Ulvaeus och bönens syfte

av ULF JONSSON
Björn Ulvaeus har i några artiklar i Svenska Dagbladet tagit upp frågan om Gud och det onda, och det har varit intressant att följa debatten om hans inlägg. Mats Wahlbergs artikel (SvD 3 juni) visar på frågans komplexitet och att frågan är svår för både troende och ateister. I sitt inlägg i dagens tidning (SvD 24 juni) betonar Ulvaeus den speciella infallsvinkel han själv ända från början av debatten har haft på problemet. Han frågar: Varför be till en Gud som accepterar allt det lidande som levande, kännande varelser varje sekund utstår på vår jord? Vad har man för anledning att tro att Gud skulle lyssna till en enskild människas bön och göra ett undantag för just henne?

Den outtalade förutsättningen i Ulvaeus resonemang är att de troende ber för att slippa lidanden. Men den förutsättningen väcker flera frågor. Som Wahlberg påpekar: även om Gud finns är det inte självklart att Gud befriar dem som ber till honom från deras lidanden. Och framför allt: stämmer det att de troende ser bönen som ett sätt att undgå lidanden? Svaret på frågan varierar från situation till situation. Men åtminstone ibland blir svaret ”nej”.

Många troende ser det så här: bönen är en relation mellan Gud och människan. Liksom i andra goda relationer är det väsentliga själva livet i gemenskapen med varandra. Relationen undergrävs däremot om den primärt går ut på att få egna fördelar från den andra. Som den kristne mystikern Mäster Eckhart säger: ”Gud är inte människans mjölkko!” Bönen handlar snarare om att mogna som människa genom att växa ifrån egocentricitet till överlåtelse åt Gud som alltings centrum.

Om Gud är allas Skapare är det knappast rimligt att tänka sig att han bara ensidigt privilegierar de troende framför icke-troende människor. Dessutom talar många texter i Bibeln om att de troende inte alls kommer att slippa lidanden. Jesus säger ofta i evangelierna att de troende kommer att få lida i världen. Det stämmer förstås att de troende menar att Gud vill sin skapelse gott. Och ibland berättas det om troende som helats från lidanden som svar på bön. Men troende människor brukar i allmänhet inte uppfatta bönen som en quick fix för att slippa lidande. Det goda som bönen syftar på beskrivs snarare som att människan befrias från sin egocentricitet, blir sig själv och finner sitt livs mål och mening i relation till Gud, en relation som består bortom både lidande och död i denna värld.

Ulf Jonsson 2020-06-24

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Björn Ulvaeus senaste artikel här

Mats Wahlbergs artikel här