologistuderande öppnade seminariet med att fråga efter en definition på religionsfrihet. Ulf Jonsson, jesuitpater, professor i religionsfilosofi vid Newmaninstitutet och Signums chefredaktör, framhöll att religionsfrihet inte bara gäller någonting privat utan att den också handlar om religionsutövning i det offentliga rummet. Ruth Nordström, jurist och ombud i rättsfall om samvetsfrihet inom vården, Scandinavian Human Rights Lawyers (SHRL), höll med om det men betonade också att religionsfriheten är juridiskt skyddad i svensk grundlag och europakonventionen.

Panelen var enig om att religion är någonting genuint allmänmänskligt som ger mening i människors liv och därför skyddsvärt, även om religion även kan vara av ondo eller användas i negativa syften.

Tina Acketoft, riksdagsledamot, Liberalerna, framhöll att det finns problematiska utvecklingar vad gäller religionsfriheten både i Sverige och världen i stort. 80 procent av alla som förföljs av religiösa skäl är kristna. Hon anser att det är skrämmande att vissa personer inte vågar bära kors eller davidsstjärna offentligt i Malmö. Katrine Marçal, författare och journalist på bland annat Aftonbladet, gjorde en jämförelse med London där det är okontroversiellt att bära slöja eller kippa. Hon menar att Storbritannien har mer erfarenhet av att hantera denna typ av samhällelig pluralism.

Paneldeltagarna höll med om att frånvaron av religiösa uttryck i det offentliga samt att människor har mindre praktisk erfarenhet och kunskap av religion riskerar att bidra till att underminera religionsfriheten. Det är också viktigt att människor har en positiv och nyfiken inställning till religion, även om man inte själv har en religiös tro.

Samtalet kretsade också kring ett antal kontroversiella rättsfall, bland annat har det i USA framställts som diskriminerande att bageriägare vägrat leverera tårtor till ett samkönat bröllop. Men det finns också exempel på motsatsen då ett bageri ombetts baka en tårta med en text som avvisar samkönade äktenskap. Tidigare har svensk lagstiftning bara omfattat offentliga tjänstemän, men nu har vi en diskrimineringslag som gäller även privata företag. Till exempel fanns det nyligen ett fall där en muslimsk man som inte ville skaka hand med kvinnor vann i tingsrätten mot arbetsförmedlingen, som inte överklagade. Nordström menade att detta var felaktigt eftersom kopplingen till mannens religion inte var tillräckligt stark. Hon anser att det måste finnas ett mycket nära samband mellan religion och sedvänja för att man ska kunna hänvisa till religionsfrihet.

Ett annat exempel som togs upp var en kort reklamfilm från anglikanska kyrkan för bönen Fader vår. Reklamklippet skulle sändas före biofilmer men som stoppades för att den skulle kunna kränka dem som inte ber till en judisk kristen Gud. Jonsson menade att det i dag finns en tendens att folk att blir kränkta mycket snabbt, vilket leder till absurda krav på att få leva i en kultur som är helt fri från religiösa uttryck. Acketoft talade till och med om att kränkthet börjar bli en folksjukdom i Sverige. I slutändan måste vi ha förståelse och öppenhet för varandra om vi ska kunna leva tillsammans, underströk hon.

När det gäller frågan om vigselrätt och civiläktenskap framhöll Acketoft att hennes eget parti Liberalerna är kluvet. Liberalerna avvisade vid sitt landsmöte i november 2015 en motion om införande av obligatoriskt civiläktenskap för att därefter anta en motion som förespråkar en ny lagstiftning som tvingar alla personer med vigselrätt att även viga samkönade par. Acketoft själv tyckte att landsmötets beslut var olyckligt, eftersom det i praktiken innebär att skulle försöka sätta press på religiösa samfund att genomföra vigslar mellan samkönade par i strid mot samfundens egna uppfattningar. Hon menade att det bryter som statens religiösa neutralitet. Det är först då när samfund börjar utöva press eller utöva repressalier mot sina egna medlemmar bär de inte rättar sig efter samfundets lära, som det blir problematiskt. Hon hade till exempel inte någonting emot att katolska konfirmander undervisas i kyrkans sexualmoral.

Slutligen fick panelen svara på frågan om de ansåg religionsfriheten vara hotad i dagens Sverige. Jonsson menade att den i grunden inte är hotad utan är väl förankrad i befolkningen, även om det kommer att förekommer konflikter i och med att samhället blir mer och mer religiöst pluralistiskt. Marçal pekade på oroande utvecklingar som att judar känner sig hotade i Malmö samt att islamofobin tilltar i Europa. Nordström framhöll också illavarslande utvecklingar som att 80 procent av den religiösa förföljelsen i världen drabbar kristna och att barnmorskan Ellinor Grimmark som vägrat utföra aborter har jämförts med jihadkrigare av Mona Sahlin när hon var nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Acketoft hävdade att hon ser både religionsfriheten och andra grundläggande mänskliga friheter som hotade även i vår tid.

Mikael Schink SJ, 2016-07-04

IMG_4570