Trossamfund i Sverige

av HEDVIG LARSSON

–SST:s årsbok 2013.

I förordet till den lilla skriften Trossamfund i Sverige utgiven av Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund, SST, skriver generalsekreterare Åke Göransson att man kan se SST som en mosaik med alla de olika trossamfunden. Och det är kanske också så man kan se på den här presenterade skriften – det rör sig om en rad olika små byggstenar som var för sig inte ger mer än en liten begränsad aspekt av helheten. Men vad kan man då läsa här? Vad är det för bild som förmedlas?

De olika religiösa grupper som finns representerade utgör den mosaik som tillsammans får dela på totalt 75 miljoner kronor i statligt stöd. Pengarna ska vara en hjälp för samfunden att bedriva själavård, hålla gudstjänster, undervisning och olika former av omsorgsverksamhet. Hur mycket varje grupp får är beroende av hur många medlemmar man har, och hur många övriga personer man når med sin verksamhet. Skriften ger en möjlighet för alla dessa grupper att presentera sig själva.

Här kan man alltså se vilka grupper som växer, och vilka som går tillbaka beträffande antalet medlemmar. Detta ger inte en heltäckande bild av hur det religiösa landskapet ser ut i Sverige i dag, eftersom det finns religiösa grupper som inte finns med i statistiken. Det kan röra sig om grupper som är för små för att komma ifråga när det gäller att få bidrag, eller så kan de vara organiserade på ett sätt som inte riktigt håller måttet. Vissa grupper vill också av olika anledningar hålla sig helt utanför detta system, och väljer alltså att avstå från statliga bidrag som de eventuellt skulle ha kunnat få om de ansökt.

Om man ser på den statistiska översikten kan man upptäcka något av de förändringar som skett under de senaste 20 åren (1991–2011). Som ett exempel kan nämnas att antalet registrerade muslimer verkar ha ökat med mer än 100 procent (från 50 000 till 110 000), även om man också kan se att inte några av de siffror som anges bedöms som tillförlitliga. En grupp som förlorat stort är den som benämns ”Frikyrkorna” där man går från 453 464 till 340 376 medlemmar under samma period. Dessa siffror torde inte förvåna särskilt många i dag, men det kan inte desto mindre vara intressant att se dem så tydligt i tryck.

Den stora behållningen av denna skrift är kanske inte statistiken utan de presentationer de olika samfunden och grupperna gör av sig själva. Här har man uppenbarligen förstått sin uppgift på lite olika sätt, och de texter man sänt in är av mycket olika karaktär. Vissa samfund är rakt på sak och beskriver vad man gör och var man håller till. Andra beskriver sig själva utifrån sin teologiska självsyn och går in på detaljer som rör vikten av rökelse i en ortodox liturgi eller hur man inom det mandeisk sabeiska samfundet ser på dopet som både en rit med samma innebörd som inom kristendomen, och samtidigt något som ska upprepas många gånger under en persons livstid. Det är nog när man kommit fram till denna del av boken som den faktiskt blir intressant och spännande.

Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund, SST: Trossamfund i Sverige. Statsbidragsberättigade trossamfund: Presentationer och aktuell statistik. 2013.