Troskongregationen diskuterar Piusbrödraskapet

Troskongregationen i Rom samlas i morgon, tisdag den 24 januari, till ett plenarmöte i Vatikanen med alla sina ordinarie medlemmar. Mötet leds av kongregationens prefekt, den amerikanske kardinalen William Levada. I mötet deltar också såväl den nuvarande som den förre chefen för Vatikanens Råd för de kristnas enhet, kardinalerna Kurt Koch och Walter Kasper, liksom ärkebiskopen i Wien, kardinal Christoph Schönborn.

Bland deltagarna återfinns även Gerhard Ludwig Müller, biskop i Regensburg i Tyskland. Müller ses av många som den mest sannolike kandidaten för att ta över ledningen för Vatikanens Troskongregation efter kardinal Levada, som kommer att pensioneras från sitt uppdrag i april.

Ett av de ärenden som plenarmötet ska ta ställning till är relationerna till det lefebvrianska Piusbrödraskapet. Det blir ett historiskt avgörande beslut som man behöver fatta. Sedan 1988 befinner sig Piusbrödraskapet i en kyrklig schism med Rom, men den nuvarande påven Benedictus XVI försöker få en lösning på schismen och att återintegrera gruppen i kyrkan.

Troskongregationen har under Levadas ledning utarbetat en skrivelse (kallad ”läromässig praeambel”) med de betingelser som Piusbrödraskapet måste uppfylla för att gruppens status som schismatiker ska upphävas, så att de kan få normaliserade relationer till kyrkan. Skrivelsen överlämnades av kardinal Levada i september förra året till Piusbrödraskapets ledare Bernard Fellay. Piusbrödraskapet inkom häromveckan med sitt svar på Troskongregationens skrivelse. Innehållet i båda dessa dokument är än så länge hemligt. Men det cirkulerar i välinformerade kyrkliga kretsar i Rom rykten om att Piusbrödraskapets svar inte är ett tydligt ja till de betingelser som Troskongregationen har formulerat, utan att det snarare innehåller krav på ytterligare preciseringar eller eftergifter från Vatikanens sida. I centrum står frågor om synen på ekumenik, religionsfrihet och interreligiös dialog.

Från Vatikanens sida har man gjort klart att man inte kommer att ändra de betingelser som Troskongregationen ställt upp. På sin höjd är man beredd att formulera om vissa punkter i sin skrivelse, men inte att ändra någonting i sakinnehållet. Frågan verkar alltså vara huruvida medlemmarna i Troskongregationen betraktar Piusbrödraskapets krav på ändringar i den läromässiga praeambeln som bara rena formsaker eller om man bedömer dem som förändringar i sak.

Kathpress 2012-01-23