Utan sanning inget rent samvete

Vid en minneshögtid för befrielsen av koncentrationslägret Mauthausen i Österrike betonade den tidigare polske utrikesminister Wladyslaw Bartoszewski vikten av ”en ansvarsfull medvetenhet om historien” och ”ett öppet öra för offrens röster”. Den katolske historikern och författaren betonade att man inte bara bör minnas offren och förövarna. För tänkande människor ”i synnerhet dem som tror på Gud” går det inte att komma ifrån det faktum att de skyldiga inte endast är de direkta gärningsmännen utan också de medskyldiga, sade Bartoszewski: ”Att vara medskyldig till det onda är den största synden.”

Årsdagen av befrielsen av koncentrationslägret Mauthausen den 5 maj firas som en officiell minnesdag i Österrike sedan 1989. Sådana minnesdagar bör inte vara några ”frihets- och glädjefester”, betonade Bartoszewski, som själv överlevde Auschwitz. Dessa tillfällen bör istället användas till att ”för ett ögonblick” ge de mördade en röst. Bartoszewski citerade Bibelordet: ”Din brors blod ropar till mig från marken” (1 Mos 4:10) från berättelsen om Kain och Abel.

”När någon står inför den ofattbara bilden av likhögar och berg av mänsklig aska, då förnimmer han ingen glädje över befrielsen. Han känner endast sorg, ty han har skådat vilddjurets verk i människan, även om vilddjuret kunde slås sönder till priset av miljoner människors liv. Han känner till sist oro för om detta vilddjur fullständigt har blivit fullständigt uppryckt med rötterna, fördrivet och utrotat ur den mänskliga själen. Eller om det oanat överlever i dunkla världsuppfattningar hos mången lydig medborgare.”

Med hänvisning till den förre bundespresidenten Rudolf Kirchschlägers konstateranden påminde Bartoszewski om de många offren i Österrike under nazitiden. Å andra sidan får man inte bortse ifrån alla de österrikare som ”i stort antal och frivilligt” deltog i nazisternas åtgärder. ”Det finns inget rent samvete utan sanning.”

Den polske statssekreteraren betecknade det som glädjande att en ny generation har vuxit upp i Österrike, ”som på nytt upptäcker historien”. För de yngre generationerna råder ingen tvekan om att fullgörandet av rättfärdigheten också består i att även i fortsättningen hedra offren och inte låta nazistförbrytarnas bödlar hamna i glömska. Ett särskilt tack bör också riktas till de österrikiska historiker och publicister som har tecknat en ”djuplodande och riktig” av historien. Bartoszewski nämnde i detta sammanhang framför allt Simon Wiesenthal, historikern Erika Weinzierl och förre chefredaktören för veckotidningen Die Furche, Kurt Skalnik.

Det nyvaknande intresset för historia i dagens Europa är å ena sidan uppfriskande men leder å andra sidan till att gamla konflikter kommer i dagen, betonade den polske politikern och historikern. I hans ögon är det dock bättre att konfrontera historiskt betingade fördomar i offentligheten än låta dem ”jäsa i skymundan och bli till grogrund för nya olyckor”.

I Europa har under 1900-talet stillatigande bevittnats hur ondskan växer och vinner tjänstvilliga medlöpare. ”Där rättfärdigheten och förnuftet tiger kan högröstade demoner trollbinda massorna.”

”Låt oss konfrontera oss själva med ursprunget till olyckan i vårt eget hus”, uppmanade Bartoszewski. 2000-talets människa behöver ett rent samvete. ”Och det finns inget rent samvete utan en fundamental sanning.”
Kathpress 2010-05-05