Slutreplik: Torgny Nilsson om Livets Ord

TORGNY NILSSON

Som ett svar på Ulf Ekmans replik skulle jag vilja återgå till vad som var själva grunden och anledningen till varför jag skrev min opinionstext. Skillnaden rör vad som i teologisk mening kallas ”ecklesiologi”, läran om kyrkan.

Katolska kyrkan tror, med stöd i Skriften, att Jesus anförtrodde Petrus uppdraget att leda sin flock (Matt 16:18–19). Och i Lumen gentium, Andra Vatikankonciliets konstitution om kyrkan, står det att läsa: ”Denna enda Kristi kyrka … har sin konkreta existens i den katolska kyrkan, som leds av Petri efterträdare och av biskoparna i gemenskap med honom.”

Kristenheten, inte bara i Sverige, utan över hela världen är delad. Detta har sina historisk/teologiska anledningar som jag inte har plats att gå in på djupare här. Ulf Ekman har mycket riktigt, som han nämner i hänvisningar till böcker och artiklar och predikningar, insett betydelsen av de historiska kyrkornas andliga rötter och arv samt tillväxt fram till denna dag och det är gott så. Men en av anledningarna till varför jag anser att katolska kyrkan bör hålla distans till församlingen Livets Ord är att den på ett fundamentalt sätt skiljer sig i sin uppbyggnad, inte bara från katolska kyrkan utan från det stora flertalet kristna samfund, och i sitt sätt att se på sig själv och vad det är att vara kyrka.

Som Livets Ord är uppbyggt behöver den som leder församlingen inte svara inför någon annan människa. Svensk frikyrklighet fungerar på denna punkt helt annorlunda än Livets Ord, sprungen ur den svenska folkrörelsen, med en öppenhet och en transparens som är värd all beundran och ekumenisk strävan. Risken för sammanblandningar och synkretism, med förvirring som följd, är stor när man från Livets Ords sida menar att man är som vilken frikyrka som helst.

Att Ulf Ekman tar avstånd i artiklar i Keryx från vad han kallar framgångsteologins ”avarter” är positivt, frågan är bara om de som borde ha läst de artiklarna har gjort det? Dessutom motsägs de fina orden av den senaste inbjudan till Benny Hinn som anses vara en av de mest kända företrädarna för den amerikanska framgångsteologin och tyvärr även dess avarter.

När det gäller ekonomin har jag aldrig hävdat att det skulle finnas brister i den legala ekonomiska redovisningen och dess tillgänglighet i form av bokslut och årsredovisningar för medlemmarna. Vad jag vill peka på är bristen på insyn och inflytande för medlemmarna när det gäller hur offrade medel hanteras, det vill säga innan de hamnar under de summariska kolumnerna i årsredovisningen. Inom flertalet samfund finns ett organ för detta ändamål, ett sådant organ lyser fortfarande med sin frånvaro hos Livets Ord. För att vara konkret, det är direkt stötande att Livets Ords familjedominerade stiftelse ensidigt bestämmer sina löner, pensionsvillkor och andra förmåner baserade på medlemmarnas offer till sin församling. Jag menar att det ställs extraordinära krav på den som hanterar offrade medel, det är inte vilka pengar som helst. Att inte erbjuda den öppenhet som är normalt i detta avseende inom kristenheten leder bara till spekulation och dimridåer.

Att församlingen Livets Ord på ett förtjänstfullt sätt bedriver karitativt arbete i och utanför Uppsala är naturligtvis inte negativt, även om man även här måste fråga sig om den bästa effekten nås genom att alltid starta sitt eget projekt, istället för att stödja de goda krafter som redan finns. Mitt påpekande i artikeln rörde istället den enskilde individen i församlingen, som förförts av retoriken av Ekman och andra predikanter i hopp om att bli helade, få ekonomisk framgång med mera.

Den 12 mars år 2000 bad påven Johannes Paulus II om förlåtelse för olika fel och underlåtenheter som kyrkan begått under historiens lopp. Och han gjorde det i all offentlighet, i en gudstjänst i själva Peterskyrkan i Rom. Han bad om förlåtelse för de metoder som kyrkan och de kristna på ett intolerant sätt använt sig av. Han fördömde kristenhetens splittring och bekände de synder som begåtts mot Israels folk av kyrkan. Den som handlar så ger prov på både mod och ett ödmjukt sinne.

Torgny Nilsson 2013-02-06