Skända flaggan, häng Gud!

av LAPO LAPPIN
Patrik Lindenfors uppmanar sina läsare, i en kulturartikel i Göteborgsposten (11/7), att reflektera över den religiösa aspekten hos den svenska flaggan. Författaren menar att tiden är mogen för en omvärdering av våra symboler, i kölvattnet av den kritik som Black Lives Matter har riktat mot problematiska statyer. Det som vi också här i Sverige förut har varit ”hemmablinda” för, kan vi nu betrakta med nya ögon. Lindenfors tar tillfället i akt att påminna om att korset på den svenska fanan är en explicit kristen symbol. I ett i stort sett post-kristet samhälle, menar han, bör man inte längre ha en flagga utformad efter religiös symbolik. Korset bör därför ersättas.

Foto: Wikimedia commons.

Det som däremot kan vara värt att komma ihåg är att korset på flaggan har varit mer än bara symboliskt: korset har varit en alldeles konkret grund till ett värderingssystem som har genomsyrat Sveriges historia och samtid. Frågan om symbolen på flaggan blir därmed en mycket djupare fråga. Det handlar inte (bara) om att ersätta en symbol, utan om att behöva ersätta själva grunden till vårt samhälle. Vi måste därför fråga oss vad det är, efter att korset har suddats bort, som skulle utgöra grunden till våra gemensamma värderingar.

Som Lindenfors påpekar, är det långt ifrån en majoritet som fortfarande betraktar sig som kristna i Sverige idag. Det är få som ser ett kors på flaggan snarare än perpendikulära linjer. Vi lever i en tid då profetian om Guds död, som först formulerades av den tyske filosofen Friedrich Nietzsche, slutligen har förvekligats. Det kan vara värt att återvända till denna formulering, som återfinns i Nietzsches Den glada vetenskapen, från 1882. Slagorden förekommer i Nietzsches fabel om Buddhas skugga: ”Sedan Buddha var död, visade man ännu århundraden efteråt hans skugga i en grotta – en ofantlig skrämmande skugga. Gud är död: men så som människorna är beskaffade, kommer det kanske att ännu i årtusenden framåt finnas grottor där man visar hans skugga. Och vi – vi måste besegra också hans skugga!” I motsats till verkets titel så är detta rop allt annat än glatt; det är trevande, tragiskt, skräckfyllt. Nietzsche jubilerar inte över kristendomens bortvittring. Han blottlägger snarare något som redan skett, men som hans samtid hade blivit hemmablinda inför.

Friedrich Nietzsche. Foto: Wikimedia commons.

Nietzsches måltavla är inte troende kristna, utan dåtidens ateister, som trodde sig kunna göra sig av med religionen utan att förstå hur djupt inpräntad kristendomen var i deras kultur. Kristendomen är, som Lindenfors elegant formulerar saken, ”som inristat i urberget”. Det är värt att fråga sig, med Nietzsche, hur stor del av vår världsbild och våra värderingar som är lånat kapital. Hur mycket av kristendomen ligger kvar, inte bara i fanorna, utan i alla tankegångar och attityder som vi tar för självklara men i verkligheten har slipats fram under tiotal sekler? Nietzsche gör oss uppmärksamma på hur hemmablinda vi kan vara för kristendomens skugga, inte bara på flaggan, utan överallt i den svenska kulturen.

Ett förslag om en ny flagga hänger ihop med ett förslag om samhällets grundläggande karaktär, frigjort från kristendomens inflytande. Om ett sådant förslag finns, så är det hittills ingen som har sett det. Ingen sådan planritning förekommer i Lindenfors artikel. Men det är endast när vi vet hur ett sådant förslag ser ut, som vi kan börja grubbla över vad en passande symbol för detta samhälle ska vara – en symbol som inte får vara korset, men då inte heller dess skugga.

Lapo Lappin 2020-07-16

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Patrik Lindenfors artikel finns här