Tal om religiös åsiktspåverkan övertygar inte när kristen studentförening utesluts

BENGT SÄFSTEN

Den kristna studentföreningen Credo Lund hotas sedan i augusti 2012 av att inte längre få vara erkänd inom Akademiska föreningen i Lund. Väckelserörelserna under andra halvan av 1800-talet födde också en världsmissionsrörelse bland gymnasister och studenter. Credo – tidigare Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse – har vuxit fram inom den lutherska andliga traditionen i Sverige och utgör en fortsättning och utvidgning av Svenska kommittén för nordiska student- och gymnasistmöten på biblisk grund.

Credo ser sig numera som en ekumenisk rörelse med inriktning på evangelisk kristendom. Credo Sverige fungerar som en länk mellan föreningar/regioner i landet för utbyte och strategiskt tänkande. Credo Sverige planerar och genomför studentledarutbildning, tänker strategiskt kring anställningar, läger, samt reflekterar över Credos identitet och pionjärarbete.

Genom medlemskap i The International Fellowship of Evangelical Students (IFES) har Credo kontakt med andra studentrörelser på biblisk grund med evangelisk målsättning. Medlemsföreningar i Credo är lokala skolgrupper och studentföreningar, som sökt och av Credos styrelse beviljats medlemskap och vill verka för dess syfte.

Credo Lund är en förening som är öppen för alla som vill vara med i gemenskapen, som vill veta något om kristen tro eller samtala om trosfrågor. Credo Lund bygger sitt arbete på Bibeln och den apostoliska trosbekännelsen. Man vill samla och stödja kristna studenter från olika samfund och kyrkor. Credo Lund står för demokrati och religionsfrihet.

Man kan fråga sig vad som ligger bakom denna rätt anmärkningsvärda diskussion i Lund. Och om ett samband finns med det allmänna diskussionsklimatet. Formellt uppges det nu aktuella motivet för en eventuell uteslutning utgå från Akademiska föreningens stadgar paragraf 6, som kräver av delföreningarna att de inte ska bedriva ”verksamhet som kan betraktas som partipolitisk eller religiös åsiktspåverkan”. Denna paragraf existerade inte när Credo blev en erkänd studentförening i Lund.

Det är alltid svårt att spekulera i en situation man endast känner summariskt. Men om det är så att Credo är en förening för redan kristna som träffas för att tala om sin tro och olika trosfrågor kan det knappast vara den religiösa åsiktspåverkan som Akademiska föreningens stadgar avser – då alla i Credo redan är kristna och redan har funderingar i trosfrågor och just därför valt att sluta sig samman i en förening. I en demokratisk organisation brukar det vara högt i tak, vilket inte är något undantag i religiösa sammanhang där åsikterna verkligen kan gå isär trots att man bygger på samma grund.

Men vi minns diskussionerna som föregick tillsättandet av universitetsrektor i Lund, där man med oro pekade på en tidigare anknytning till frikyrklig aktivitet. Men man kan också dra sig till minnes ursprunget för de mer politiska studentföreningarna Clarté samt Laboremus och Verdandi, som åtminstone i tidigare form varit vattenhål för generationer av studenter, folkbildande med möjlighet till öppen diskussion. I Lund ska exempelvis Tage Erlander ha varit ordförande för den lokala avdelningen av Clarté under 30-talet. Och i Uppsala deltog blivande högerledaren Jarl Hjalmarson i bildandet av Clartés lokalorganisation. Naturligtvis finns också avarter inom studentvärlden, den mest ökända torde vara den så kallad Bollhusmötet i Uppsala som innebar att 10 tyska, judiska akademikerflyktingar inte skulle tas emot från Nazityskland. Dessa ansågs hota studenternas framtida arbetsmarknad. Bollhusmötet anses ha var en skickligt iscensatt kupp från ett litet nätverk nationalistiska högeraktivister med uppenbara nazistsympatier. Av speciellt intresse är att Laboremus, Verdandi och olika kristna organisationer vid samma möte anförde skarpa skäl mot de mer högerextrema krafterna och för flyktingarnas sak. Beslutet blev dock att studentkåren ändå skulle anta en protest mot den judiska invandringen. Avarter finns också kända från andra länder i mer slutna sällskap. Ungdomlig idealism låg till exempel bakom rena terrororganisationer som Baader-Meinhof-ligan i Tyskland på 1970-talet. Röda armé-fraktionen hade sin bakgrund i den vänsterradikala studentrörelsen som fanns i Västtyskland och Västberlin i slutet av 1960-talet. Men Credo i Lund?

Givetvis finns andra strömningar i tiden som kan ha påverkat dessa ställningstaganden, förutom den trista beröringsskräcken gentemot religion. Som ett allmänt ointresse, missförstådd politisk korrekthet och rädsla för det som upplevs som främmande.

Bengt Säfsten 2013-04-10

http://www.dagen.se/nyheter/kristen-studentforening-portas/

http://www.newsmill.se/artikel/2013/01/23/ven-kristna-b-r-ha-f-reningsfrihet-p-skolor-och-universitet