Undret

Av Signe Stenbäck

Då du ensam smärtors smärta burit,
då du sorgens kalk till botten tömt
korsets kulle dock är kvar av alla
drömmar, som din ande byggt och drömt,
då skall du i natten höra bruset
som av stora vatten närma sig. –
Allt fullkomnat! Mörkret viker, – ljuset
famnar Golgata och höljer dig!

Allt fullkomnat! Guldsmidd förlåt brister,
helgedomens under blottat står,
och du ser vad aldrig förr du skådat,
stilla klockors klang ditt öra når.
Allt fullkomnat! Sårens gåta finner
bortom templets förlåt då sitt svar.
Alla stora löftens ljusning brinner
över allt som är och allt som var.

Och du känner, huru fjättrar falla,
bojor lösas i ditt väsens grund.
Du välsignar korsets trä, som fört dig
till befrielsens förklaringsstund.
Du välsignar tunga hammarslagen,
som din hand mot korset hjälplös slog.
Du välsignar törnestig och ångest,
som mot Golgata din vandring drog.