Utifrån kyrkans sociallära ställer påven Franciskus tuffa krav på ekonomisk etik

De katoliker i USA som står i frontlinjen när det gäller frågor om social rättvisa har uttryckt glädje över påven Franciskus talrika hänsyftningar på solidaritet med de fattiga, liksom hans skarpa uttalanden om ”rovkapitalism” och krav på regeringsingripanden syftande till att verka för det gemensamma bästa gentemot de fientliga marknadskrafterna.

Vid audiensen den 16 maj, då påven tog emot kreditivbreven av ambassadörerna från bland annat de notoriska skatteparadisen Antigue och Barbuda, Luxemburg och Botswana, kritiserade han ”korruption och undandragande av skatt”. Genom den rådande ekonomiska världskrisen har en grov obalans i synen på ekonomi kommit i dagen och reducerat människan till att enbart ses som en konsument. Nuförtiden tycks till och med människan själv betraktas som en konsumtionsvara, som kan kastas bort efter användningen. Vi har skapat en slit-och-slängkultur och inte bara individer, utan hela samhällen är infekterade med den. Under sådana omständigheter betraktas solidaritet, som är de fattigas enda hopp, som kontraproduktiv och stridande mot finansmarknadens autonomi och ekonomiska logik. Under det att en minoritets inkomster stadigt ökar, håller majoritetens på att smulas sönder. Denna obalans är följden av ideologier som hävdar marknadernas självständighet och rätt till finansiell spekulation och därigenom förnekar statsmakternas rätt att utöva kontroll, en verksamhet som skall verka för det allmänna bästa. Det har uppstått en ny, osynlig och ibland virtuell form av tyranni, som ensidigt och oåterkalleligt skapar nya lagar och regler.

”Påvens budskap om behovet av etik i ekonomiska sammanhang är varken konservativt eller liberalt, utan katolskt”, säger John Carr, som i 25 år arbetat för den katolska biskopskonferensen i USA som koordinator för sociala frågor och rättvisa. ”Det är varken socialistiskt eller kapitalistiskt, utan kristet. Han vill ha en kyrka ’av och för de fattiga’, som inte är vänd inåt mot sig själv, utan ’är ute på gatorna’. Han har levt enligt kyrkans sociallära under sina år som biskop och kan därför tala med självsäkerhet och rakt på sak.”

Eric LeComte, ordförande för Jubilee USA, en organisation vars syfte är att verka för social rättvisa och fokuserar på skuldsättning och internationella handelsfrågor, anser att påvens uttalanden är ”anmärkningsvärda. Han använder samma uttryckssätt som han gjorde i Argentina, då han 2001 ledde den argentinska biskopskonferensen under landets skuldkris.”

”Påvens poäng”, säger Stephen Schneck från Catholic University of America i Washington, ”är att regeringar – i motsats till fria marknader – har en moralisk roll, med ansvar och förpliktelser att verka för det allmänna bästa, genom att reglera marknadskrafterna i detta syfte. I USA har man skräckslaget förväxlat Adam Smiths osynliga hand med Guds plan, ett misstag påven starkt vänder sig mot. En autonom marknad kan aldrig per se vara moralisk. Fria marknadskrafter är ansikts- och samvetslösa och är inte underkastade andra restriktioner än sin egen materialistiska dynamik och är oförmögna att påta sig moraliskt ansvar. Utan regler eller styrning kan marknadskrafterna lätt motverka det allmänna bästa.”

Från konservativt håll har påvens uttalanden bemötts med tystnad.

Patricia L. Guilfoyle, Catholic News Service, 2013-06-05