Underhållande och tankeväckande om katolsk manlighet

av CHARLOTTA LEVAY

Historieprofessorn och Signum-skribenten Yvonne Maria Werner har just släppt en ny bok: Katolsk manlighet: Det antimoderna alternativet – katolska missionärer och lekmän i Skandinavien, utgiven av Makadam förlag i samarbete med Centrum för Öresundsstudier. Den lanserades vid ett välbesökt boksläpp på LUX, det nya humanist- och teologicentrumet i Lund.

I boken problematiseras den välkända feminiseringstesen, alltså att kristenheten under 1800-talet feminiserades i takt med att samhället och männen sekulariserades. Boken lyfter fram motrörelsen – den aktiva remaskulinisering som kom till uttryck i kyrklig mobilisering och kristen konfessionalism som ville motverka sekulariseringen. Fokus i boken ligger på manlighetsideal och manlighetskonstruktioner hos katolska präster, ordensmän och manliga konvertiter i Norden under andra halvan av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Den har lockande underrubriker som ”Katolska prästhushåll och genusrelationer” och ”Jesuiterna och den ultramontana manligheten”.

Vid boksläppet presenterades en kavalkad av idéer, personligheter och fotografier från katolskt liv i Norden. Centrala manlighetsideal som odlades var asketism, celibat och en romersk anda, där kyrkan sågs som central i samhället och vikten av att sprida tron betonades – ideal som vid närmare betraktande egentligen är könsöverskridande. Studien kommer bland annat fram till att aktörerna omkodade attityder och förhållningssätt som förekom i den sekulära genusdiskursen. Att ligga på knä och be betraktades exempelvis i allmänhet som feminint. De katolska männen kunde som motvikt lyfta fram att det just därför är manligt att våga göra det – att inte bara följa med strömmen utan våga stå för sin tro.

Boken framstår som både underhållande och tankeväckande, tack vare att den förankrar abstrakta idéer och ideal i levande människor och konkreta exempel. På en direkt publikfråga förklarade Yvonne Maria Werner hur det kom sig att flera av prästerna på bilderna bar skägg. Egentligen skulle katolska präster vid denna tid vara renrakade, eftersom skägg sågs som utmärkande för den sekulariserade borgerlighet som kyrkan motsatte sig. Men det fungerade inte så bra för missionerande präster som behövde smälta in i Afrika och Norden, och därför fanns det ett särskilt missionsprivilegium som tillät dem att bära skägg.

Som katolik kan jag inte låta bli att fundera över vilka lärdomar vi i dag kan dra av dåtidens strävan att ge tron en maskulin gestaltning. Vid boksläppet var majoriteten av åhörarna män, något vi sällan ser i kyrkbänkarna nuförtiden. Vem vet, kanske skulle vi behöva en släng av kärva ideal och romersk anda för att ändra på det.

Charlotta Levay 2014-09-23