Tre huvudorsaker bakom sexuella övergrepp i kyrkan

Biskop Thomas Olmstedt i Phoenix, Arizona, har i en artikel för Catholic News Agency, återgiven i National Catholic Register, listat tre huvudorsaker till de sexuella övergrepp som skakat kyrkan under senare tid.

Den sexuella revolutionen på 1960-talet utmanade den sexuella moralen i Väst och syftade till att framhäva den falska idén om ”fri kärlek”. Uppkomsten av en överdrivet sexualiserad kultur resulterade i en rörelse som skapat effekter med lång varaktighet. ”Denna revolution utlovade lycka och befrielse från de påstådda fjättrar som religon och tradition, särskilt budorden, gett upphov till, enligt biskopen. Överbetoningen av den sexuella njutningen ledde till en inskränkning och etikettering av personligheten enligt vederbörandes attraktion (HBTQ mm) och att enbart se en person som ett objekt för njutning, har lett till en ökning av otrohet, skilsmässor, ensamhet och missbruk utan motstycke i hela kulturen”.

Krisen förvärrades av kyrkans inadekvata bemötande av situationen, antingen genom att förtiga den eller bemöta den med ”strävt moraliserande”. Det förkvävde budskapet om Guds kärlek och den fulla förståelsen av den mänskliga personen. Biskopen betonade dock att det förekommit lämpliga svar och hänvisade till S:t Johannes Paulus II:s rundskrivelse om ”kroppens teologi” som syftade till att främja större förståelse för äkta kärlek i förening med ansvarstagande. ”En följd av den allmänna förvirringen om kärlek, som den sexuella revolutionen gett upphov till, blev en otillräcklig förståelse för det prästerliga celibatet”. […]

I den förvirring som den sexuella revolutionen vållat ”misslyckades kyrkan med att mera noggrant sålla bland de sökande till prästseminarierna. […] Detta ledde till att somliga prästkandidater som var olämpliga antogs. Därtill var det också så under 1970- och 80-talen att ortodoxin och särskilt synen på sexuell etik undergrävdes i vissa seminarier. Prästämbetet sågs alltför ofta inte som ett liv i manlig kärlek till kyrkan, utan handlade enbart om att fullgöra vissa prästerliga funktioner.”

Biskop Olmsted tillade att det ”i vissa seminarier fanns kandidater som inte bara saknade en äkta prästkallelse från Jesus, utan också vissa där det uppstod en homosexuell subkultur. Det är svårt att förneka detta problem med tanke på det stora antalet fall av missbruk mellan vuxna och postpubertala män.”

Påven har vid ett flertal tillfällen framhållit att klerikalism spelat en roll i skandalerna, då biskopar och präster försökt mörklägga fallen. Även lekmännens i många fall oproportionerliga vördnad för prästerskapet var (och fortfarande är) problematisk.

Biskopen noterade också att många, ”i stället för att vara katoliker av övertygelse, med en djup relation till Kristus, har tron för många blivit enbart en kulturell identitet” och citerade ärkebiskop José Gomez, som sagt ”Jesus kom inte för att lida och dö för att kunna göra flera ’kulturkatoliker’”.

”Kulturkatoliker”, sade biskop Olmsted, ”saknar den äkta övertygelsen att följa Jesus när hans lära avviker från den omgivande kulturen”.

National Catholic Register 2019-03-06

Hela texten på engelska finns här