Ukrainskt perspektiv på Franciskus och Kirills gemensamma dokument

underskriftav CHRISTOPH HERMANN
Är det gemensamma dokumentet ett steg i rätt riktning för en lösning på konflikten i Ukraina? Här följer en kommentar utifrån ukrainskt perspektiv till det gemensamma dokument som påven Franciskus och den rysk-ortodoxe patriarken Kirill undertecknade i går, den 12 februari, i Havanna på Kuba.

Att dokumentet lyfter fram och respekterar de med Rom unierade kyrkorna är mycket positivt. Detta är en stor skillnad jämfört med den rysk-ortodoxa kyrkoledningens tidigare hållning. De med Rom unierade kyrkorna har hittills från ryskt håll ansetts vara en stötesten för ett närmande mellan Rom och Moskva. Samtidigt kritiseras i dokumentet också det historiska fenomenet som kallas för uniatisme, det vill säga att delar av en östkyrka ansluter sig till Rom efter att från den romersk katolska kyrkans sida ha blivit motiverade att göra så. Aktiv uniatisme som ideologi för att ”hämta hem” ortodoxa grupper till katolska kyrkan är inte något som den katolska kyrkan längre ägnar sig åt.

Det har dock både under historiens gång men också i dag funnits exempel på östkyrkliga grupper som självmant önskat bli förenade med Rom. Just nu finns det till exempel ett helt stift inom den ukrainska ortodoxa autokefala kyrkan i östra Ukraina (Stiftet Kharkiv-Poltava) som står i begrepp att ansluta sig till den ukrainska grekisk-katolska kyrkan. Det är en orubblig aspekt av religionsfriheten att olika människor eller grupper har rätt välja att byta tillhörighet till ett annat kyrkosamfund.

Det är också positivt att man i dokumentet uppmanar till fred i Ukraina. Förhoppningsvis stannar man inte vid denna uppmaning utan det vore önskvärt att Heliga stolen och kyrkoledningen i Moskva tillsammans kan vara fredsmäklare i denna blodiga konflikt som redan har krävt flera tusen liv.

Kriget i Ukraina är dock inte bara ett inbördeskrig utan det fortsätter på grund av att den ryska regeringen är aktivt inblandad i konflikten och stödjer rebellerna militärt, både med material och personal. Freden i Ukraina kommer inte att åstadkommas genom beslut i första hand i själva Kiev utan i Moskva.

Det är den ryska regeringen som har möjlighet att skapa fred. Den rysk-ortodoxa kyrkans ledning, som står den nuvarande regeringen i Kreml mycket nära, borde använda sitt inflytande för att påverka Putins regering. Frågan om en enhetlig ortodox kyrka i Ukraina är i första hand en intern ortodox angelägenhet, närmare bestämt en fråga mellan den ekumeniske patriarken av Konstantinopel och patriarken av Moskva. Att stora delar av ortodoxt troende i Ukraina önskar en självständig ortodox kyrka under Konstantinopels ledning bör respekteras.

I detta sammanhang bör dock också ett förslag av den ukrainska grekisk katolska kyrkan nämnas, något som har förslagits vid flera tillfällen de senaste åren och som redan Metropolit Andrij Sheptytskyj (d. 1944) lyfte fram som möjlig modell för en enhet mellan väst och öst: idén om att ha en enda patriark både för den ukrainska grekisk-katolska kyrkan och den ukrainska ortodoxa kyrkan i Ukraina.

Den grekisk-katolska kyrkan och därmed också Rom skulle i så fall vara beredd att acceptera en ortodox patriark, för enhetens skull. Ukraina, ett land i krig, där också religionen är en av orsakerna till konflikten, har trots alla nuvarande svårigheter potential att bli en bro, en förebild för kristen enhet.

Christoph Hermann 2016-02-13

Deklarationen på engelska finns via denna länk