Snabbspår för Theodore McCarrick

Före detta kardinalen Theodore McCarrick, som anklagats för flera fall av sexuella övergrepp mot minderåriga och unga vuxna, kommer inte att genomgå en fullständig rättegång. Flera medier rapporterar att det blir en administrativ procedur, en snabbare variant som främst används då bevisen är så tydliga att det inte finns något tvivel eller då den anklagade har erkänt. Fullständiga rättegångar kan ta flera år, medan den administrativa proceduren kan vara över på några veckor. Samtidigt som många önskar en snar dom mot exkardinalen, finns också kritiska röster mot förfarandet.

Beslutet att handla snabbt är troligen grundat i en önskan att få en dom innan biskopsmötet om övergrepp i februari. Domen kan komma att påverka biskoparnas diskussioner och beslut, men flera rapporterande medier påpekar också att det finns en önskan från Vatikanens håll att få bort McCarrick ur nyhetsflödet innan februarimötet, eftersom fallet är så exceptionellt och därför också väldigt uppmärksammat. I och med att bevisen tycks vara så tydliga, finns starka skäl att anta att McCarrick blir fråntagen prästerlig status (”laicerad”), det av kyrkans straff mot präster som anses vara hårdast. I vanliga fall undviker Vatikanen av humanitära skäl att ta ifrån äldre och sjukliga präster den sociala säkerhet – tak över huvudet och mat i magen – som präststatusen ger, men McCarrick är av allt att döma ekonomiskt oberoende även utan kyrkans stöd och kan därför trots sin ålder komma ifråga för straffet.

Troskongregationen hanterar framför allt anklagelser om övergrepp mot minderåriga och mot ”särskilt utsatta vuxna”, som definieras som vuxna med så pass stor mental funktionsnedsättning att de anses värnlösa. De anklagelser som kan ligga till grund för ett snabbt beslut är därför de där offret varit minderårig, i kyrkorätten under sexton år, vid tidpunkten för övergreppet. Eftersom dessa är svåra nog för fråntagande av prästerlig status, räcker det med dessa för att kyrkans hårdaste straff ska kunna utdömas. Samtidigt påpekar flera kritiska röster att det osynliggör alla de offer för McCarrick som inte var minderåriga vid tidpunkten för övergreppet, bland annat de prästkandidater som utsatts.

En misstanke som framförts är att Vatikanen helst vill hålla biskoparnas diskussioner vid februarimötet till hantering av övergrepp mot minderåriga, en fråga där biskoparna redan är förhållandevis överens om att insatser krävs, och många stift har redan infört av allt att döma effektiva förebyggande åtgärder. Om domen mot McCarrick skulle omfatta även vuxna offer, skulle medialjuset på ett annat sätt riktas mot vad biskoparna säger om sådana fall, och där finns inte samma konsensus.

Flera röster, bland dem kardinal Sean O’Malley som leder kommissionen för skydd av minderåriga, har höjts för att vidga begreppet ”särskilt utsatta vuxna” så att det omfattar även normalfungerande vuxna som befinner sig i stark beroendeställning. En sådan vidgning skulle innebära att även exempelvis våldtäkt mot prästkandidater och ordenssystrar skulle hamna hos Troskongregationen och inte som nu hanteras på stiftsnivå eller i särskilt svåra fall i Kleruskongregationen, och därmed få en helt annan status. En praktisk invändning mot detta är att Troskongregationen redan i nuläget är hårt pressad och underbemannad, vilket gör att handläggningstiderna i befintliga fall är långa. Flera biskopar har också invänt mot att utvidga då de menar att ett likställande av övergrepp mot vuxna i beroendeställning med övergrepp mot barn skulle urholka allvaret i de senare.

Eftersom konsensus inte finns bland biskoparna om hur övergrepp mot vuxna i beroendeställning ska hanteras, skulle en sådan diskussion göra det svårare att komma till konkreta åtgärder vid februarimötet. Samtidigt rapporteras nu alltmer om även övergrepp mot vuxna, såväl ordenssystrar som vuxna inom lekmannarörelser. Tar biskoparna inte chansen att diskutera även sådana övergrepp i februari, kommer frågan att växa. Och om domen mot McCarrick inte också berör alla hans vuxna offer, blir kyrkans svek mot dessa dubbelt och försoningsprocessen raserad.

Om domen mot McCarrick utfärdas av jurister kan den överklagas, en process som kan ta månader. För att undvika detta kan påven själv skriva under domen. Då finns ingen möjlighet att överklaga.

Red. 2019-01-11

Källor här och här och här och här