Studie visar: katoliker ratar nya hymner och moment i mässan

Blir mässan vänligare och mer engagerande för att prästen i inledningen frågar människor hur deras vecka har varit? Varför är ”Fader vår” så engagerande? Tycker människor om att sjunga nykomponerade sånger och hymner eller föredrar de sådant de har sjungit tidigare? Dessa och många liknande frågor har två amerikanska forskare, John Ligas och professor Michael McCallion, knutna till det katolska prästseminariet i Detroit i den amerikanska delstaten Michigan, undersökt och presenterat i rapporten ”Det heligas sociologi i postmoderniteten – rituell misstämning i söndagsmässan” från slutet av förra året, rapporterar brittiska Catholic Herald.

Studiens primära syfte har varit att ta reda på vilka delar av mässan som enskilda katoliker upplever som mest engagerande och vilka delar som saknar deltagande. Forskarna observerade 35 söndagsmässor i tio olika församlingar i och runt staden Detroit. De gjorde diskreta noteringar under mässorna om vilka som deltog aktivt i bland annat ”Fader vår”, de olika hymnerna, Gloria och responsoriepsalmen. Tanken var att då den katolska liturgin är en kollektiv handling i sig själv, öka förståelsen för vad som bidrar till detta kollektiva handlande utifrån deltagarnas perspektiv, liksom vad som vad som motverkar det. I fokus stod deltagandet vid det som sjungs gemensamt av församlingen under mässan.

”Vid varje mässa i varje kyrka som vi observerade, deltog alla i Herrens bön. På motsatt sätt förhöll det sig med responsoriepsalmen [mellan den första och andra textläsningen ur Bibeln – övers. anm.] som ofta var ett misslyckande givet hur få som sjöng med”, sade John Ligas, en av de båda forskarna, i en intervju. Slutsatsen av studien är att katoliker är mer benägna att delta aktivt och verbalt i de delar av söndagsmässan som är mer ritualiserade, det vill säga kända och alltid likadana, likt ”Fader vår”.

Svaret på den allmänna förbönen [till exempel ”Herre, hör vår bön” – övers. anm.] hade den högsta deltagandefrekvensen, medan mer utbytbara delar av mässan, som hymner och psalmer, men också den fasta fridshälsningen, tenderade att uppvisa ett lägre deltagande. Det samlade intrycket från studien är att ritualer kommer till heders, det vill säga, om man inte sjunger samma melodier och svar är människor mindre benägna att delta aktivt. I alla mässans konstanta delar finns ett högre deltagande i responsen. Forskarna uppger att de hade haft på känn att ”Fader vår” skulle inta första platsen i deltagande från församlingen men förvånades över att responsoriepsalmen fick så låga värden.

Analysen säger framförallt att när präster och musikansvariga förändrar liturgin i syfte att göra mässan mer tillgänglig tenderar det att ha exakt motsatt effekt. Enligt forskarna är sådana variationer och förändringar i grunden ett införande av individuella element i något som är en gemensam form av tillbedjan. De båda forskarna tror att en tydligare utbildning av präster och kyrkomusiker i vikten av fasta ritualer är en lösning för att stärka mässans gemenskapskaraktär. De vill nu gå vidare och studera andra församlingar och typer av mässor vad gäller församlingens deltagande respons, som till exempel bland minoritetsgrupper [ ”nationella missioner” som det heter på svenska – övers. anm.] och den så kallade tridentinska mässan.

Catholic Herald, 2018-01-19