Synoden: den digitala världen, fruktan, ensamhet och Korea

Dr Paolo Ruffini, prefekt för Vatikanens dikasteri för kommunikationer, sade att diskussionerna i synoden fortsätter i en anda av ogrumlad glädje, med många muntra ordväxlingar mellan biskoparna och ungdomarna. Han sade att det finns en empfas att kärlek inte bara skall predikas utan också kunna ses i form av handlingar. Han berättade att en ung person sagt till synodfäderna att tusentals av dem förväntade sig något konkret av synoden och förlitade sig på att fäderna skulle uppfylla deras förhoppningar. Dr Ruffini sade vidare att en intervention om sekularisering manade biskoparna att inte bara se denna som en negativ trend, utan något som skulle kunna befria religionen från bindningen till nationella identiteter. Det är en maning till kyrkan att visa en mera mogen tro.

Dr Ruffini sade att fastän den digitala världen innebär ett stort framsteg och underlättar utbytet av information, så har den även sina begränsningar. Risken för manipulation och våldskult är påtaglig i såväl ord som bild. Kyrkan måste medverka till en strävan göra den digitala världen mera mänsklig.
Ärkebiskop Bruno Forte från Italien sade att synoden noterat att många unga är ensamma och inte engagerar sig i verkliga relationer, utan hellre söker dem via nätet. Synodfäderna funderade över hur kyrkan skulle kunna nå dessa unga, ensamma i mörkret framför sina datorer, som tenderar att uppsluka dem

Forte skisserade två bilder av ungdomar som han tyckt sig skönja under diskussionerna. I den första gruppen har många unga enorma förväntningar och önskemål inför framtiden, särskilt de som flytt undan politiska eller ekonomiska svårigheter. I den andra gruppen befinner sig de som lever i Väst och de är mera ensamma och ängsliga. Han menade att det härrör från den digitala världen, men också för att det föreligger en brytning mellan deras förflutna och äldre generationer. Denna intergenerationella brytning har skapat ett slags minnesförlust, med påföljd att unga människor blivit rotlösa.

En åhörare från Indien, Percival Holt, hade noterat att det även i synoden förmärkts en kamp för somliga biskopar att förstå de unga på grund av generationsklyftan. Han sade att de verkligen försöker göra det och att det var viktigt med en fortsatt dialog. Kyrkan och de unga måste göra resan tillsammans, tillade han.

Biskop Lazzaro You Heung-Sik från Sydkorea hade också mött många ängsliga unga. De fruktade de uppoffringar och den påverkan på deras livsstil som en återförening mellan Nord- och Sydkorea torde komma att innebära. Han sade emellertid att det inte var en majoritet av de unga som hyste denna uppfattning, då många såg fördelarna med en sådan förändring.

Apropå situationen i Korea sade biskop Heung-Sik att många fram tills förra året trodde att det skulle bli krig mellan Nord- och Sydkorea. Detta är nu förändrat. Han menade att det kunde tillskrivas de olympiska spelen, ett evenemang som bidragit till att skapa en relation mellan länderna. Han sade att han trodde att Nordkorea är beredd att öppna sig. Enligt honom hade den sydkoreanske ledaren Moo Jae-In sagt till sin nordkoreanske motpart Kim Jong-Un att det bästa sättet för Nordkorea att åter komma in i den internationella kommuniteten vore att inbjuda påve Franciskus att besöka landet. Om påven kunde komma på besök vore det ett stort steg mot fred på den koreanska halvön. Biskopen manade till försiktighet då det skulle innebära att mycket arbete måste till och förändringar måste ske – han nämnde särskilt att Nordkorea måste säkerställa religionsfrihet. Genom att lyssna och samla åsikter, särskilt de ungas, kan kyrkan medverka till att föra utvecklingen framåt och därigenom skapa en anda av samverkan.

Russell Pollit, jesuitpater, Vatican News, 2018-10-12