Ukrainska biskopar i påvlig audiens nästa vecka

Grosserzbischofs_Swjatoslaw_Schewtschuk__Ukrainische_Griechisch-katholische_Kirche-DSC_0374Första veckan i mars kommer den ukrainska grekisk-katolska kyrkans biskopssynod att sammanträda i Rom och påven Franciskus tar då emot biskoparna i en audiens. Vid en pressträff i tisdags sade storärkebiskopen av Kiev, Swjatoslaw Schewtschuk [bilden], att mötet skall vara ett uttryck för de grekisk-katolska biskoparnas ”fulla och synliga gemenskapen” med påven. Ett huvudtema vid pressmötet var annars en utvärdering av mötet den 12 februari i Havanna mellan påven Franciskus och patriarken Kirill av Moskva.

Refererande till den kommande synoden påminde storbiskopen om att den 8 mars var 70-årsdagen av ”pseudosynoden i Lemberg”, där det beslutades att den grekisk-katolska kyrkan i Ukraina skulle upplösas och ”återförenas” med patriarkatet i Moskva. Vid tidpunkten för ”synoden” satt alla grekisk-katolska biskopar fängslade och ledamöter från den kommunistiska partiapparaten arrangerade mötet.

Vid den tiden började den ukrainska grekisk-katolska kyrkans martyrium, enligt Schewtschuk. Med denna bakgrund kommer de ukrainska biskoparnas möte med påven Franciskus att ha en ännu större betydelse.

Mötet mellan påven Franciskus och patriarken Kirill resulterade i den gemensamma Havanna-deklarationen men de ukrainska biskoparna krävde ingen sådan gemensam deklaration, eftersom det ”inte passar sig att söner ställer krav å sin fader”. ”Vi behöver ingen förklaring, vi behöver gemenskap och en väg för framtiden”, sade Schewtschuk.

I samtal med journalister i Rom vinnlade sig storärkebiskopen om ett försonligt tonfall och betecknade omfamningen mellan påven Franciskus och patriarken Kirill som en ”helig händelse”. Mötet i Havanna var ”milstolpe på den ekumeniska vägen”: ”det som skedde var ett verk av den helige Ande, som alltid öppnar nya horisonter för oss”.

Medan storbiskopen på detta sätt lovordade omfamningen, upprepade han kritiken mot vissa delar av påvens och patriarkens gemensamma deklaration. Den hade utlöst ”bestörtning” och ”smärta”, framför allt i de avsnitt, där det talades om de ”unierade” och om situationen i Ukraina. Hans samvete förpliktade honom att ge sitt folk ett svar, för de kände sig ”modlösa och desorienterade”, sade storärkebiskopen.

I den publicerade texten var han illa tillfreds med uttrycket ”unierad”. För den termen var ”restriktiv”, medan den ukrainska grekisk-katolska kyrkan ju var en ”integrerad beståndsdel av den världsvida katolska gemenskapen”.

Storbiskopen underströk, att under de år då Ukraina hade frihet och självständighet, lärde sig katoliker, ortodoxa och de evangeliska inte bara att leva fredligt med varandra utan också att samarbeta. ”Det är en process, som har fortsatt mycket längre än vad som antyds i den gemensamma deklarationen. Vi vill gå tillsammans med våra ortodoxa bröder. Vi vill inte bara bygga uppe en fred och en fredlig samexistens. Vi vill kyrkans enhet.”

I samtalet med journalister använde Schewtschuk hårdare ord, när han kom in på kriget i Ukraina. Sedan ett och ett halvt år rapportera medierna inte längre om det kriget och låtsas som om det inte existerar. Ukraina är offer för en utländsk aggression: ”Varje dag kommer det in ryska kanoner, pansar och soldater. Varje dag förekommer strider vid stilleståndslinjen.” Det finns två miljoner internflyktingar, varav 500 000 är barn. Kriget är ett sår, som fortsätter att blöda.

Madonna della Tenerezza

Avslutningsvis påminde Schewtschuk om att han överlämnat en liten reseikon till den dåvarande argentinske ärkebiskopen Bergoglio med bilden av ”Madonna della Tenerezza” (Gudsmoderns ömhet) varvid Bergoglio bad honom att bedja för honom. På sin återresa från Mexiko hade påven också berättat om denna händelse.

Vid mötet i Rom sade Kievs storärkebiskop ordagrant till journalisterna: ”När jag minns dessa personliga möten, tänker jag att påven har bjudit in oss för att sänka ljudvolymen. Om man skriker kan man inte föra ett samtal. Man kan inte höra den andre, om man bara hör sig själv. Man höjer rösten, när man tror att motparten inte lyssnar. Jag tror, att det kommer att vara en prövosten för oss alla. Har vi börjat ett samtal eller inte? Om vi fortsätter att tala med gäll röst, tror jag att samtalet slocknar.”

Schewtschuk kräver också ett slut på politisering av den kyrkliga förkunnelsen: ”Jag är rädd för att det största hindret för den ekumeniska vägen är att religionen blir ett instrument för politiska strävanden. Kristna kan föra samtal endast om de lyssnar till varandra, förlåter varandra, skapar fred och går längs vägen mot en full och synlig enhet, om de är fria från geopolitik, om de inte underordnade en världslig makt och är fria från de illusioner, som kommer från denna världens mäktiga.”

Kathpress 2016-02-24